Kyrkogemenskap
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2025-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Kyrkogemenskap, även full kommunion eller sakramental enhet, innebär att två eller fler kyrkosamfund ömsesidigt erkänner varandras sakrament som giltiga och regelenliga, samt tillåter det egna samfundets medlemmar att ta emot sakramenten i det andra samfundet (så kallad interkommunion).
Exempel
[redigera | redigera wikitext]Romersk-katolska kyrkan utgörs av delkyrkor i full kyrkogemenskap, full kommunion, med varandra, och med påven som högste synlige ledare.
Anglikanska kyrkogemenskapen utgörs av de kyrkor som står i kommunion med ärkebiskopen av Canterbury. Ärkebiskopen är deras främsta andliga och symboliska företrädare, men gemenskapen bygger på ömsesidiga överenskommelser och ingen part är överordnad någon annan.
Borgågemenskapen bildades 1992 av nationella lutherska och anglikanska kyrkor i Norden och Baltikum samt på Brittiska öarna och Iberiska halvön. De ingående kyrkorna är självständiga från varandra, men har kommit överens om att ömsesidigt välkomna varandras präster och erbjuda varandras medlemmar kyrkliga handlingar.[1][2]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Bloch-Hoell, Nils Egede; Engelsviken, Tormod (2025-02-24). ”den anglikanske kirke” (på norska). Store norske leksikon. https://snl.no/den_anglikanske_kirke. Läst 26 september 2025.
- ^ ”Borgåöverenskommelsen”. Uppslagsverket Finland. Svenska folkskolans vänner. 19 april 2016. https://www.uppslagsverket.fi/sv/sok/view-170045-Borgaaoeverenskommelsen. Läst 26 september 2025.