Negativ faderskapstalan
Negativ faderskapstalan innebär en talan vid domstol med yrkande att käranden inte ska vara far till ett barn. Beteckningen är densamma om det är barnet som väcker talan mot sin far.
I de flesta länder gäller nämligen att om ett barn föds i ett äktenskap eller inom viss tid efter äktenskapets upplösning, antas (presumeras) moderns make vara far till barnet. Pater est quem nuptiae demonstrant ("fadern är den som äktenskapet utvisar") är en av de lagregler vi vet tillämpades redan inom klassisk romersk rätt. Detta kommer i svensk rätt till uttryck i 1 kap. 1 § föräldrabalken.[1]
Ett säreget fall av negativ faderskapstalan avgjordes av Högsta domstolen år 2007.[2] Den omfattade också något så ovanligt som en negativ moderskapstalan, vilket normalt avgörs genom maximet Mater est qui ventrum habet ("modern är den som har livmodern") eller mater est-regeln. Detta i strid med faderskap, som bygger på genetiskt släktskap. För sådana fall, t. ex. om födseln är oklar, att genetiskt släktskap anses avgöra kan samma prövning göras analogiskt enligt Föräldrabalken. I exempelvis ett surrogatmödrafall, där "födslomodern" är känd, skulle denne dock anses som juridisk moder över den biologiska eller "genetiska" modern enligt doktrinen om mater est. I sådana fall avgörs alltså frågan om vem som är barnets juridiska mor olika beroende på bevisningen, alltså om graviditeten kan bevisas.
Om fadern avlidit kan talan föras av hans maka och arvsberättigade arvingar till barnet.[3]