Poyntings vektor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Poyntings vektor, namngiven efter John Henry Poynting, används inom elektromagnetismen för att beskriva intensiteten hos en elektromagnetisk våg.

Poyntings vektor, \mathbf{S}, definieras som \mathbf{S} = \mathbf{E} \times \mathbf{H} där \mathbf{E} är vågens elektriska fältstyrka och \mathbf{H} = \frac{1}{\mu_r \mu_0} \mathbf{B} där \mathbf{B} är vågens magnetiska flödestäthet.

Intensiteten av vågen blir då beloppet av Poyntingvektorn.

Om man beräknar integralen av Poyntingvektorn över en sluten yta så får man total utstrålad effekt ur ytan.