Lejonansikte, Bengt Nilssons ätt

Lejonansikte, Bengt Nilssons ätt är en nutida benämning på en medeltida ätt som förde ett lejonansikte i vapnet. Samma vapenbild fördes också av Hemming Ödgislasons ätt. Någon släktskap mellan de två ätterna har inte gått att påvisa.

De äldsta kända medlemmarna av ätten är två bröder: Nils (utan patronymikon) och Brud Benason.

Nils nämns första gången 1287 då han beseglar ett dokument. Vid detta tillfälle kallas han ”riddare Nils Sestridasson”. Han använder alltså matronymikon. Han nämns sista gången 1301. Han har antagits vara far till Bengt Nilsson – utan egentliga bevis för att det faktiskt är så.

Bengt Nilsson kallar Brud Benason farbror (paatrus). Han är alltså helt säkert brorson till Brud.

Bengt Nilssons morgongåvobrev är daterat 1315 och det är i det sammanhanget han kallar Brud Benason farbror. Bengt nämns senast 1341. Hans var gift två gånger – först med Birgitta Magnusdotter och sedan med en syster till Johan Bengtsson (lejon över balk), som kallar honom ”gener”, dvs svåger. Han hade två söner: Nils och Bengt.

Brud Benason nämns som levande 1310-1320. Han var en av kung Birgers löftesmän vid riksdelningen 1310. Han hade två söner: Jöns och Bengt.

Jöns Brudsson nämns som levande 1336-1366. Han nämns som häradshövding i Uppvidinge härad i Småland 1358 och 1362. Arvskiftet efter honom förrättades 1418. Han var gift två gånger – först med Holmfrid och sedan med Kristina Hemmingsdotter, dotter till Hemming Tanner. Han hade fyra barn: Kristina, Hemming, Sten och en son eller dotter som var far eller mor till Jöns Bengtsson.

Källor

• Pettersson, Karl-Uno (1957). Wernstedt Folke. red. Lejonansikte, Bengt Nilssons ätt. Äldre svenska frälsesläkter: ättartavlor. Bd 1. H. 1. Stockholm: Riddarhusdirektionen. sid. 69-73. Libris 12871 
• Lejonansikte, Bengt Nilssons ätt i Svenskt biografiskt lexikon