Natività di Nostro Signore Gesù Cristo degli Agonizzanti
| Natività di Nostro Signore Gesù Cristo degli Agonizzanti | |
| Kyrka | |
 Kyrkans fasad vid Piazza di Pasquino.
| |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Församling | San Lorenzo in Damaso |
| Plats | Piazza di Pasquino |
| Invigd | 1692 |
 Akvarell av Achille Pinelli. Till höger ses Pasquino. Natività di Nostro Signore Gesù Cristo degli Agonizzanti.
Akvarell av Achille Pinelli. Till höger ses Pasquino. | |
Natività di Nostro Signore Gesù Cristo degli Agonizzanti, även benämnd Agonizzanti,[1] är en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt Vår Herre Jesu Kristi födelse. Kyrkan är belägen vid Piazza di Pasquino i Rione Parione och tillhör församlingen San Lorenzo in Damaso.[2] Tillnamnet ”Agonizzanti” (italienska ”de döende”) syftar på Arciconfraternita degli Agonizzanti, ett brödraskap som bistod döende människor och dödsdömda brottslingar.[3]
Kyrkans historia
[redigera | redigera wikitext]År 1616 grundades Arciconfraternita degli Agonizzanti i kyrkan Sant'Agostino, där man samlades i Cappella del Santissimo Crocifisso.[4] Förutom att bistå de döende ägnade sig detta brödraskap åt tillbedjan av det Heliga Sakramentet samt bön för själarna i skärselden. Av påve Innocentius XII (1691–1700) fick man tillåtelse att uppföra en egen kyrka, vilket ägde rum 1692,[1] med Giovanni Battista Contini som arkitekt. Dessförinnan hade brödraskapet – i tur och ordning – disponerat kyrkorna Santa Maria Maddalena, San Bernardo della Compagnia, Santa Maria in Campo Carleo, San Nicola dei Funari, San Salvatore in Primicerio, Santa Lucia della Tinta och San Girolamo degli Schiavoni.[4][5] Contini assisterades efter några år av Alessandro Gaulli, son till Giovanni Battista Gaulli. Under 1700-talet användes kyrkan även av Università dei Pellicciari, pälshandlarnas skrå. En genomgripande restaurering företogs 1862, då fasaden i barockstil tillkom. Den är ett verk av arkitekten Andrea Busiri Vici.[6]
Sedan 1994 är kyrkan kongolesisk nationskyrka i Rom.[7]
Kyrkans exteriör
[redigera | redigera wikitext]Fasaden har tre axlar och är inkorporerad i en större byggnad. Fyra kolossalpilastrar med korintiska kapitäl bär upp ett entablement, vars fris har inskriptionen DEO IESV INFANTI SACRVM. Ingångsportalen är från 1400-talet och har ornamentik i ungrenässansstil.[6][8] På portalens överstycke står det: GLORIA IN EXCELSIS DEO. Ovanför portalen sitter en inskriptionsplatta från 1862:[8]
IN EXTREMO AGONE IVVANDIS
AVSPICE PIO IX P.M.
INSTAVRATVM ET ORNATVM
ANNO CHR. MDCCCLXII
Kyrkans interiör
[redigera | redigera wikitext]Interiören är enskeppig med ett tvärskepp och en rektangulär absid. Förutom högaltaret finns det fyra sidoaltaren, två på var sida. Högaltaret har målningen Tillbedjan av Jesusbarnet av Cesare Caroselli. De flankerande Den helige Joakim och Den helige Johannes Döparen har utförts av Giovanni Paolo Melchiorri. Korets sidoväggar har freskerna Konungarnas tillbedjan och Jesu omskärelse. I kyrkans tak har Stanislao Bartolini utfört freskerna Den helige Josef och Den Helige Ande.[9] Det första altaret till höger är invigt åt ärkeängeln Mikael med en målning av Mario Garzi,[8] son till Luigi Garzi. Det andra altaret är invigt åt den Korsfäste och har ett krucifix. Det första altaret till vänster har målningen Den helige Antonius av Michelangelo Cerruti och det andra är invigt åt Jungfru Maria med en bild av Den smärtofulla Modern. Flera av kyrkans fresker är svårt fuktskadade. I sakristian finns en monokrom lynettmålning som framställer Jesu födelse.[9]
I kyrkan vördas Jesusbarnets lindor.[10][11]
Bilder
[redigera | redigera wikitext]-
Natività di Nostro Signore Gesù Cristo degli Agonizzanti (nummer 619) på Giovanni Battista Nollis Rom-karta från 1748. -
Interiören.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Buchowiecki 1974, s. 348.
- ^ ”Chiesa annessa Natività di Nostro Signore Gesù Cristo degli Agonizzanti” (på italienska). Vicariatus Urbis. Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 15 december 2015. https://archive.is/20151215225452/http://www.vicariatusurbis.org/?page_id=188&ID=682. Läst 15 december 2015.
- ^ Lundin 1991, s. 146.
- ^ [a b] Bartomioli 1996, s. 12.
- ^ Armellini 1891, s. 379–380.
- ^ [a b] Ausenda 2002, s. 393.
- ^ Rosati, Maria Elena (22 september 2014). ”La chiesa dei Congolesi: un pezzo di Africa nel cuore di Roma”. RomaSette. http://www.romasette.it/la-chiesa-dei-congolesi-un-pezzo-di-africa-nel-cuore-di-roma/. Läst 16 december 2015.
- ^ [a b c] Buchowiecki 1974, s. 349.
- ^ [a b] Bartomioli 1996, s. 13.
- ^ Buchowiecki 1974, s. 350.
- ^ Lombardi 1993, s. 153.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651
- Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. ISBN 88-365-2541-5
- Bartomioli, Alessandra (Ottobre/Novembre 1996). ”Natività di Nostro Signore Gesù Cristo dell'Arciconfraternita degli Agonizzanti” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (8): sid. 12–13. ISSN 1126-6546.
- Buchowiecki, Walther (1974) (på tyska). Handbuch der Kirchen Roms: der römische Sakralbau in Geschichte und Kunst von der altchristlichen Zeit bis zur Gegenwart. Bd 3, Die Kirchen innerhalb der Mauern Roms: S. Maria della Neve bis S. Susanna. Wien: Brüder Hollinek. Libris 76032. OCLC 220596631
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954
- Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. OCLC 30727273
- Lundin, Bo (1991). Om Rom. Resenärerna, 99-0449273-5 (3). Stockholm: Carlssons. Libris 7666005. ISBN 91-7798-421-8
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Natività di Nostro Signore Gesù Cristo degli Agonizzanti.
