Pamela Kilborn

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Pamela Kilborn
Friidrott, damer
Nation: Australien Australien
Olympic rings with transparent rims.svg Olympiska spel
Brons Tokyo 1964 80 m. häck
Silver Mexico City 1968 80 m. häck
Samväldesspelen
Guld Perth 1962 80 m. häck
Guld Perth 1962 Längdhopp
Guld Kingston 1966 80 m. häck
Guld Kingston 1966 4 x 110 yard
Guld Edinburgh 1970 100 m. häck
Guld Edinburgh 1970 4 x 100 m.

Pamela "Pam" Kilborn, sedermera genom giftermål Pamela Ryan, född 12 augusti 1939, är en tidigare australisk friidrottare som bland annat satte världsrekord som häcklöpare. Under tre år rankades hon som världens främsta kvinnliga häcklöpare[1]. För sina framstående idrottsprestationer tilldelades hon Brittiska Imperieorden.

Kilborn höll också hög internationell nivå och deltog i olympiska spelsprintdistanser i slätlöpning samt i längdhopp och sjukamp. Hon blev australisk mästare i individuella grenar hela 17 gånger mellan 1962 och 1972[2].

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Tidig karriär[redigera | redigera wikitext]

Pamela Kilborn inledde sin friidrottskarriär i Melbourne under senare delen av 1950-talet. Hon tävlade för sitt skollag vid University High School tillsammans med sin goda vän Judy Amoore, senare Pollock, sedermera olympisk bronsmedaljör[3].

Riktigt hög internationell nivå nådde Kilborn 1961 i både häcklöpning och längdhopp. Hon rankades vid årsslutet som nummer fyra[1] respektive tio[4] i världen i de två grenarna.

Internationell karriär[redigera | redigera wikitext]

Vid Brittiska imperie- och samväldesspelen 1962 i Perth var Pam Kilborn en av spelens stjärnor. Hon slog världsrekordhållaren Betty Moore på 80 meter häck och vann längdhoppet före landsmännen Helen Frith och Janet Knee[2].

Två år senare, vid OS i Tokyo, tangerade hon det olympiska rekordet i semifinalen på 80 meter häck och slutade på tredje plats i finalen efter tyskan Karin Balzer och polskan Teresa Ciepły. Senare samma år, den 5 oktober, tangerade Kilborn världsrekordet på distansen, 10,5 sekunder, vid en annan tävling i Tokyo. Den 6 februari året därpå förbättrade hon rekordet med en tiondel i Melbourne[5].

Vid Brittiska imperie- och samväldesspelen 1966 i Kingston vann hon 80 meter häck och sprang också i det segrande australiska laget på 4x110 yard[2].

År 1967 slog Kilborn Christine Pereras inofficiella världsrekord på 100 meter häck, och förbättrade det så småningom ytterligare 1969 till 13,3 sekunder.

Obesegrad sedan OS 1964 var Kilborn favorittippad inför Mexico City 1968, men fick, hindrad av en axelskada[6], se sig slagen i en regnig final av den unga lagkamraten Maureen Caird.

Vid Brittiska samväldesspelen 1970, då den officiella sprintdistansen för häcklopp ökats från åttio till hundra meter, fick Kilborn revansch på Caird genom att vinna ännu en guldmedalj. Hon blev därmed den första att vinna tre samväldesguld i följd. Vid spelens invigning hade hon redan blivit historisk genom att bli den första kvinnan som burit Australiens flagga.[7]

Efter att tillfälligt ha dragit sig tillbaka återvände hon till sporten för ett sista OS-deltagande 1972. Hon satte världsrekord på 100 meter häck strax innan OS i München med tiden 12,5 sekunder (12.93 med elektronisk mätning). I OS-finalen missade hon dock medalj och kom på fjärde plats.

Resultatstatistik[redigera | redigera wikitext]

Nationella rekord[redigera | redigera wikitext]

Kilborn satte under sin karriär flera australiska rekord i nio olika grenar inklusive 50 meter, 80 meter häck, 100 meter häck, 200 meter häck, längdhopp, femkamp, 4 × 200 meter och 4 ×220 yard.

Världsrekord[redigera | redigera wikitext]

Kilborn satte två officiella världsrekord på 80 meter häck, 1964 och 1965. På 100 meter häck satte hon officiellt världsrekord i Warszawa den 28 juni 1972. På 200 meter häck satte fyra officiella världsrekord under åren 1969 – 1971, med 25,7 sekunder som bästa notering. Hon ingick också tillsammans med Raelene Boyle, Jenny Lamy och Marion Hoffman i det lag som den 9 november 1969 satte världsrekord på 4 × 200 yard i Brisbane med tiden 1.35,8.

Personliga rekord[redigera | redigera wikitext]

Gren Tid Vind Plats Datum
100 m 11,50 +0,6 Mexico City, Mexiko 14 oktober 1968
80 m häck 10,4 - Melbourne, Australien 6 februari, 1965
100 m häck 12,5 +0,9 Warszawa, Polen 28 juni 1972
200 m häck 25,7 - Melbourne, Australien 25 november, 1971
Längdhopp 6,24 m - Melbourne, Australien 21 maj 1966

Världsrankingplacering[redigera | redigera wikitext]

Tabellen redovisar placeringar på världsrankingen för korta häcklopp[1] och längdhopp[4]

År Korta häcklopp[1] Längdhopp[4]
1961 4 10
1962 2 9
1963 1 -
1964 3 -
1965 1 -
1966 1 -
1967 1 -
1968 2 -
1969 2 -
1970 4 -
1972 4 -

Placeringar vid australiska mästerskap[redigera | redigera wikitext]

Nedan redovisas Pamela Kilborns placeringar vid australiska mästerskap[2]. Fram till 1962 hölls dessa endast vartannat år.

År 100 yard/meter 80 m häck 100 m häck 200 m häck Längshopp Femkamp
1960 - 3 - - - -
1962 DNQ 5 - - 1 -
1963 6 1 - - 1 1
1964 6 1 - - 1 -
1965 2 1 - - 3 -
1966 6 1 - - 2 -
1967 4 1 - - 1 1
1968 2 1 1 - 2 1
1969 4 1 1 - 2 -
1970 5 - 2 2 - -
1971 - - - - - -
1972 5 2 1 - - -

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Track & Field News world rankings - 80/100 metre hurdles Arkiverad 26 september 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ [a b c d] Athletics Australia - Pam Ryan
  3. ^ Athletics Gold - Pam Kilborn-Ryan
  4. ^ [a b c] Track & Field News world rankings - Long Jump Arkiverad 9 februari 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ Athletics Australia - list of Australian world record-holders Arkiverad 16 november 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ Sports Australia Hall of Fame - Maureen Caird
  7. ^ Sports Australia Hall of Fame profile - Pam Ryan
Företrädare:
Östtyskland Karin Balzer
Världsrekord, 100 meter häck, damer
28 juni 1972 – 13 augusti 1972
Efterträdare:
Östtyskland Annelie Ehrhardt