Perifras
Perifras är en stilfigur som är en omskrivning av ett välbekant ord eller begrepp. I omskrivningen låter man det vanliga uttrycket ersättas av ett annat uttryck som tar sin utgångspunkt i någon egenskap hos det betecknade. Om man kallar sitt parti vid ett namn, till exempel ”Framtidens parti”, som inte är det officiella namnet, så blir det en perifras. Alltså är en perifras när man döper om något, eller kallar någonting för något annat än vad det egentligen heter, till exempel ett smeknamn. Stilfigurer används för att utsmycka talet, det tillhör elocutio i Partesmodellen. För att förstärka viktiga delar i talet används tre retoriska grepp: upprepning, variation och stegring. Dessa ligger till grund för de språkliga formlerna stilfigurer. När det gäller stilfiguren perifras så ingår den i variationsfigurerna. Variation ger talet en ökad uttryckskraft, det stärker ett inslag kontrastivt. Ofta kan upprepningar göra så att det låter enformigt och tråkigt, därför kan det passa bra att även ha variation i talet. Till exempel säger man inte bara att ”vårt parti står för framtiden”, utan använder även av andra uttryckssätt för samma tanke. Man kan välja att uttrycka tanken indirekt, genom att ge påtagliga exempel på den.
Syftet med en perifras är att lyfta fram det som till exempel är bra eller positivt i ett parti, så att publiken får höra dess bra egenskaper på flera olika sätt. En perifras är effektiv för att man säger samma sak, med nästan identiska ord, utan att tråka ut sin publik. En hederstitel kan också vara en perifras. Som när Cicero som konsult hade slagit ner upprorsmakaren Catilinas försök att ta makten i Rom, då tilldelade senaten Cicero hederstiteln ”fosterlands fader”. Det är alltså en perifras för egennamnet. Aristoteles fick äran att bli omtalad som ”Filosofen”. De flesta perifraser är tillfälliga. Den engelska författaren Richmal Crompton har skrivit böcker som handlade om buspojken Bill. I dessa böcker förekom en fröken Chesterfield, en fågelvän som var lätt överspänd. I boken använder Chesterfield aldrig ordet ”fågel”, utan istället talar hon om ”våra befjädrade vänner” eller ”tvåbenta älsklingar” eller ”små bevingade bröder”.
Källor
- Hellspong, Lennart (1992). Konsten att tala: handbok i praktisk retorik. Lund: Studentlitteratur. Libris 8353517. ISBN 91-44-31441-8
- Lindqvist Grinde, Janne (2008). Klassisk retorik för vår tid (1. uppl.). Lund: Studentlitteratur. Libris 10953093. ISBN 978-91-44-04788-1 (inb.)