Ottokar II av Böhmen

Ottokar II av Böhmen, av Huset Přemyslid, död 26 augusti 1278, var en böhmisk kung.

Redan 1248 deltog han i att slå ned ett uppror mot fadern, och fick då smeknamnet mladší král, den yngre kungen.

1251 deltog han med Ungern i striderna om Österrike och efterträdde 1253 sin far Wencel I av Böhmen som kung. Med kurians hjälp vann han 1254 Österrike och erövrade 1260 Steiermark från Ungern. Av den tyske kungen Rickard av Cornwall fick han bekräftelse på sina landvinningar. I korståg vände han sig 1255 och Samland och litauerna, i samverkan med Tyska orden hans ärelystna planer på att utvidga sitt rike åt nordost blev ej verklighet. 1269 fullbordade han nästa landvinning: efter en släkting lade han beslag på Kärnten och Krain. Han rike nådde därmed sin största utsträckning, och ett nytt Elbe-Donauvälde var på väg att skapas i kölvattnet på Tyska ordens försvagade ställning. 1272 framträdde Ottokar som kejsarkandidat men blev utslagen av Rudolf av Habsburg. 1274 stämde riksmötet i Nürnberg Ottokar att stå till svars för sin erövringspolitik inom riket. Då Ottokar vägrade godta denna åtgärd, förklarades han i akt 1276 och tvingades avstå sina österrikiska besittningar. I ett nytt krig mot Rudolf stupade Ottokar i slaget vid Dürnkrut (Marchfeld) 1278. Ottokar förde en kraftig styrelse, hans regering utmärktes av arbete inom ekonomiskt liv och rättsväsen samt av stadsväsendets uppblomstring.^[1]