Petra Petersen
Petra Maria Petersen, född Andersen 2 mars 1901 i Nørre Højrup, död 25 februari 1989 i Himmelev, var en dansk kommunistisk politiker och motståndskvinna.
Tidiga år
Petra Petersen växte upp i Nørre Højrup utanför Odense. Hon var dotter till läraren Niels Andersen och dennes hustru Rasmine Andersen och var ett av tio syskon; i hemmet förekom många politiska diskussioner. Efter avslutad skolgång arbetade hon i sju år som kontorist. Därefter gifte hon sig med lagerexpediten Alex Petersen och tillsammans fick de 1926 dottern Dorrit; Petra Petersen slutade förvärvsarbeta året innan. Under andra världskriget blev ett av hennes syskon, Axel Andersen, avrättat av tyskarna på grund av att han var kommunist, uppehöll sig illegalt i Esbjerg och för att han publicerade den olagliga tidningen ”Vestjyden”.[1] Även Petersen och fyra andra syskon sympatiserade med kommunismen och år 1935 gick hon med i Danmarks Kommunistiske Parti (DKP). På kort tid blev hon involverad i det politiska arbetet, först som partiets kassör i Odense och därefter i stödarbetet för den spanska folkfrontsregeringen och i kampen mot rebellstyrkorna under spanska inbördeskriget. Före andra världskrigets utbrott var hon även medlem av DKP:s partiledning på Fyn. År 1941 blev Petersen arresterad av dansk polis då all kommunistisk verksamhet förbjudits efter att Tyskland angripit Sovjetunionen. Hon tillbringade 23 dagar i fängelse och släpptes därefter med en uppmaning om att hålla sig borta från all politisk aktivitet. Till skillnad från flera partikamrater, däribland Inger Gamburg och Ragnhild Andersen, undkom Petersen den internering som drabbade kommunister och andra politiska motståndare.
Motståndsrörelsen
Petersen följde inte uppmaningen och anslöt sig till den danska motståndsrörelsen. Här verkade hon ända fram till krigsslutet och var en drivande kraft i arbetet med att organisera kommunisternas motstånd i Odense med omnejd. Hon tilldelades kodnamnet ”Lars” och blev en av de mest framstående kvinnorna inom den danska motståndsrörelsen. Oftast deltog hon inte själva aktionerna, men var en dem som planerade dem och ledde motståndet på Fyn mot den tyska ockupationsmakten. När Danmarks Frihedsråd upprättades 1943 för att samla alla landets motståndsgrupper blev hon först utsedd till lokal kontaktperson och blev därefter medlem av Frihedsrådets lokalkommitté för Odense. Vid samma tidpunkt blev hon distriktsordförande för DKP. Hon var även medarbetare på den illegala kommunistiska tidningen Land og Folk, som hon tryckte upp och distribuerade runt hela Fyn. Hon blev därefter en av initiativtagarna till den kommunistiska månadstidningen Trods Alt, även den illegal, som utkom från och med juli 1942 till krigsslutet år 1945. Hon fungerade som tidningens redaktör och skrev de flesta artiklarna själv. Hennes make och barn bidrog dock med dupliceringen. Utöver detta gav hon även stöd till kvinnor, vars män hade blivit tillfångatagna av tyskarna eller tvingades leva under jord. I mars 1944 gick hon själv under jorden efter att Gestapo visade intresse för hennes familj, men hon fortsatte trots det sitt arbete i motståndsrörelsen.
Åren som politiker
Efter krigsslutet verkade Petersen som ordförande för DKP:s avdelning i Odense fram till år 1952. Hon var även partiets spetskandidat till Folketinget för Odense Amt och vid valet 1945 gjorde DKP ett rekordval och erövrade 18 mandat. Det resulterade i att Petersen blev en av de fyra kvinnor från partiet, de första någonsin, som tog plats i den folkvalda församlingen. Vid samma tidpunkt blev hon medlem av partiets centralkommitté och hon kom att behålla sin plats i Folketinget till 1960, då partiet inte fick tillräckligt med röster för att kunna representeras. Under folketingsåren arbetade hon för införandet av den s.k. graviditetslagstiftningen och en ekonomisk ersättning till mödrar som skulle ge dem ekonomisk hjälp vid barnfödslar. Hon var även en stor förespråkare av att det upprättades offentligt finansierade förlossningsavdelningar. Vid behandlingen av 1948-års lagförslag om s.k. mödrahjälpsinstitutioner, som bl.a. arbetade med ensamstående eller ogifta mödrar och adoption, närvarade endast kvinnliga representanter från Folketingets partier, vilket fick Petersen (DKP:s ordförande i frågan) att uttala:[2]
| ” | Idag har vi ett viktigt förslag som skall behandlas och så ser vi att Rigsdagens manliga medlemmar utnyttjar tillfället till att försvinna från salen. | „ |
Utöver sina uppdrag i Folketinget var Petersen även medlem av Odenses byråd 1954-1958. Med tiden kom Petersen även att resa mycket i partiets tjänst och hon besökte både Kina och Sovjetunionen, vilket gjorde stort intryck på henne. Under efterkrigstiden var hon bl.a. styrelsemedlem i Frihedsfonden, som erbjöd hjälp till anhöriga till stupade motståndskämpar, och arbetade för föreningen Besættelsestidens erhvervshæmmede. Hon var även engagerad inom fredsrörelsen och var en gång inviterad till Sovjetunionen för att delta i Kvindernes Demokratiske Verdensforbund.[3]
Se även
Referenser
- Tryckta källor
- Iben Vyff: Dansk Kvindebiografisk Leksikon, Rosinante, Köpenhamn 2001. ISBN 978-87-7357-487-4.
- Noter
- ^ Aage Trommer (1966 - 1967). ”Besættelsetidens Første Folkestrejke”. Historie/Jyske Samlinger (7): sid. 175. http://www.tidsskrift.dk/print.jsp?id=75746. Läst 4 mars 2011.
- ^ ”Kvindedag i Folketinget”. Dagbladet Politiken. 31 januari 1948. Läst 25 april 2011.
- ^ Iben Vyff (2008). ”Fred, Men Hvordan?”. Arbejderhistorie (3): sid. 53-54. http://www.sfah.dk/filer/ah-arkiv/ah-2008/ah08-3-Vyff.pdf. Läst 4 mars 2011.[död länk]