Olof Palmgren

Olof Palmgren, född 18 juli 1783 i Överluleå socken, död 14 juli 1814 i Nätra socken, var en svensk lantbrukare och predikant.

Olof Palmgren var son till bonden Olof Persson. Han övertog fädernegården i Svartbyn vid sjutton års ålder. Under påverkan av Luthers skrifter och av nyläsarrörelsen inom Piteå landsförsamling genomgick han vid samma tid en omvändelse, varefter han började predika i såväl hembyn som andra byar. Anklagad av kyrkoherden i församlingen för brott mot konventikelplakatet förhördes han 1812 både av domkapitlet och inför häradsrätten, som dömde honom till böter för att ha uppträtt vid olovliga sammankomster och talat förklenande om prästerskapet. Efter enskild undervisning i hemorten och från 1813 i Stockholm blev Palmgren 1814 student i Uppsala och inskrevs vid det av Samuel Ödmann ledda prästseminariet där. Palmgren verkar ha vunnit Ödmanns förtroende och fick flera gånger predika i domkyrkan. Efter att ha insjuknat i lungsot tvingades han avbryta studierna för att bege sig hemåt men avled under hemresan. Palmgrens förkunnelse innebar ett återvändande till Luther och kritik av den vid tiden gällande moralismen - han betonade nåden och tron framför gärningarna. Under sitt sista levnadsår verkar han under inflytande från Ödmann närmat sig den kyrkliga förkunnelsen. Han utgav 1813 en ny upplaga av Luthers Förklaring över Galaterbrevet.

Källor

• Palmgren, Olof i Svenska män och kvinnor (1949)