Kyrkofrid
Kyrkofrid instiftades enligt svensk historisk tradition av Birger jarl tillsammans med övriga så kallade fridslagar, kvinnofrid, hemfrid och tingsfrid. Dessa bekräftades sedan i Alsnö stadga från 1280.[1]
Kyrkofriden innebar att ingen fick gripas eller anfallas i en kyrka. Enligt artikel 2 skulle den som dräpte eller sårade någon i kyrkan dömas biltog i hela riket.
Kyrkofriden ansågs under 1980-talet ha upphört att gälla i Sverige, vilket även konstaterats i förarbeten och utlåtanden från justitiekanslern.[2][3] Efter en rad uppmärksammade ingripanden av polis i kyrkolokaler och kloster motionerade ledamöter för Miljöpartiet år 1990 och 1996 till Sveriges riksdag om att lagen om kyrkofrid skulle återupprättas. I det senare fallet stöddes motionen av f.d. språkröret Eva Goës.[4][5][6][1] Även Alf Svensson, då invald för Centern, framförde ett sådant förslag 1988 och två ledamöter för dåvarande Folkpartiet 1989.[7][8]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]Fotnoter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] ”Sveriges riksdag”. 5 oktober 1996. http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=410&doktyp=mot&rm=1996/97&bet=Ju809&dok_id=GK02Ju809. Läst 29 augusti 2011.
- ^ https://data.riksdagen.se/fil/E05A3F34-B119-4876-907C-BB0A1615AC86
- ^ https://databas.infosoc.se/loggain
- ^ https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/kyrkofrid_gd02ju715/
- ^ https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/kyrkofriden-m-m_gd02ju720/
- ^ https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/kyrkofrid_gk02ju809/
- ^ https://data.riksdagen.se/fil/C396BEE5-CB9C-41D1-995E-5AC2FC71D759
- ^ https://data.riksdagen.se/fil/D431174C-610E-4A0B-9302-0AD685764340