Polarvirvel

Från Wikipedia
Den arktiska polarvirveln
Map of a compact blob over the Arctic
Typisk konfiguration av polarvirveln i november 2013...
Map of a blobs spreading from the Arcitc
En svag polarvirvel den 5 januari 2014

En polarvirvel är ett lågtrycksområde som ligger nära någon av jordens poler. Det finns således två polarvirvlar i jordens atmosfär över Nordpolen respektive Sydpolen. Varje polarvirvel är en långvarig, storskalig, lågtryckszon som roterar moturs vid Nordpolen (s.k. cyklon), och medurs vid Sydpolen. Baserna hos de två polarvirvlarna är belägna i mellersta och övre troposfären och sträcker sig in i stratosfären. Under den ligger en stor massa av kall och kompakt arktisk luft.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Polarvirveln beskrevs första gången 1853.[1] Fenomenets plötsliga uppvärmning av stratosfären (SSW) utvecklas under vintern på norra halvklotet och upptäcktes 1952 genom observationer med radiosond på höjder högre än 20 km.[2] Fenomenet nämndes ofta i nyhets- och väderleksmedier under den kalla nordamerikanska vintern 2013-2014, vilket populärt gjorde polarvirveln till en förklaring till den mycket låga temperaturen.[3]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Polära cykloner är lågtryckszoner inbäddade i polarluftmassor, och förekommer året runt. Stratosfärens polarvirvel utvecklas vid latituder ovanför den subtropiska jetströmmen.[4] Horisontellt har de flesta polarvirvlarna en radie på mindre än 1000 kilometer.[5] Eftersom polarvirvlar existerar från stratosfären ned mot mitten av troposfären,[6] används en mängd olika höjd/trycknivåer för att ange dess position. 50 millibars tryck används oftast för att bestämma dess stratosfäriska plats.[7] På nivån för tropopausen, kan omfattningen av slutna gränser för potentiell temperatur användas för att bestämma dess styrka. Andra har använt trycknivåer ner till 500 hPa (motsvarande tryck vid ca 5 460 meter över havet under vintern) för att precisera polarvirveln. [8]

Varaktighet och styrka[redigera | redigera wikitext]

Polarvirvel och vädereffekter till följd av stratosfären uppvärmningen.

Polarvirvlar är svagast under sommaren och starkast under vintern. Tropiska cykloner som förflyttar sig till högre breddgrader när polarvirveln är svag kan störa den inre virveln och skapa mindre virvlar (kallkärndalar) inom polarluftmassan.[9] Dessa enskilda virvlar kan kvarstå i mer än en månad.

Vulkanutbrott i tropikerna kan leda till en starkare polarvirvel under vintern så länge som två år senare.[10] Styrkan och läget hos polarvirveln formar strömningsmönstret i ett brett område omkring den. Ett index som används för norra halvklotet till att mäta dess storlek är den arktiska oscillationen.[11]

En studie år 2001 fann att cirkulationen i stratosfären kan medföra avvikande effekter på vädersystemen.[12] Samma år fann forskarna en statistisk korrelation mellan svag polarvirvel och utbrott av sträng kyla på norra halvklotet. [13] Den allmänna uppfattningen är att minskning av snötäcket och havsisen betyder mindre reflektion av solljus och därmed ökad avdunstning, vilket i sin tur förändrar polarvirvelns tryck- och temperaturgradient, som leder till att den försvagas eller kollapsar.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Air Maps", Littell's Living Age No. 495, 12 November 1853, p. 430.
  2. ^ "GEOS-5 Analyses and Forecasts of the Major Stratospheric Sudden Warming of January 2013" (Press release). Goddard Space Flight Center. Retrieved January 8, 2014.
  3. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 20 december 2016. https://web.archive.org/web/20161220072205/http://blog.quarkexpeditions.com/polar-vortex-the-science-myth-media-hype-behind-north-american-weather-phenomenon. Läst 29 december 2016. 
  4. ^ Hartmann, D; Schoeberl, M (1991). "Mixing of polar vortex air into middle latitudes as revealed by tracer-tracer scatterplots". Journal of Geophysical Research. 102: 13119. Bibcode:1997JGR...10213119W. doi:10.1029/96JD03715
  5. ^ Cavallo, Steven M.; Hakim, Gregory J. (April 2009). "Potential Vorticity Diagnosis of a Tropopause Polar Cyclone". Monthly Weather Review. 137 (4): 1358–1371. Bibcode:2009MWRv..137.1358C. doi:10.1175/2008MWR2670.1.
  6. ^ "Polar vortex". Glossary of Meteorology. American Meteorological Society. June 2000. Retrieved 15 June 2008.
  7. ^ Kolstad, Erik W.; Breiteig, Tarjei; Scaife, Adam A. (April 2010). "The association between stratospheric weak polar vortex events and cold air outbreaks in the Northern Hemisphere". Quarterly Journal of the Royal Meteorological Society. Royal Meteorological Society. 136: 887. Bibcode:2010EGUGA..12.5739K. doi:10.1002/qj.620.
  8. ^ Abdolreza Kashki & Javad Khoshhal (2013-11-22). "Investigation of the Role of Polar Vortex in Iranian First and Last Snowfalls". Journal of Geology and Geography. Canadian Center of Science and Education. 5 (4). ISSN 1916-9779.
  9. ^ Erik A. Rasmussen and John Turner (2003). Polar lows: mesoscale weather systems in the polar regions. Cambridge University Press. p. 174. ISBN 978-0-521-62430-5.
  10. ^ Robock, Alan (2000). "Volcanic eruptions and climate". Reviews of Geophysics. 38 (2): 191–219. Bibcode:2000RvGeo..38..191R. doi:10.1029/1998RG000054.
  11. ^ Todd Mitchell (2004). Arctic Oscillation (AO) time series, 1899 – June 2002. University of Washington. Retrieved on 2009-03-02.
  12. ^ Baldwin, M. P.; Dunkerton, TJ (2001). "Stratospheric Harbingers of Anomalous Weather Regimes". Science. 294 (5542): 581–4. Bibcode:2001Sci...294..581B. doi:10.1126/science.1063315. PMID 11641495.
  13. ^ Song, Yucheng; Robinson, Walter A. (2004). "Dynamical Mechanisms for Stratospheric Influences on the Troposphere". Journal of the Atmospheric Sciences. 61 (14): 1711–25. Bibcode:2004JAtS...61.1711S. doi:10.1175/1520-0469(2004)061<1711:DMFSIO>2.0.CO;2.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Polarvirvel&oldid=51485942”