Mastocytos

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mastocytos
latin: mastocytosis
Mikrograf av mastocytos. Hudbiopsi.
Klassifikation och externa resurser
ICD-10Q82.2, C96.2
ICD-9757.33, 202.6
ICD-O9741/3
OMIM154800
DiseasesDB7864
eMedicinederm/258  med/1401
MeSHsvensk engelsk

Mastocytos är en grupp av sjukdomar som orsakas av ansamling av avvikande mastceller i kroppen med åtföljande symtom orsakade av dessa. Mastcellen är en typ av vit blodkropp varför dessa tillstånd är en form av blodsjukdomar, de ger dock sällan symtom som vanligtvis ses vid blodsjukdomar.

Klassifikation[redigera | redigera wikitext]

Mastocytos indelas enligt den reviderade WHO-klassifikationen från 2016[1]

Hudmastocytoser (Kutan mastocytos)[redigera | redigera wikitext]

  •     Maculopapular cutaneous mastocytosis (MPCM). Äldre beteckning som ofta används är urtikaria pigmentosa (UP)
  •     Diffus hudmastocytos
  •     Mastocytom i huden

Systemiska mastocytoser[redigera | redigera wikitext]

  • Indolent Systemisk mastocytos (ISM)
  • Smouldering systemisk mastocytos (SSM)
  • Systemisk mastocytos med annan blodsjukdom (SM-AHN)
  • Aggressiv mastocytos (ASM)
  • Mastcellsleukemi (MCL)

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Den verkliga förekomsten (incidens och prevalens) av mastocytos är okänd. Sjukdomarna är dock relativt ovanliga.[2]

Hudmastocytoserna är de absolut vanligaste formerna av mastocytos hos barn, vilka extremt sällan har systemisk mastocytos. Hudmastocytos hos barn debuterar ofta i spädbarnsåren och brukar i de allra flesta fall försvinna i samband med puberteten. Graden av symtom och besvär hos barn varierar stort beroende på vilken typ det rör sig om och utbredningen i huden.[3]

Systemisk mastocytos (SM) är den vanligaste formen av mastocytos  hos vuxna. Av vuxna med hudmastocytos kan systemisk mastocytos påvisas hos mer än 80%. Många vuxna har dock systemisk mastocytos utan hudengagemanng. Hos de med systemisk mastocytos är den indolenta systemiska mastocytosen (ISM) vanligast och utgör minst 90% av alla med SM medan de mer avancerade formerna är ovanliga.[4][5]

Systemisk mastocytos[redigera | redigera wikitext]

Orsak[redigera | redigera wikitext]

Hos mer än 90% av patienterna kan man hitta en mutation i genen för KIT. KIT är en receptor för s.k. stamcellsfaktor (SCF) som bl.a. styr utveckling och mognad hos mastceller. Orsaken till denna mutation är okänd. Vid avancerade former (ASM och SM-AHN) så hittas ofta också andra mutationer (t.ex. ASXL1 och RUNX1) [5]

Symtom[redigera | redigera wikitext]

Symtombilden vid systemisk mastocytos är mycket varierande. Alltifrån inga symtom alls till mycket allvarliga symtom från många olika organ.

Symtom och tecken som kan ses är bl.a.

  •      Anafylaxi. Ibland utan klar utlösande orsak. Ofta orsakad av geting- eller bistick.
  •      Allergi-intolerans mot läkemedel och/eller födoämnen.
  •      Hudbesvär. Vanligast är MPCM med röda-brunröda hudförändringar, oftast på bål, överarmar och lår. Klådan kan vara besvärande och utlösas av kyla, värme, tryck eller annan mekanisk retning.
  •      Benskörhet. Mastcellerna utsöndrar ämnen som kan leda till förtidig benskörhet med risk för frakturer
  •      Mag-tarmbesvär. Kräkningar, magkatarr, magkramper, diarréer kan bero både på direkt infiltration av mastceller men också på utsöndring av mediatorsubstanser
  •      Blodbildsförändringar. Blodbrist och andra förändringar i blodet ses främst vid avancerad mastocytos och är relativt ovanligt.
  •      Psykiska symtom. Vid mastocytos kan ämnen frisatta från mastceller leda till psykiska symyom som ångest, oro och koncentrationssvårigheter. Kunskapen är dock ännu bristfällig om hur vanligt och allvarligt detta är.
  •      Flush och svettningar.
  •      Hjärtklappning.

Misstanke[redigera | redigera wikitext]

Misstanke om systemisk mastocytos bör väckas vid mastocytos i huden hos vuxna, allvarlig anafylaxi utan förklaring eller anafylaxi efter bi- eller getingstick samt vid förtidig, oförklarad benskörhet.

Misstanke bör också väckas vid andra symtom enligt ovan, speciellt om ingen annan förklaring kan hittas och om det föreligger förhöjt basalt s-tryptas.

Vid misstanke kan analyseras trypas i blodprov (s-tryptas). Detta är ett ämne som lagras i mastceller och släpps ut vid mediatorfrisättning. S-tryptas är normalt <11 ng/ml. Det kan dock stiga av många andra orsaker t.ex. allergisk reaktion eller nedsatt njurfunktion. Vid utredning av ev. mastocytos bör det analyseras när personen inte har symtom (basalt s-tryptas).

Man har också utvecklat en metod att analysera förekomst av KIT-mutationen i blodprov som kan vara av värde att analysera i tveksamma fall.

