Svenskar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se svensk.
Svenskar
Kronprinsessan Victoria 20130915 2529.jpgZlatan Ibrahimović 2.jpg
ABBA - TopPop 1974 5.png
Bilderna föreställer: Överst, från vänster: Kronprinsessan Victoria; Zlatan Ibrahimović; Abba.
Antal sammanlagt
10[a]-11[b] miljoner (beror på definition)
Regioner med betydande antal
Sverige Sverige ~10 miljoner (folkbokförda)[1]
varav 9,15 är svenska medborgare (dec 2016)[2]
Svenska medborgare:
USA USA 150 000 (2015)[3]
Norge Norge 90 000 (2015)[3]
Spanien Spanien 90 000 (2015)[3]
Storbritannien 90 000 (2015)[3]
övriga länder 240 000(2015)[3]
Språk

Svenska
Cirka 300 000 har svenska som modersmål utan att vara svenska medborgare, främst Finlandssvenskar

Religion

Största samfundsinriktning är traditionell evangelisk-luthersk kristendom. Svenska kyrkan har 6 116 480 medlemmar (2016)[4]

Svenskar är personer som på olika sätt, till exempel genom medborgarskap, nationalitet,[5] härstamning, modersmål, kulturyttringar, traditioner eller familjeband, betraktar sig som svenskar.[ifrågasatt uppgift][6] Den mer exakta betydelsen beror på vilket sammanhang ordet används i.[källa behövs]

Personer med svenska som modersmål, vars förfäder har bott i svenskbygder som historiskt har varit en del av Sverige, framför allt i Finland men även i Estland, kallar sig finlandssvenskar respektive estlandssvenskar men sällan svenskar. De utgör nationella minoriteter i dessa länder och deras svenska dialekt är i allmänhet inte rikssvensk. Icke finsktalande finlandssvenskar kan vara finländare men inte finnar. En grupp estlandssvenskar tvångsförflyttades till Gammalsvenskby i Ukraina där svensktalande ättlingar lever kvar. Personer som har utvandrat från Sverige identifierar sig ofta som svenskar och kallas utlandssvenskar, exempelvis svenskamerikaner, medan ättlingar till utvandrade svenskar kallas svenskättlingar men sällan svenskar.[källa behövs]

Begreppen etniska svenskar och Sveriges majoritetsbefolkning är vanligt förekommande i forskning, för att förtydliga att man avser personer som identifierar sig med svenskt kulturarv, inklusive exempelvis adoptivbarn födda i andra länder och uppvuxna i Sverige.[7] Begreppen står i kontrast till dem som främst identifierar sig med någon av landets minoritetsfolk och invandrargrupper. Begreppet etnisk svensk är emellertid omdiskuterat i svensk politisk debatt, då det i vardagligt språkbruk ibland ges en tolkning som vit svensk,[7][8] och även är vanligt i fördomsfull och rasistisk argumentation.[9]

I Sverige förs ingen officiell befolkningsstatistik över antal svenskar som etnisk grupp,[10] men det finns statistik över hur många som är folkbokförda i Sverige och svenska medborgare, och uppskattningar av hur många i världen som talar språket svenska. Det finns även uppgifter om hur många som har registrerat sig till sametinget, vilket representerar ursprungsbefolkningen och den nationella minoriteten samer, och hur många som har utländsk bakgrund, det vill säga som är födda utomlands eller vars föräldrar är födda utomlands. Det förs även statistik över utlandssvenskar, det vill säga personer med svenskt medborgarskap som är folkbokförda i annat land än Sverige.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Begreppet svenskar som beteckning för ett folk var en vidareutveckling av folknamnet svear, där ordet svensk var adjektivformen.

