Rödskallig kråktrast

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Picathartes oreas)
Rödskallig kråktrast
Status i världen: Nära hotad[1]
Illustration av rödskallig (i bakgrunden) och gulskallig kråktrast (i förgrunden).
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljKråktrastar
Picathartidae
SläktePicathartes
ArtRödskallig kråktrast
P. oreas
Vetenskapligt namn
§ Picathartes oreas
AuktorReichenow, 1899
Utbredning
Utbredningsområde för rödskallig kråktrast (i grönt).
Synonymer
Gråhakad kråktrast

Rödskallig kråktrast[2] (Picathartes oreas) är en afrikansk tätting som tillsammans med gulskallig kråktrast utgör familjen kråktrastar.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Rödskallig kråktrast är en stor fågel med ett huvud färgat i karminrött, svart och lila. Ovansidan är mörkt blågrå med silkesgrå strupe och bröst samt gult på buken.[1]

Läten[redigera | redigera wikitext]

Kråktrastar är tystlåtna fåglar. Varningslätet är ett mjukt och utdraget visslande.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Rödskallig kråktrast är en stannfågel som förekommer i tropisk regnskog från sydöstra Nigeria till södra Kamerun och nordöstra Gabon samt på ön Bioko i Guineabukten.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Rödskallig kråktrast bebor ursprunglig regnskog, men kan tolerera skog påverkad av människan i större utsträckning än man tidigare trott.[5] Den livnär sig huvudsakligen av ryggradslösa djur som myror, daggmaskar, iglar, sniglar, skalbaggar, gräshoppor och vivlar, men även ryggradsdjur som grodor och ödlor.[6][5][7][8]

Fågeln häckar i grottor och på exponerade klippor där ett överhäng finns för att skydda boet mot regn och ofta ovanför en flod för att skydda sig mot rovdjur.[9][10] Häckning har också observerats under betongbroar i Lopé National Park, Gabon.[11] Där det råder brist på boplatser häckar den i kolonier.[9] I boet som utgörs av torkad lera med torrt gräs och löv lägger den vanligtvis två ägg som ruvas i 21-24 dagar och cirka 24 dagar efter kläckning är ungarna flygga.[6]

Status[redigera | redigera wikitext]

Även om rödskallig kråktrast har ett stort utbredningsområde är populationen med under 10 000 vuxna individer relativt liten och dessutom fragmenterad. Den tros också minska i antal på grund av habitatförstörelse. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som nära hotad.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2020 Picathartes oreas . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235 
  5. ^ [a b] Thompson, H. S.; Fotso, R. 2000. Conservation of two threatened species: Picathartes. Ostrich 71(1 & 2): 154-156.
  6. ^ [a b] Bian, R.; Awa, T.; Ndang'ang'a, P. K.; Fotso, R.; Hoffmann, D.; Sande, E. 2006. International Action Plan for Grey-necked Picathartes Picathartes oreas. BirdLife International Africa Partnership Secretariat, Nairobi.
  7. ^ Brosset, A.; Erard, C. 1986. Les oiseaux des régions forestières du nord-est du Gabon. Société Nationale de Protection de la Nature, Paris.
  8. ^ French, A. 2006. Rock on: rock islands provide rare habitat for a rare African bird. Wildlife Conservation 109(4): 10-11.
  9. ^ [a b] Tye, H. 1987. Breeding biology of Picathartes oreas. Le Gerfaut 77: 313-332.
  10. ^ Dowsett-Lemaire, F. 2007. Grey-necked Picathartes Picathartes oreas breeding in riverine situations. Bulletin of the African Bird Club 14(2): 185-186.
  11. ^ Christy, P.; Maisels, F. 2007. Grey-necked Picathartes Picathartes oreas use man-made structures to breed. Malimbus 29(2): 126-128.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]