Hoppa till innehållet

Louis Barthou

Från Wikipedia
Louise Barthou

Louis Barthou, född 25 augusti 1862 i Oloron-Sainte-Marie, Frankrike, död (mördad) 9 oktober 1934 i Marseille, var en fransk politiker.

Barthou praktiserade som advokat i Pau på 1880-talet, och därefter en tid i Paris. 1889 invaldes han i deputeradekammaren, där han tack vare sin vältalighet. Han var minister för offentliga arbeten i Charles Dupuys ministär 1894-95, och var inrikesminister i Jules Mélines ministär 1896-98, samt var minister för offentliga arbeten 1906-09 i Ferdinand Sarrien och Georges Clemenceaus kabinett. Han var även sigillbevarare (kanslier) och justitieminister i Aristide Briands ministärer 1909-10 och 1913. Han var konseljpresident och undervisningsminister mars-december 1913, och efter vartannat utrikesminister och minister utan portfölj i Paul Painlevés ministär september-november 1917. Han var ordförande i deputeradekammarens fredsutskott 1919, krigsminister i regeringen Briand 1921-22, minister för Elsass-Lothringen och vice konseljpresident i ministären Raymond Poincaré 1922-24. Han var dessutom medlem av senaten, ordförande i skadeståndskommissionen och delegerad vid Genuakonferensen 1922. 1926 blev han åter justitieminister och minister för Elsas-Lothringen i ministärerna Poincaré och Briand och utrikesminister februari - oktober 1934.

Barthou var en av den republikanska högerns ledare, och förde senare en alltmer antiklerikal politik. Han var en av pådrivarna bakom de hårda villkoren i Versaillesfreden. Vid den jugoslaviske kungen Alexander I:s statsbesök 1934 mördades Barthou tillsammans med denne.

Barthou ägnade sig även med framgång åt författande, bland hans skrifter märks L'action syndicale (1904), Impressions et essais (1913), Mirabeau (1913), Lamartine orateur (1916), Lettres à un jeune français (1917), Les amours d'un poéte. Documents inédits sur Victor Hugo (1919) och Le traité de paix (1919). 1918 blev Barthou ledamot i Franska akademin.

Louis Barthou vilar på Père-Lachaise i Paris.

Källor