Nyhumanism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För rörelsen inom litteraturkritik, se Nyhumanism (litteratur).

Nyhumanism var en kulturrörelse i Tyskland under sent 1700-tal och tidigt 1800-tal, företrädd av bland annat Wilhelm von Humboldt.

Den utgick från renässansens humanism och betonade starkt vikten av personlig inlevelse i antikens väsen.

Dess främsta representant var Johann August Ernesti och hans kollega i Göttingen Christian Gottlob Heyne. Ernestis lärjunge, professor Johan Lundblad i Lund förmedlade den nyhumanistiska traditionen till Sverige, där Anders Lidbeck och Esaias Tegnér kan ses som de främsta inom skolan.[1]

Nyhumanisternas uppfattning om de klassiska studiernas värde satte spår i skolstadgan 1820.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 378-79