Martinism

Från Wikipedia
Pantaklet - martinismens symbol.

Martinism är det sammanfattande namnet på en från Frankrike stammande mystik och esoterisk riktning utgående från kristen, kabbalistisk och (delvis) frimurerisk bakgrund, baserad på tanken om människans återinträdande i ett ursprungligt, andligt tillstånd som föregått den materiella skapelsen. Martinismen uppstod under 1700-talet, först i form av det frimureriska höggradssystemet Élus Coën, en ritualmagisk och teurgisk sammanslutning grundad av Martinez de Pasqually;[1] senare varianter fördes vidare av hans två elever, den mureriske riddarmystikern Jean-Baptiste Willermoz och (kanske viktigast) Louis-Claude de Saint-Martin (kallad "den Okände filosofen");[2] den senare har givit rörelsen dess namn.[3]

Saint-Martin föredrog en inre, meditativ och kontemplativ praktik (ofta kallad Voie cardiaque,[4] ”Hjärtats väg”) framför Élus Coëns teurgiska ritualer;[5] han blev också efter hand starkt påverkad av Jakob Böhme.[6] Hans tänkande (som alltså var det första att kallas ”martinism”) hade stort litterärt inflytande – i Sverige påverkade han bland annat Stagnelius.[7]

Nutida organisation[redigera | redigera wikitext]

Under sent 1800-tal nyorganiserades martinismen som ett fristående esoteriskt ordenssällskap för sig självt (Ordre Martiniste, grundat 1891),[8] och rörelsen finns idag efter många splittringar representerad i ett mycket stort antal ordenssällskap på olika håll i världen (inklusive Sverige) – med olika specifika fokus och inriktningar.

Idéer och praktik[redigera | redigera wikitext]

Martinismen inriktar sig på tanken om människans "reintegration" med det gudomliga och återvändandet till stadiet före Fallet ned i materien (termen "reintegration" går tillbaka på Pasquallys enda bokverk, Traité sur la réintégration des êtres).[9] Såväl Élus Coëns ursprungliga teurgiska system som Willermoz’ riddarmystik och Saint-Martins kontemplations-, meditations- och bönebaserade ”Hjärtats väg” har denna reintegration som sitt mål och ideal. Dagens martinistiska organisationer använder sig i olika grad av dessa olika praktiker, liksom av sådana som härrör från det sena 1800-talets rörelse. Trots det judeokristna arvet är många martinistordnar öppna för medlemmar av olika religiösa konfessioner.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Partridge, Christopher (2014-12-05) (på engelska). The Occult World. Routledge. ISBN 9781317596769. https://books.google.se/books?id=_E-2BQAAQBAJ&pg=PA183&lpg=PA183&dq=martinism+elus+coen&source=bl&ots=592FQJFb7v&sig=ACfU3U2a_dEktEAZBsE1OfHvAtTDcdgTxg&hl=en&sa=X&ved=2ahUKEwiK94jL5vvjAhWB66YKHWuNCxM4ChDoATAJegQICRAB#v=onepage&q=martinism%20elus%20coen&f=false. Läst 11 augusti 2019 
  2. ^ Davis, Kevin (på engelska). Brothers From Another Mother: The Historical Connection Between Martinism & Freemasonry. https://www.academia.edu/9202075/Brothers_From_Another_Mother_The_Historical_Connection_Between_Martinism_and_Freemasonry. Läst 11 augusti 2019. 
  3. ^ ”History of the Traditional Martinist Order”. The Traditional Martinist Order. https://www.martinists.org/history. Läst 11 augusti 2019. 
  4. ^ ”Ordre Martiniste”. www.ordre-martiniste.org. Arkiverad från originalet den 13 april 2019. https://web.archive.org/web/20190413070710/https://www.ordre-martiniste.org/articles.php?lng=fr&pg=92&mnuid=86&tconfig=0. Läst 11 augusti 2019. 
  5. ^ Congress, International Association for the History of Religions (1998) (på engelska). Western Esotericism and the Science of Religion: Selected Papers Presented at the 17th Congress of the International Association for the History of Religions, Mexico City, 1995. Peeters Publishers. ISBN 9789042906303. https://books.google.se/books?id=GodzjIfO7e8C&pg=PA255&lpg=PA255&dq=saint-martin+rejected+theurgy&source=bl&ots=BYjYBce8fC&sig=ACfU3U17c_KTaQkCmvHmC8-cRv7AbZyrbg&hl=en&sa=X&ved=2ahUKEwjVnN6u6PvjAhVgwsQBHdNzDPsQ6AEwBnoECAYQAQ#v=onepage&q=saint-martin%20rejected%20theurgy&f=false. Läst 11 augusti 2019 
  6. ^ McClymond, Michael J. (2018-06-05) (på engelska). The Devil's Redemption : 2 volumes: A New History and Interpretation of Christian Universalism. Baker Academic. ISBN 9781493406616. https://books.google.se/books?id=HXQ1DwAAQBAJ&pg=PT568&lpg=PT568&dq=saint-martin+boehme&source=bl&ots=p2HSvedsPI&sig=ACfU3U0PlQuosdcPnY_D97pxUjEoONqtcg&hl=en&sa=X&ved=2ahUKEwionbWj7fvjAhXkpYsKHU4DBssQ6AEwEXoECAgQAQ#v=onepage&q=saint-martin%20boehme&f=false. Läst 11 augusti 2019 
  7. ^ Nationalencyklopedin, "Martinism" 
  8. ^ Roggemans, Marcel (2009-05-20) (på engelska). History of Martinism and the F.U.D.O.S.I.. Lulu.com. ISBN 9781409282600. https://books.google.se/books?id=4DdFDwAAQBAJ&pg=PA5&lpg=PA5&dq=%22ordre+martiniste%22+1891&source=bl&ots=x_30IwQ3Ye&sig=ACfU3U30wmZxRe0kOhyrAudX5g5nSAv9gA&hl=en&sa=X&ved=2ahUKEwiBsIvm6fvjAhXv-yoKHXjJC4MQ6AEwC3oECAkQAQ#v=onepage&q=1891&f=false. Läst 11 augusti 2019 
  9. ^ Partridge, Christopher (2014-12-05) (på engelska). The Occult World. Routledge. sid. 183-184. ISBN 9781317596769. https://books.google.se/books?id=_E-2BQAAQBAJ&pg=PA183&lpg=PA183&dq=martinism+reintegration&source=bl&ots=592FQJGc7s&sig=ACfU3U2RDNmUfOKspKucJZOjH6397zCEEQ&hl=en&sa=X&ved=2ahUKEwiq6IXW6vvjAhUow8QBHSBWAFY4ChDoATASegQIBxAB#v=onepage&q=reintegration&f=false. Läst 11 augusti 2019