Manchuiska

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Manchuiska
Manju gisun
Manju gisun.svg
Talas iKina
RegionManchuriet
Antal talare20[1]
StatusHotat språk
SpråkfamiljManchuiska
Manchurisk skrift
Officiell status
Språkmyndighet-
Språkkoder
ISO 639-2mnc
ISO 639-3mnc
Skylt från Förbjudna staden med både kinesisk och manchuisk text

Manchuiska är ett manchu-tungusspråk talat av ett fåtal manchuer i provinsen Heilongjiang i Manchuriet i nordöstra Kina. I lexikaliskt hänseende (ordrötterna) står manchuiskan närmast de tungusiska dialekterna i östra Sibirien, men i formellt hänseende närmare till mongoliskan.

Manchuiska delas ofta i fyra olika dialekter:[2]

  • alechuxa
  • bala
  • jing
  • lalin

Fonologi[redigera | redigera wikitext]

Vokalharmonin framträder här mindre än i turkiskan och ungerskan. Däremot finnes i manchuiskan en art av skiftning i själva stammens vokaler från hårda till mjuka, varigenom motsatsen emellan det "överlägsna" och "underlägsna" antydes, till exempel ganggan, stark, genggen, svag, áma, far, eme, mor, wasi, nedstiga, wesi, uppstiga, o. d.

Konsonanter[redigera | redigera wikitext]

Bilabiala Labiala Dentala Alveolara Palatala Velara Uvulara
Nasaler m n ŋ
Klusiler Icke-asp. p t k ~ g
Aspirerade tʃʰ kʰ ~ qʰ
Frikativer f s x ~ χ
Approximanter j
Tremulanter r
Lateraler l w

Källa:[3]

Vokaler[redigera | redigera wikitext]

Främre Central Bakre
Sluten i | y u
Halvsluten ʊ
Mellanvokal e ɤ | o
Mellanöppen ɔ
Öppen a

Källa:[3]

Grammatik[redigera | redigera wikitext]

Ordbildningen sker uteslutande med suffix. Prefix, prepositioner och grammatiskt genus saknas. Pluralis uttrycksför animater genom ändelserna -sa eller -ta, annars genom reduplikation eller ord som "många" osv. Man brukar räkna med fem kasus (nominativ, utan ändelse, genitiv, dativ, ackusativ, ablativ), men sammanfogningen är lösare än i latin och grekiska.

Adjektivet är oböjligt och går som övriga bestämningsord alltid före det som det bestämmer. Possessiv uttrycks inte som i de flesta altaiska språk med suffix, utan med genitivformer av personliga pronomen. Elativ saknas helt. Verbet böjs inte för numerus eller person (som svenskan), men har däremot alla de typer av avledningar av verbstammar som är typiska för de altaiska språken, som kausativa frekventativ, intensiv osv. Verbrotens grundform är imperativ. Temporala och modala stammar, infinitiv och particip uttrycks med särskilda, vokalharmoniskt växlande suffix, t. ex. omi, drick, omi-me, att dricka, bi (si, i, be) omi-he, jag (du, han, vi) drack, omi-ne-me, att börja dricka, bi (tse) omi-ne-he, jag (de) började dricka.

Skriftspråk[redigera | redigera wikitext]

Manchuiska skrivs med en utökad variant av den mongoliska skriften, i lodräta rader uppifrån och ner; raderna följer varandra från höger till vänster. Enligt officiell historieskrivning skapades det manchuiska alfabetet av två lärde, Erdeni och G'aig'ai, 1599 på order från manchuernas ledare Nurhaci. Först sedan manchuerna erövrat Kina (1644) fick språket en mer omfattande litteratur, vilken till största delen består av översättningar (företrädesvis av historia och klassisk litteratur) från kinesiskan, som utövat ett genomgripande inflytande på manchuiskan.

Litteratur och officiell status[redigera | redigera wikitext]

En stele av Kangxi med båda manchuiska och kinesiska nära Marco Polo-bron.

Ur den manchuiska litteraturen bör särskilt nämnas en fullständig samling av alla Qing-kejsarnas lagar, en krönika över Amurlandet (Sachalian-ula) fram till 1810 samt två förträffliga lexikaliska arbeten av manchuiska lärde: den sakligt ordnade manchu-kinesiska ordboken Qingwen jian och den alfabetiskt uppställda manchu-mongolisk-kinesiska Sanhe bianlan.

