Maurice Huggins
| Maurice Huggins | |
| Född | 19 september 1897[1] Berkeley, USA |
|---|---|
| Död | 17 december 1981[1] (84 år) Woodside, USA |
| Medborgare i | USA |
| Sysselsättning | Biokemist |
| Utmärkelser | |
| Herman Mark Award in Polymer Chemistry (1980)[2] | |
| Redigera Wikidata | |
Maurice Loyal Huggins, född 19 september 1897 i Berkeley County, West Virginia, USA, död 17 december 1981, var en amerikansk biokemist, som är mest känd för upptäckten av vätebindning, samt som en tidig förespråkare av sekundär strukturer i proteiner för ökad stabilitet.
Han invaldes 1968 som utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Huggins var son till Amos Williamson Huggins och Mary Abigail Hackley. Han hade minst två systrar, Dorothea Harriet Huggins och Mary Abigail Huggins.
Huggins disputerade 1922 under Charles Walter Porter vid the Chemistry Laboratory of University of California, Berkeley.[3] År 1941 valdes han till fellow i American Physical Society.[4] Han var anställd som kemist av Eastman Kodak Research Laboratories.[5][6]
Vetenskapligt arbete[redigera | redigera wikitext]
Huggins trodde att han hade varit den första att föreslå konceptet med vätebindningen, medan han ännu var student under handledning av G. N. Lewis vid Chemical Laboratory vid University of California, Berkeley. Enligt hans notering skrev han en avhandling 1919 där H-bindningen introducerades och tillämpades på tautomeri i acetoacetatisk syra. Tyvärr finns det ingen papperskopia av avhandlingen kvar. Den första externa publikationen av H-bindningen var Wendell Latimer och Worth Rodebush 1920, som citerar Huggins opublicerade arbete i en fotnot. (De var forskarkollegor vid Kemiska laboratoriet.)[7]
År 1937 analyserade Huggins William Astburys β-flakmodeller och insåg att vätebindningen inte kunde fungera som beskrivits eftersom kvävets bindningsgeometri (som då antogs vara tetrahedral) skulle avleda vätet bort från karbonylgruppen. Han föreslog istället att resonans kan spela en roll i att ändra geometrin hos peptidbindningen för att göra vätebindningarna mer linjära. Han sade dock inte uttryckligen att peptidbindningen var plan, vilket betonades av Pauling i en nästan samtidig rapport.[8]
Huggins producerade också en modell av α-helix 1943, ungefär åtta år före den moderna modellen av Linus Pauling, Robert Corey och Herman Branson.[9]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Maurice Loyal Huggins, 25 mars 2023.
- Kungl. vetenskapsakademien, Matrikel 1981. Stockholm: Kungl. Vetenskapsakademien. 1981. sid. 48. ISSN 0302-6558 Libris 3638900
- Latimer WM and Rodebush WH. (1920) "Polarity and Ionization from the Standpoint of the Lewis Theory of Valence", J. Am. Chem. Soc., 42, 1419–1433.
- Huggins ML. (1936) J. Org. Chem., 1, 407–456.
- Pauling L and Niemann C. (1939) J. Am. Chem. Soc., 61, 1860–1867.
- Huggins M. (1943) "The structure of fibrous proteins", Chem. Rev., 32, 195–218.
- Huggins ML. (1971) Angew. Chem. Int. Ed., 10, 147–152.
- Huggins ML. (1980) Chem. Tech., 10, 422.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] SNAC, Maurice Loyal Huggins, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, polyacs.org .[källa från Wikidata]
- ^ Calvin, Melvin; Seaborg, Glenn T. (1984). ”The College of Chemistry in the G. N. Lewis Era: 1912-1946”. Journal of Chemical Education 61 (1): sid. 11. doi:. Bibcode: 1984JChEd..61...11C. https://escholarship.org/uc/item/7rk723zk.
- ^ ”APS Fellow Archive”. American Physical Society. https://www.aps.org/programs/honors/fellowships/archive-all.cfm?initial=&year=1941&unit_id=&institution=Eastman+Kodak+Company. (search on year 1941 and Eastman Kodak Company)
- ^ ”Science: Portrait of a Molecule”, Time Magazine, January 22, 1945, http://content.time.com/time/subscriber/article/0,33009,791942,00.html
- ^ ”Maurice Huggins, interviewed by J. Knox”. Oral History Interviews, American Institute of Physics. January 11, 1976. https://www.aip.org/history-programs/niels-bohr-library/oral-histories/31656.
- ^ http://acshist.scs.illinois.edu/bulletin_open_access/num7/num7%20p3-13.pdf. Hämtad 2022-03-26.
- ^ https://www.repository.cam.ac.uk/bitstream/handle/1810/253749/Huggins%202016%20Journal%20of%20Computational%20Chemistry.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Hämtad 2022-03-2.
- ^ https://pubs.acs.org/doi/10.1021/cr60102a002#. Hämtad 2022-03-26.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
|