Ligue belge du droit des femmes

La Ligue 1893

Ligue belge du droit des femmes var en feministisk förening i Belgien, aktiv från 1892 fram till första världskriget. Det var den första föreningen för kvinnors rättigheter i Belgien.

Historik

I Belgien kom den organiserade kvinnorörelsen sent. Under 1860-talet hade kvinnor dock fått tillgång till högre utbildning tack vare individuella insatser från Léonie de Waha, Isabella Gatti och Henriette Dachsbeck, och Isala Van Diest hade 1879 blivit den första kvinna att ta examen från ett belgiskt universitet.

Ligue belge du droit des femmes grundades av Belgiens första kvinnliga student i juridik, Marie Popelin, och hennes advokat Louis Frank med syftet att arbeta för kvinnors rättigheter, sedan Popelin hade nekats att praktisera som advokat på grund av hennes kön. Den bildades med den franska Ligue Française pour le Droit des Femmes som förebild. Den representerade den belgiska kvinnorörelsen utomlands tills dess ordförande år 1905 övertalades att bild Conseil national des femmes belges.

Den utgav tidningen Ligue belge du droit des femmes under hela sin existens. Tidningen informerade om feminismen och dess aktivism och framgångar utomlands och inrikes.

Marie Popelin drev en apolitisk linje för att uppnå framgång. Detta skapade en konflikt med dess mer politiskt engagerade medlemmar, och flera vänsterinriktade medlemmar lämnade föreningen under ledning av Isabelle Gatti år 1899, för att grunda socialistpartiet, något som splittrade kvinnorörelsen.

I början inriktade sig föreningen på kvinnors utbildning och arbetsliv. I början av 1900-talet lyckades den genomdriva förbättringar för kvinnors arbetsmiljö. Föreningen fokuserade ursprungligen inte på kvinnlig rösträtt, men den började aktivt driva frågan från år 1912, då den medverkade i en kongress i Bryssel. Året därpå lanserade dess sekreterare Jane Brigode en kampanj för rösträtten och uppmuntrade de övriga kvinnogrupperna att samarbeta i frågan.

Den upplöstes vid utbrottet av första världskriget, och kunde inte återupplivas efter freden 1918, då den efterträddes av Conseil national des femmes belges.