Manchuiskan var Qing-hovets och de kinesiska ämbetsmännens officiella språk, men är i Kina mycket försummat; idag talas språket endast av små folkspillror i Fuyu och Aihui i provinsen Heilongjiang.[4] Sibe-språket (även kallat Xibo), som är nära besläktat med manchuiskan, talas idag av cirka 30 000 personer i Qapqal, Xinjiang.

Språket idag[redigera | redigera wikitext]

Manchuiska är nästan utdött och kommer ganska säkert att försvinna.[2] Sedan 2009 har språket klassificerades som ett hotat språk av FN.[5] Men fast manchuiskas framtid ser ut dålig, finns det försök att revitalisera språket med moderna textböcker och genom att uppmuntra människor att lära sig manchuiska.[6]

Antal etniska manchuer är ungefär 10 miljoner men de flesta talar kinesiska hellre än manchuiska. De yngsta nativa talarna är över 70-åriga, och dagens ungdom förstår inte språket.[7]. Att lära sig manchuiska anses att vara som en hobby som bäst.[5] Största delen av median som man konsumerar, är bara på kinesiska.[8]

I byn Sanjiazi, som är största delen av manchuiskans talarna bor idag, började de lokala myndigheterna betala 2400 yuan per år till 16 seniorer som skulle bli manchuiskans "språkvakter"; samlas med andra byborna för att tala manchuiska. Vid 2017 hade nio av dem ursprungliga språkvakter avlidit.[5].

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ethnologue: mcn, hämtad 2019-01-28
  2. ^ [a b] ”Glottolog 4.2.1 - Manchu”. glottolog.org. https://glottolog.org/resource/languoid/id/manc1252. Läst 7 juni 2020. 
  3. ^ [a b] ”Manchu alphabet and language”. omniglot.com. https://omniglot.com/writing/manchu.htm. Läst 7 juni 2020. 
  4. ^ China's Manchu speakers struggle to save language, International Herald Tribune, 2007-03-16
  5. ^ [a b c] Tone, Sixth (30 maj 2017). ”Manchu, Once China’s Official Language, Could Lose Its Voice” (på engelska). Sixth Tone. http://www.sixthtone.com/news/1000272/manchu%2C-once-chinas-official-language%2C-could-lose-its-voice. Läst 7 juni 2020. 
  6. ^ ”抢救满语振兴满族文化_大公资讯_大公网”. news.takungpao.com. http://news.takungpao.com/paper/q/2015/0426/2982819_wap.html. Läst 7 juni 2020. 
  7. ^ hermes (29 juni 2016). ”Last of the native Manchu speakers” (på engelska). The Straits Times. https://www.straitstimes.com/asia/east-asia/last-of-the-native-manchu-speakers. Läst 7 juni 2020. 
  8. ^ ”The Manchus ruled China into the 20th century, but their language is nearly extinct” (på engelska). The World from PRX. https://www.pri.org/stories/2013-12-03/manchus-ruled-china-20th-century-their-language-almost-extinct. Läst 7 juni 2020. 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Grammatikor[redigera | redigera wikitext]

Läroböcker[redigera | redigera wikitext]

Ordböcker[redigera | redigera wikitext]

  • Hauer, Erich; Corff Oliver (2007) (på tyska). Handwörterbuch der Mandschusprache (2., durchges. und erw. Aufl. / hrsg. von Oliver Corff). Wiesbaden: Harrassowitz. Libris länk. ISBN 978-3-447-05528-4 
  • Norman, Jerry; Dede Keith., Branner David Prager. (2013) (på engelska). A comprehensive Manchu-English dictionary. Harvard-Yenching Institute Monograph Series; 85. Cambridge, MA: Harvard University Asia Center. Libris länk. ISBN 978-0-674-07213-8 

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

  • Rohnström, John. "Manchu Printed Books in the Royal Library in Stockholm." Bulletin of the Museum of Far Eastern Antiquities, no. 44 (1972): 133-40. Libris 8259174

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]