Pidgindelaware
| Pidgindelaware | |
| Region | Delaware |
|---|---|
| Status | utdött |
| Språkfamilj | Pidginspråk
|
| Språkkoder | |
| ISO 639‐3 | dep |
Pidgindelaware var ett pidginspråk som talades av europeiska nybyggare och den amerikanska ursprungsbefolkningen vid Delawarefloden på 1600-talet[1]. Språket bildades när européerna behövde kommunicera med de lokala indianstammarna för att kunna bedriva pälshandel.[2]
Pidgindelaware var ett typiskt pidginspråk i så måtto att grammatiken var mycket enkel och att ordförrådet var begränsat[3].
Historia[redigera | redigera wikitext]
I början av 1600-talet anlände holländare till området och grundade kolonin Nya Nederländerna. Här bedrevs bland annat pälshandel mellan holländarna och ursprungsbefolkningen, som främst utgjordes av unami- och munseeindianer.[4] Behovet av kommunikation mellan parterna ledde till skapandet av pidgindelaware.[2]
När kolonin Nya Sverige grundades 1638 spreds språket från holländarna till svenskar och finnar. Många engelsmän lärde sig sedan språket av svenskarna.[5]
Ordens ursprung[redigera | redigera wikitext]
Orden i pidgindelaware kom från indianspråket unami, fastän Nya Nederländerna främst låg på mark som tillhörde munseeindianerna, där munsee talas.[6][7] Även uttalet var inspirerat av unami.[7] Följande tabell visar räkneorden ett till tio på pidgindelaware, unamispråk samt munseespråk:[8]
| Svenska | Munsee | Unami | Pidgindelaware |
|---|---|---|---|
| Ett | nkwə́ti | kwə́t·i | ciútte |
| Två | ní·ša | ní·š·a | nissa |
| Tre | nxá | naxá | náha |
| Fyra | né·wa | né·wa | næwo |
| Fem | ná·lan | palé·naxk | parenach |
| Sex | nkwə́ta·š | kwə́t·a·š | ciuttas |
| Sju | ní·ša·š | ní·š·a·š | nissas |
| Åtta | (n)xá·š | xá·š | haas |
| Nio | nó·li· | pé·škunk | paéschun |
| Tio | wí·mpat | télən | thæræn |
Svensken Johannes Campanius skrev ned orden på pidgindelaware och följde svenskans stavningsprinciper från 1600-talet.
Grammatik[redigera | redigera wikitext]
Pidgindelaware hade en mycket enkel grammatik.[3] Till skillnad från unami hade pidgindelaware inga grammatiska genus eller numerus. Negation i pidgindelaware visades endast med ett fristående ord (ungefär som svenskans inte), men i unami markerades det även med suffix på verben. Antagligen använde indianerna med vilje denna förenklade grammatik när de pratade med européer för att underlätta kommunikationen.[9]
Källhänvisning[redigera | redigera wikitext]
- ^ Goddard, Ives (1997). Contact Languages. John Benjamins Publishing Company. ISBN 978-90-272-5239-5. http://dx.doi.org/10.1075/cll.17.06god
- ^ [a b] Goddard, Ives, 1978a, s. 221
- ^ [a b] Goddard, Ives (1997). Contact Languages. John Benjamins Publishing Company. sid. 57. ISBN 978-90-272-5239-5. http://dx.doi.org/10.1075/cll.17.06god
- ^ Goddard, Ives (1997). Contact Languages. John Benjamins Publishing Company. sid. 76. ISBN 978-90-272-5239-5. http://dx.doi.org/10.1075/cll.17.06god
- ^ Goddard, Ives (1997). Contact Languages. John Benjamins Publishing Company. sid. 82. ISBN 978-90-272-5239-5. http://dx.doi.org/10.1075/cll.17.06god
- ^ Goddard, Ives (1997). Contact Languages. John Benjamins Publishing Company. sid. 42. ISBN 978-90-272-5239-5. http://dx.doi.org/10.1075/cll.17.06god
- ^ [a b] Goddard, Ives, 1995, sid. 139
- ^ Goddard, Ives, 1995, sid. 139; Goddard, Ives, 1997, sid. 51
- ^ Goddard, Ives (1997). Contact Languages. John Benjamins Publishing Company. sid. 57-63. ISBN 978-90-272-5239-5.