M/S Kinnekulle
| |||
 Motorseglaren Kinnekulle | |||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Typklass/Konstruktion | Lastfartyg | ||
| Fartygsklass | tremastad skonert | ||
| Ägare | Rederiaktiebolaget Kinnekulle (1946) | ||
| Historik | |||
| Levererad | 1919 som harpunfartyg[1] | ||
| I tjänst | 1946–1948 | ||
| Öde | Övergivet i Östersjön 1948.[2] | ||
| Tekniska data | |||
| Längd | 33,34 meter | ||
| Bredd | 6,55 meter | ||
| Maskin | Dieselmotor (1926) 180 hk | ||
| Besättning | 7 man[3] | ||
 |
Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2019-01)
Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan. |
M/S Kinnekulle var en svensk segelskuta av typen tremastad skonert, som råkade ut för brand ombord och övergavs. Inga spår av besättningen har kunnat uppbringas. M/S före fartygsnamnet står för motorseglare.[4]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Kinnekulle byggdes som harpunfartyg på ett varv i Tønsberg, Norge. Hon levererades till A/S Sevilla, fick namnet Gun 7 och tjänstgjorde i Södra Ishavet. Gun 7 var på 300 ton dw och utrustad med ångmaskin på 1 100 hk.[5] Hon var byggd i stål, 33,34 m lång och 6,55 m bred.[1]
Historik[redigera | redigera wikitext]
År 1926 köpte maskinisten K.A. Andersson i Karlskrona Gun 7 och lät bygga om henne till en skonare med tre master vid Karlshamns skeppsvarv. Ångmaskinen byttes ut till en dieselmotor på 180 hk. Andersson döpte skonaren till Vitus och ägde henne till 1937, då hon såldes till A.K. Fernströms Granitindustrier i Karlshamn och fick namnet Granita. Efter den andra världskriget såldes Granita till Rederi AB Kinnekulle i Lidköping och fick namnet Kinnekulle.[5]
M/S Kinnekulle lastade kolbriketter i den polska staden Ustka och lämnade hamnstaden den 18 februari 1948 med destination Helsingborg.[6]
En fiskebåt påträffade ett drivande och nedisat fartyg den 20 februari nio distansminuter sydost om Rødvig på Själland. Ingen besättning syntes till och ingen svarade på deras anrop. De bogserade fartyget till svensk hamn.[7]
Besättning[redigera | redigera wikitext]
Under den sista resan bestod besättningen av:[1]
- Bertil Johansson (1913), befälhavare, Hjärtum
- Sixten Henriksson (1919), styrman, Lidköping
- Johan Wiström (1920), kock, Göteborg
- Åke Karlsson (1923), lättmatros, Torhamn
- Algot Hansson (1925), jungman, Hogdals Nordby
- Erik Johansson [1929], jungman, Örkelljunga
- Ryszard Mlodziewski, jungman, Ustka, Polen
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] ”Mysteriet M/S Kinnekulle”. raoul-wallenberg.eu. Läst 2 april 2018.
- ^ ”Mysteriet M/S Kinnekulle” Arkiverad 20 februari 2019 hämtat från the Wayback Machine.. Läst 31 mars 2018.
- ^ ”Försvunna sjömän Östersjön”. Läst 1 april 2018.
- ^ ”Förlorade för världen”. Popularhistoria.se. 13 mars 2001. https://popularhistoria.se/samhalle/forlorade-for-varlden. Läst 19 februari 2019.
- ^ [a b] Granlund 1951, sid. 341-342.
- ^ ”Besättningen försvann”. Läst 31 mars 2018.
- ^ ”Förlorade värden”. Läst 17 maj 2018.