Svearna (svioner) omnämns redan i Tacitus verk Germania som skrevs omkring år 98. Namnen Svearike (Swēorice) och svitjod ("sveafolket") förekommer första gången i det anglosaxiska Beowulfkvädet (i en handskrift bevarad från 1000-talet)[11]. Namnen åsyftade under vikingatiden och större delen av medeltiden endast invånarna bosatta i Mälarlandskapen, och deras statsbildning, ursprungligen styrd från Gamla Uppsala. Andra invånare i dåtidens Sverige, såsom götar och gutar, omfattades inte i begreppet svensk. I avsnittet om mansböter i den äldre västgötalagen från cirka 1220 görs det således skillnad mellan svenskar, västgötar och smålänningar: "Dræpær maþær svænskan man...".[12]

I den första svenska historieboken, Erikskrönikan, som skrevs på 1320-talet, förekommer inte begreppet svenskar (däremot benämns Mälarlandskapen som "Swidhido"). Det är först med 1400-talets rimkrönikor som hade ett starkt propagandistiskt budskap riktat mot unionskungar, fogdar och utlänningar i största allmänhet som begreppet svenskar för första gången nämns såsom samlingsnamn för alla människor av nordisk härkomst inom landet Sverige. I medeltida källor användes annars begreppet "inländska män" i de sammanhang där man skulle kunnat förvänta sig att läsa "svenskar".

Begreppet svensk har således vidgats genom historien från att från början endast ha omfattat svearna, varefter det kom att bli ett samlingsbegrepp för alla nordiska folkstammar som inlemmats i Sveariket, från götar och gutar, till smålänningar och hälsingar och slutligen även folk som tidigare hört under Danmark och Norge såsom skåningar, jämtar osv.

Den ungefärliga utbredningen av fornnordiska under 900-talet
  Forngutniska (utbredning (på Gotland)
  Övriga germanska språk som vid denna tid låg mycket närmare de skandinaviska språken än de gör idag (fornfrisiska, fornsaxiska, fornnederländska, fornhögtyska
  Krimgotiska (utanför gruppen fornnordiska språk)

Uppkomsten av det svenska språket[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Nordiska språk

Det fornnordiska språket delar vid tidig vikingatid upp sig i västnordiska, östnordiska, och forngutniska, enligt en äldre men idag något omdiskuterad kategorisering. Östnordiskan kan studeras i runsvenska och rundanska källor, som vid slutet av vikingatiden började uppvisa små skillnader.[13]

Uppkomsten av nationalstaten Sverige[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Sveriges historia

Strax innan och under äldre medeltid var landskapen (de tidigare småkungarikena eller hövdingadömena) i Mälardalen och runt Vättern oftast enade under samma kung, men Sverige betraktas av dagens svenska historiker inte som en stabil statsbildning förrän på 1200-talet. Sverige under äldre medeltiden bestod av flera löst sammanhängande områden, som under 1000-talet hade utvecklat gemensam militärorganisation (ledungen) efter danskt mönster. Sverige under Kalmarunionens tid (1389 till 1520) saknade egen utrikespolitik och regent, men det dåvarande Sverige lydde ändå under en egen landslag. Sålunda anses den svenska nationalstaten ha bildats efter unionsupplösningen år 1520, och Gustaf Vasa utpekas som nationalstatens fader.[14]

Uppkomsten av en svensk nationell identitet[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Svenska värderingar

Liksom i övriga Europa utvecklades nationalism först på 1800-talet i Sverige, då en gemensam skandinavisk eller nationell identitet konstruerades för att ena regionen eller landet. Nationalromantikens skalder och studentkörer började lovsjunga landet och idealisera gamla kungars krigsinsatser och krigshjältars offervilja. Göticismens historiker romantiserade om vikingabragder och sagokungarna, som skulle visa att den "svenska folkstammens" folksjäl hade präglats av en mental styrka. Att Finland förlorades till Ryssland tolkades som att den svenska styrkan börjat gå förlorad till följd av stadslivets lättjefulla liv och utländska impulser. Hembygdsromantiken hämtade symboler, traditioner och folkmusik från bondesamhället, i en tid när bondesamhället gick mot sin upplösning.[15][16]

Innan denna tid levde man rätt olika livsstil i olika landsdelar, och adel och bönder hade sin identitet i sin samhällsklass snarare än i riket, och gifte sig sällan med varandra. Landet fick först vid denna tid ett gemensamt språk. Dessförinnan talade adeln en svenska uppblandad med utländska lånord som bönderna knappast förstod, och latinet hade haft en roll som det tryckta ordets språk. Vid 1800-talet fick statskyrkan konkurrens av frikyrkor, och av akademisk religionskritik. Nationalismen kom att ersätta den lutherska religionen som överideologi, och förenade olika samhällsskikt, politiska ideologier, religiösa inriktningar och landsändar fram till mitten av 1900-talet.

