Hoppa till innehållet

Kyrkstöt

Från Wikipedia
Man utanför Åre gamla kyrka håller upp en kollekthåv och en kyrkstöt.
Toppen på en kyrkstöt, från Lye kyrka.

Kyrkstöt är en benämning som har flera betydelser:

  • den person under en gudstjänst, som hade till uppgift att med en lång käpp stöta på (väcka) den församlingsbo, som råkat somna under gudstjänsten;
  • den käpp, varmed väckningen utfördes. Den skulle vara lång nog att från gången nå även den person som satt längst in på bänken. Det innebär åtskilliga meter i en stor kyrka.
  • kyrkstöt kan även en "obekväm person" kallas i nedsättande bemärkelse.

Kyrkstötskäppen var en av kyrkans inventarier, och bevarade sådana har antikvärde och är K-klassade.

Historiska belägg

[redigera | redigera wikitext]

I Danmark infördes kyrkstöten av Kristian IV 1644. Kungen beordrade då biskoparna att: "Eftersom over alt med Söffn udi kirkerna stor desordre begaaes, da wilde Wij naadigst at I udi huer Sogn i Eders stift nogle skal tilforordne som kan gaae omkring i kirkerne med lange kieppe og slaa dennem paa hofwedet som sofwer og saaledes holde folken aarvagen til at höre dis flitigere praediken."

År 1756 beskrev Anders Tidström hur en man i Lunds domkyrka gick omkring i kyrkan med en lång stång i vars ände hängde en liten klocka. Med denna ringde han för att väcka den som somnat.

  • Axel Malmberg: Trelleborgs och Maglarps pastorap under trehundra år. Lund 1932.
  • Schlyter, Herman (1986). ”Kyrkstöten: en funktionär i kyrkotuktens tjänst”. Rig 1986(69),: sid. 33-47 : ill.. 0035-5267. ISSN 0035-5267.  Libris 8853457
  • Berg, Gösta (1987). ”Hundkarbasen i kyrkan och kyrkvaktarens stav: ett par missförstådda kyrkliga sedvänjor”. Rig 1987(70),: sid. [97]-107 : ill.. 0035-5267. ISSN 0035-5267.  Libris 8853980