Oxytocinreceptor

Från Wikipedia

Oxytocinreceptorer är en grupp G-proteinkopplade receptorercellytorna som binder oxytocin till sig, så att hormonet och signalsubstansen kan verka i cellerna.

Oxytocinreceptorn är ett protein som består av 389 aminosyror och som binder till sig oxytocin med hjälp av liganden G-protein. Oxytocinets första kända verkningsområde handlade om amning och förlossning, och dess receptorer finns följaktligen i hög grad i kvinnobröst och livmoder. Hormonet spelar också en viktig roll i centrala nervsystemet, varför receptorer också i hög grad finns i hjärnan.

Det finns en stor variation av uttrycken för oxytocinreceptorerna i centrala nervsystemet. I amygdala, där oxytocinet verkar ångestdämpande och mängden receptorer avgör ångeststyrda beteenden, påverkar dopamin oxytocinreceptorernas toniska uttryck.[1]

Receptorernas bindningskapacitet, oavsett var de finns, avtar av förhöjda värden oxytocin, en egenskap de delar med andra G-proteinbindande receptorer. Mängden oxytocinreceptorer i livmodern och hypotalamus påverkas av östrogennivåerna, högre nivåer östrogen ger fler oxytocinreceptorer där. Vasopressin ökar oxytocinet på ett mer allmänt plan. Progesteron, däremot, verkar kunna minska receptorernas funktion, eftersom det kan binda dit och därmed förhindra oxytocinet från att verka. Oxytocinreceptorerna blir mer verksamma av att öka värdena på Mg2+ och kolesterol.

Genetiska variationer i oxytocinreceptorn på kromosom 3 är troligen involverade i uppkomsten av autism, aggressioner och empati.[2]

Källor

  1. ^ Tracy L. Bale et al, CNS Region-Specific Oxytocin Receptor Expression: Importance in Regulation of Anxiety and Sex Behavior, The Journal of Neuroscience, 1 April 2001, 21(7): 2546-2552
  2. ^ Sarina M. Rodrigues et al, Oxytocin receptor genetic variation relates to empathy and stress reactivity in humans, PNAS December 15, 2009 vol. 106 no. 50 21437-21441