Inledningsvis karaktäriserades inte nationalismen av främlingsfientlighet, men efter andra världskriget blev de katastrofala konsekvenserna av fascismens främlingsfrihet uppenbara för allmänheten. Därefter har istället demokratin rollen av landets överideologi. Den svenska kulturen är idag mångkulturell och individuell. Landets starka sekularism innebär att religion numera ses som en privatsak, och att få är troende, men det lutherska och väckelsefromma kulturarvet anses fortfarande ha betydelse för värderingar, ekonomi och arbetsmoral. Nya nationalistiska och främlingsfientliga rörelser har successivt vuxit sig starkare sedan 1990-talet, men har inte roll av gemensam värdegrund för Sverige.[14][15]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ 10 miljoner folkbokförda i Sverige; det finns strax under 10 miljoner svenska medborgare boende i och utanför Sverige
  2. ^ 10 miljoner boende i Sverige, 660 000 utlandssvenskar, 300 000 som talar svenska men inte är svenska medborgare

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Preliminär befolkningsstatistik per månad 2017”. SCB. Arkiverad från originalet den 26 juni 2017. https://web.archive.org/web/20170626101227/http://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/manadsstatistik--riket/preliminar-befolkningsstatistik-per-manad/. Läst 15 juni 2017. 
  2. ^ ”Utländska medborgare efter år (2016)”. SCB. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__BE__BE0101__BE0101F/UtlmedbR/table/tableViewLayout1/?rxid=20a6d62c-45be-4fd3-8a6e-0fc6b433877f. Läst 15 juni 2017. 
  3. ^ [a b c d e] ”Kartläggning utlandssvenskar 2015”. Svenskar i Världen. http://www.sviv.se/wp-content/uploads/2015/09/Kartlaggningen_2015_andraupplagan.pdf. 
  4. ^ ”Svenska kyrkan i siffror”. Svenska kyrkan. https://www.svenskakyrkan.se/statistik. 
  5. ^ ”SVENSK”. Svenska Akademiens ordbok. https://svenska.se/saob/?id=S_14945-0133.z269&pz=7. Läst 15 maj 2018. 
  6. ^ ”UTLANDSSVENSKENS SJÄL – IDENTITETEN VILAR PÅ VÄRDEGRUNDEN”. Svenskar i Världen. http://www.sviv.se/blog/2015/08/utlandssvenskens-sjal-identiteten-vilar-pa-vardegrunden/. Läst 15 maj 2018. 
  7. ^ [a b] Tobias Hübinette, Helena Hörnfeldt, Fataneh Farahani & René León Rosales,Om ras och vithet i det samtida Sverige, Tumba: Mångkulturellt centrum 2014, sid 59.
  8. ^ Tobias Hübinette, Fostrad till svensk - sedd som främling, I&M 6/2008. Referat av boken ”Adoption med förhinder. Samtal med adopterade och adoptivföräldrar om vardagsrasism och etnisk identitet”, (Mångkulturellt Centrum 2008).
  9. ^ Bo Löfvendal, "Finns det etniska svenskar?", Krönika, Svenska Dagbladet kultur 2013-12-16
  10. ^ "Går det att tala om 'etnisk svenskhet'?": "Statistiska centralbyrån (SCB) är den myndighet i Sverige som producerar statistik över arbetslösheten. Generaldirektör Stefan Lundgren konstaterar att SCB inte använder sig av begreppet etnicitet. 'Vi har uppgifter om var människor är födda, i vilket land man är född, och medborgarskap. Men vi har inga uppgifter om etnicitet och det är inte något vi presenterar i statistik, säger han till SvD.' "
  11. ^ Beowulf, första delen, vers 2380
  12. ^ http://hem.passagen.se/peter9/lag/vgkyrk.html
  13. ^ Graeme Davis Comparative syntax of old English and old Icelandic: linguistic, literary and historical implications, 2006, sidan 38.
  14. ^ [a b] Per Höjeberg, "Svensk identitet och nationalism i ett historiskt perspektiv", SO-rummet, 2015-09-02, version från 2018-01-13
  15. ^ [a b] Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, "Nationalromantiken", SO-rummet, 2014-06-10, version från 2018-01-13
  16. ^ 1800-talet och nationalismen i Sverige del 1 - Göticismen, skandinavismen och historieromantiken