Peter Stilbs

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.

Peter (Peteris) Stilbs, född 1 juni 1945, är sedan 1986 professor i fysikalisk kemi vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH) i Stockholm. Han blev teknologie doktor i Lund 1974, och hans forskning har framför allt gällt metodaspekter av NMR-spektroskopi inom flera olika tillämpningsområden.

Peter Stilbs har som debattör framfört kritiska synpunkter på förutsättningarna för forskningen och universitetsundervisning i Sverige från 1990-talet och framåt. Han har gjort gällande att många utbildningspolitiker ger en glättad bild av den svenska forskningsfinansieringen och blundar för tillståndet i den högre utbildningen.[1]

Han har också deltagit med synpunkter i den offentliga debatten i olika naturvetenskapliga frågor. Den amerikanske uppfinnaren Raymond Damadian ansåg att Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2003 (som utdelades för kärnmagnetisk resonans i medicinsk avbildning) borde ha tilldelats honom själv istället för Paul C. Lauterbur och Sir Peter Mansfield, och inledde en högljudd kampanj på detta tema. Peter Stilbs tog då nobelpriskommitténs beslut i försvar, och förklarade varför Raymond Damadians tidiga patentskrifter på området inte kan anses hålla måttet som forskning, även om han lyckats vinna patentstrider med hjälp av dem.[2][3] Peter Stilbs menade samtidigt, att om någon blivit förbigången var det inte Damadian, utan fysikern Erwin Hahn.

Peter Stilbs har engagerat sig i debatten kring global uppvärmning med kritiska synpunkter på de slutsater som FN-organet IPCC har publicerat i ett antal rapporter, och som bl.a. ligger till grund för Kyotoprotokollet. Han har gjort gällande att IPCC ger politiker och allmänhet en osann bild om att det skulle råda vetenskaplig konsensus kring IPCC:s slutsatser[4][5] samt att IPCC:s modeller innehåller flera brister avseende bl.a. vattenångans bidrag till växthuseffekten och temperatureffekter på kolcykeln[6]. På Peter Stilbs initiativ arrangerade KTH i september 2006 symposiet Global Warming - Scientific Controversies in Climate Variability[7] i syfte att låta såväl företrädare för IPCC:s majoritetssyn som kritiker komma till tals. Framträdande bland kritikerna var Fred Singer, medförfattare till boken "Unstoppable Global Warming - Every 1500 Years" (2007). Fred Singer är medskribent till texter skeptiska till orsakerna till klimatförändring tillsammans med Peter Stilbs.

Stilbs har 2008 blivit anklagad för att bedriva pseudovetenskap.[8]

Källor

Externa länkar