Pemars sanatorium
Pemars sanatorium var ett tuberkulos-sanatorium i Pemar, Egentliga Finland och ritades av den finska arkitekten Alvar Aalto. Aalto fick uppdraget att designa byggnaden efter att vunnit en arkitekturtävling för projektet, som hölls 1929. Byggnaden stod färdig 1932 och hyllades både i Finland och utomlands. Byggnaden anses allmänt som en av hans mest betydelsefulla tidiga verk, och ritades vid samma tid som Viborgs bibliotek. Trots att byggnaden representerar Aaltos modernistiska period och följde många av Le Corbusiers banbrytande idéer för modernistisk arkitektur (till exempel bandfönster, takterrasser, maskinestetik), bar den även fröna till Aaltos senare väg mot en mer syntetisk stil. Exempelvis, markeras huvudentrén med ett vagt format takvalv olikt allt som designats vid denna tid av den äldre generationen av modernistiska arkitekter.
Aaltos utgångspunkt för sanatoriets design var att göra så att själva byggnaden bidrog till tillfrisknadsprocessen. Han gillade att kalla byggnaden ett "medicinskt instrument". Exempelvis gavs särskild uppmärksamhet för designen av patienternas sovrum: dessa hade vanligen plats för två patienter, var och en med hans eller hennes egna skåp och tvättställ. Aalto ritade speciella icke-plaskande tvättställ, så att patienten inte skulle störa den andre under tvättningen. Patienterna lade ner många timmar på att ligga ner, därför placerade Aalto lampor i sovrummet utifrån patientens synfältslinje och målade taket i en avslappnande mörkgrön färg för att förhindra reflexer. Varje patient hade deras eget specialdesignade skåp, fäst vid väggen en bit från golvet så det golvet var lättstädat.
Under de första åren, var det enda kända "botemedlet" för tuberkulos att helt vila i en miljö med ren luft och solsken. Därför fanns på varje våningsplan, i slutet av patienternas sovrumsflygel, solbalkonger, där svaga patienter kunde dras ut i sina sängar. Friskare patienter kunde gå och ligga på soldäcket på takvåningen. Då patienterna lade ner en lång tid - vanligen flera år - i sanatoriet, fanns en tydlig gemenskapsatmosfär bland både personal och patienter; något som Aalto hade lagt in i sina ritningar, med olika gemenskapsfaciliteter, ett kapell, såväl som personalbostäder, och även särskilt lagt ut promenadrutter genom det omgivande skogslandskapet. På 1950-talet kunde sjukdomen delvis hanteras genom operation och därför ritade Aalto en operationsflygel. Strax därefter, gjorde antibiotikan slut på sjukdomen och antalet patienter minskade dramatiskt. Byggnaden fungerade helt som tuberkulossanatorium fram till början av 1960-talet, då den omvandlades till ett vanligt sjukhus. Idag är byggnaden en del av Åbo universitetssjukhus. Aalto och hans fru Aino ritade alla av sanatoriets möbler och interiörer. Några av möblerna, däribland Pemarstolen, produceras ännu av Artek.
Pemars sanatorium är sedan 28 januari 2004 uppsatt på Finlands lista över förslag till världsarv[1], den så kallade "tentativa listan".
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- ^ ”Paimio Hospital (formerly Paimio Sanatorium)” (på engelska). UNESCO World Heritage Centre. http://whc.unesco.org/en/tentativelists/1864/. Läst 15 juni 2010.
Litteratur
- Göran Schildt, Alvar Aalto. The Early Years. Rizzoli, New York, 1984.
- Margaretha Ehrström, Sirkkaliisa Jetsonen and Tommi Lindh, Nomination of Paimio Hospital for Inclusion in the World Heritage List. Museovirasto, Helsinki, 2005.
Externa länkar