Lave Gustaf Beck-Friis

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Lave Gustaf Beck-Friis, född 19 maj 1834 död 20 juli 1904, var en svensk friherre, godsägare och svensk diplomat. Han var bror till Corfitz och Joachim Tawast Beck-Friis.

Han blev student i Lund 1851 och avlade kansliexamen 1852. Han tog rättegångsverksexamen 1864. Han tjänstgjorde senare vid Civildepartementet, Skånska hovrätten samt vid hovet som kammarjunkare.

1865 blev han attaché i S:t Petersburg och tjänstjorde därefter vid UD. Efter en arbetsam diplomatisk karriär utrikes blev han kabinettssekreterare 1869. 1870 utnämndes han till sändebud i Köpenhamn 1870 och han stannade kvar där till 1902. Han gjorde en stark insats i Danmark genom att stärka de kulturella och kommersiella förbindelserna mellan den svensk - norska unionen och Danmark samt att häva den misstämning som fanns sedan den omkring 1863 till 1864 förda svenska politiken mot Danmark. Han fick igenom viktiga fördrag mellan de två rikena, bland annat deklarationen 1871 om handel och sjöfart i Öresund, myntkonventionen 1873 och deklarationen rörande rätt till lotsning i Öresund samma år.

Beck-Friis gifte sig 1879 med friherrinnan Sigrid Margareta Gabriella Vilhelmina Barnekow.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Svenska utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Utländska utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Nils Bohman och Torsten Dahl Svenska Män och Kvinnor , Bonniers (1943 - 1955)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m] ”Beck-Friis nr 104 - Adelsvapen-Wiki” (på sv). www.adelsvapen.com. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Beck-Friis_nr_104#TAB_4. Läst 23 maj 2018. 


Företrädare:
Eugène von Stedingk
Sveriges envoyé i Köpenhamn
1870-1902
Efterträdare:
Ove Gude