Ludvig V av Bayern
Ludvig Brandenburgaren, född i maj 1315, död 18 september 1361 i Zorneding nära München, var som Ludvig V av Bayern hertig av Oberbayern och som Ludvig I eller Ludvig den äldre markgreve av Brandenburg samt greve av Tyrolen. Han var medlem av huset Wittelsbach, som äldste son till den tysk-romerske kejsaren Ludvig IV och hans hustru drottning Beatrix av Schlesien.
Biografi
Ludvig V:s regeringstid präglades av rivaliteten mellan huset Wittelsbach, huset Habsburg och huset Luxemburg i kampen om den tysk-romerska kejsarkronan. Efter att ha segrat mot motkungen Fredrik den sköne hade Ludvig IV gripit makten i riket. Hans äldste son, Ludvig V, utnämndes av Ludvig IV till markgreve av Brandenburg redan 1323, vilket ökade huset Wittelsbachs släktterritorrier på bekostnad av huset Askanien. Den unge markgreven Henrik II av Brandenburg hade 1320 avlidit utan arvingar, och hans anhaltske släkting Rudolf I tilläts inte ärva Henrik II utan Brandenburg drogs istället in till kronan och förlänades av Ludvig IV till sonen. Som förmyndare och ståthållare i Brandenburg fungerade fram till 1330 greve Berthold VII av Henneberg-Schleusingen. Ludvig V gifte sig 1324 med prinsessan Margareta av Danmark (1305–1340), för att befästa huset Wittelbachs maktposition i norr.
Regeringstiden i Brandenburg präglades från början av spänningar. 1325 slog borgarna i Berlin-Cölln ihjäl prosten Nikolaus von Bernau, en anhängare till påven i kampen mellan kejsaren och påven, och som en reaktion på detta utdömde påven ett interdikt över städerna. Som en följd av detta startade det pommersk-brandenburgska kriget. Ludvig V förlorade slaget vid Kremmer Damm 1332 och övertalades av sin far att sluta fred och därmed ge upp sina anspråk på Pommern. 1338 deltog vid Rhensedeklarationen som stärkte kejsarens ställning i maktkampen med påven.
Med hjälp av Johan III av Holstein kunde Ludvig 1340 sätta sin svåger Valdemar Atterdag på den danska tronen. Även efter hustrun Margaretas död 1340 kunde Ludvig behålla de goda relationerna till det danska hovet, och dubbade 1347 personligen Valdemar till riddare.
Från 1342 uppehöll sig Ludvig huvudsakligen i Bayern och Tyrolen och lät sina ståthållare regera Brandenburg. En av dessa var borggreven Johan II av Nürnberg (1345), som senare betecknades som den förste medlemmen av huset Hohenzollern i Brandenburg. 1335/1336 och 1346/1347 deltog han i Tyska ordens korståg i Preussen.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Ludwig V. (Bayern), 4 mars 2015.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Ludvig V av Bayern.
| Företrädare: Henrik II av Brandenburg |
Markgreve av Brandenburg 1323–1351 |
Efterträdare: Ludvig VI av Bayern |
|