Diagnos[redigera | redigera wikitext]

Systemisk mastocytos är en kriteriediagnos där man för att sätta diagnosen ska uppfylla antingen ett huvudkriterium och ett underkriterium eller tre underkriterier. [1]

Huvudkriterium[redigera | redigera wikitext]

  •     Ansamling (aggregat) av minst 15 mastceller i benmärg eller annat organ (ej hud)

Underkriterier[redigera | redigera wikitext]

  •     Mastceller med avvikande utseende (spolformade, de ska normalt vara runda)
  •     Mastceller med avvikande ytstruktur (uttryck av CD2 och/eller CD25 på cellytan)
  •     Basalt s-tryptas >20 ng/ml
  •     Påvisande av mutation i KIT(D816V)

För diagnos krävs alltså som regel utredning med benmärgsprov

Vid konstaterad systemisk mastocytos brukar sedan genomföras en utförlig kompletterande utredning för att värdera sjukdomens påverkan på olika organ och svårighetsgrad.

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Behandlingen kan syfta till att minska effekterna av ämnen frisatta från mastcellerna (mediatorfrisättning) eller minska mängden mastceller (cytoreduktiv behandling).

Behandlingsalternativen är många och måste anpassas efter både typ av mastocytos och svårighetsgrad.

Antimediatorbehandling[redigera | redigera wikitext]

Är den typ av behandling som används hos flest patienter, d.v.s. de med indolent systemisk mastocytos. Syftar till att lindra symtom.

  •     Adrenalin autoinjektor. Patienter med SM har en signifikant ökad risk för anafylaxi vilket kan vara potentiellt mycket allvarligt. [4] Alla patienter med SM bör värderas vad gäller risken för anafylaxi och utrustas med autoinjektor på vida indikationer.
  •     Histaminblockerare (receptorhämmare) hämmar effekten av histamin som frisätts från mastceller

H1-receptorhämmare som kan ha effekt på t.ex hudsymtom, magbesvär m.m.

H2-receptorhämmare som kan ha effekt mot tex. magbesvär

  •     Leukotrienhämmare. Hämmar effekten av leukotriener.
  •     Natriumkromoglikat. Används främst vid mag-tarmbesvär
  •     Antikropp mot IgE-receptorn. Kan övervägas vid täta anafylaxier

Ljusbehandling[redigera | redigera wikitext]

(UVB eller PUVA) bör användas med försiktighet p.g.a. uppgifter om ökad risk för hudtumörer hos mastocytospatienter.

Skelettstärkande behandling[redigera | redigera wikitext]

Vid nedsatt bentäthet eller benskörhet

  •     Kalcium+D-vitamin
  •     Bisfosfonater
  •     Antkropp mot RANK-ligand (leder till hämning av bennedbrytande celler) Vid avancerade fall

Antidepressiva och/eller ångestdämpande läkemedel[redigera | redigera wikitext]

Används vid psykiska symtom.

Hyposensibilisering[redigera | redigera wikitext]

Metod att minska risken för allvarliga reaktioner vid påvisad allergi. Används främst vid allergi mot bi- och/eller geting med tidigare anafylaxi.

Cytoreduktiv behandling[redigera | redigera wikitext]

Syftar till att minska mängden mastceller. P.g.a. biverkningsprofilen används dessa främst vid den minoritet av patienter som har avancerad sjukdom (ASM, SM-AHN, MCL) eller de med indolent SM som har mycket allvarliga/besvärande symtom

  •     ɑ-Interferon. Ges som injektionsbehandling. Biverkningar bl.a. i form av trötthet och influensaliknande besvär.
  •     Kladribin. Cellgift (purinanalog) som ges som injektioner under 5 dagar var fjärde vecka. Biverkningar bl.a. i form av infektionskänslighet
  •     Tyrosinkinashämmare. Hämmar proteiner i de sjuka mastcellerna

Midostaurin hämmar flera tyrosinkinaser bl.a. KIT. Imatinib. Kan ha effekt hos en del av de få patienter som inte har KIT-mutation

  •     Allogen stamcellstransplantation. Kan övervägas hos ett fåtal patienter med mycket allvarlig systemisk mastocytos (t.ex. MCL). Förenat med hög risk för biverkningar och komplikationer.

Prognos[redigera | redigera wikitext]

Den majoritet av patienter som lider av indolent systemisk mastocytos (ISM) har en normal förväntad överlevnad. Patienter med avancerad systemisk mastocytos (ASM, SM-AHN och MCL) har sämre prognos som dock varierar kraftigt och måste bedömas individuellt.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Arber et al. The 2016 revision to the World Health Organization classification of myeloid neoplasms and acute leukemia. Blood 2016;127:2391–405
  2. ^ Valent et al. Advances in the Classification and Treatment of Mastocytosis: Current Status and Outlook toward the Future. Cancer Res. 2017 Mar 15;77(6):1261-1270. doi: 10.1158/0008-5472.CAN-16-2234. Epub 2017 Mar 2.
  3. ^ Hartmann et al. Cutaneous Manifestations in Mastocytosis: Consensus Report of the. European Competence Network on Mastocytosis (ECNM), the American Academy of Allergy, Asthma & Immunology, and the European Academy of Allergology and Clinical Immunology. J Allergy Clin Immunol. 2016;137(1):35-45.
  4. ^ Gülen et al. Mastocytosis: the puzzling clinical spectrum and challenging diagnostic aspects of an enigmatic disease. J. Intern. Med. 2016 Mar;279(3):211-28. doi: 10.1111/joim.12410. Epub 2015 Sep 8.
  5. ^ [a b] Pardanani A. Systemic mastocytosis in adults: 2017 update on diagnosis, risk stratification and management. Am J Hematol. 2016 Nov;91(11):1146-1159.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]