Oisín Cantwell
| Oisín Cantwell | |
| Född | 29 maj 1964 (59 år) London, Storbritannien |
|---|---|
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Journalist |
| Utmärkelser | |
| Advokatsamfundets journalistpris (2014) Guldpennan (2022) Stora journalistpriset (2023) | |
| Redigera Wikidata | |
Oisín[a] Olof Cantwell, född 29 maj 1964 i London, är en svensk reporter och nyhetskrönikör på Aftonbladet. Han bevakar bland annat rättsfrågor och politik, och har rapporterat från valrörelser och krigshärdar.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Cantwell föddes i London med en irländsk far och svensk mor,[1] och flyttade till Sverige som sexåring. Han har en fil.kand med litteraturvetenskap som huvudämne och har gått Poppius journalistskola.
Cantwell har arbetat på Aftonbladet sedan mitten av 1990-talet och dessförinnan på bland annat Sundsvalls Tidning, Moderna Tider och Sveriges Radio. Hösten 2013 släpptes ett urval av hans kolumner i boken Brott och Straff, utgiven på Sjösala förlag.
År 2014 fick Cantwell Advokatsamfundets journalistpris.[2] Han erhöll Publicistklubbens utmärkelse Guldpennan 2022.[3] Han utsågs till årets stilist av tidningen Journalistens 2023.[4] Han vann Stora journalistpriset i kategorin årets röst 2023.[5][6]
Kontroverser[redigera | redigera wikitext]
Cantwell framförde i en kolumn år 2011 i Aftonbladet kritik mot åklagare Agnetha Hilding Qvarnström i ett mål gällande två individers planer på ett attentat mot Lars Vilks. Cantwell menade att åklagaren felaktigt pekat ut dem som potentiella terrorister.[7] Individerna fälldes i tingsrätten men friades i hovrätten. Sakine Madon kritiserade år 2016 Cantwells och Jan Guillous utspel eftersom de två som friats i hovrätten senare anslöt sig till terrororganisation Al-Shabaab. Madon och Magnus Sandelin, som tagit del av förundersökningsmaterial menar att mycket i materialet talat för åklagarens version och hävdade att Guillou och Cantwell bagatelliserade våldsam islamism.[8] Sandelin kritiserade också Cantwell för att ha gjort terroråtalade till representanter för muslimer i allmänhet då de anklagade rättsväsendet för rasism, istället för att framställa dem som enskilda extrema individer som är medlemmar i en terrorsekt.[9]
Kommentarer[redigera | redigera wikitext]
- ^ Namnet Oisín är iriskt och uttalas [ˈɔʃiːnʲ] (Oschiin).
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Cantwell, Oisin (2013). Brott & straff: kolumner i urval. Stavsnäs: Sjösala. Libris 14217479. ISBN 978-91-87193-02-6
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ””Peter Lemarc trodde att jag ljög om mitt namn, så jag fick ingen intervju.””. www.aftonbladet.se. 31 oktober 2011. https://www.aftonbladet.se/a/21PRwv. Läst 4 maj 2023.
- ^ ”Han får Advokatsamfundets journalistpris 2014 - "bidrar till att motverka kriminalpolitisk populism"”. 2014-06-09. Dagens Juridik. http://www.dagensjuridik.se/2014/06/han-far-advokatsamfundets-journalistpris-2014-bidrar-till-att-motverka-kriminalpolitisk-popu. Läst 6 november 2016.
- ^ "Oisín Cantwell får Publicistklubbens 'Guldpennan' " Aftonbladet 5 december 2022. Läst 5 december 2022.
- ^ ”Oisín Cantwell är Årets stilist”. www.journalisten.se. https://www.journalisten.se/nyheter/oisin-cantwell-ar-arets-stilist. Läst 30 maj 2023.
- ^ https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/jl5lzL/aftonbladets-staffan-lindberg-och-magnus-wennman-far-stora-journalistpriset
- ^ ”Aftonbladet får två nomineringar till Stora Journalistpriset”. Aftonbladet. 2 november 2023. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/ongWjW/aftonbladet-journalist-nomineras-till-stora-journalistpriset.
- ^ ”Åklagarens ivriga korståg mot ’terrorister’ fortsätter”. Aftonbladet. 21 december 2011. http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article14108302.ab. Läst 6 november 2016.
- ^ ”Erkänn att du hade fel, Guillou, och skäms lite”. Expressen. 4 november 2016. http://www.expressen.se/ledare/sakine-madon/erkann-att-du-hade-fel-guillou-och-skams-lite/. Läst 6 november 2016.
- ^ ”Medier blundar för jihadister”. Aftonbladet Kultur 2016-10-09. 9 oktober 2016. http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article23670767.ab. Läst 6 november 2016.