Pressens Opinionsnämnd

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Pressens opinionsnämnd)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Pressens Opinionsnämnd (PON), bildad 1916, är en av tidningsbranschen inrättad organisation för självgranskning.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Anmälningar av publicerat material går först till allmänhetens pressombudsman (PO) som väljer om anmälningen ska avskrivas eller gå vidare till PON. Om pressombudsmannen skickat ett ärende vidare till nämnden, granskar nämnden ärendet och friar eller fäller tidningen bakom publiceringen. Mellan 1980 och 2008 höll PON med PO i genomsnitt ungefär 75 procent av fallen och fällde publiceringen.[1]

PON kan fälla en tidning om den har:

  • ”åsidosatt god publicistisk sed”,
  • ”brutit mot god publicistisk sed” eller
  • ”grovt brutit mot god publicistisk sed”.

Den tidning som fälls måste dels annonsera att den blivit fälld, och dels betala en expeditionsavgift. Avgiftens storlek bestäms av tidningens storlek. Från årsskiftet 2009/2010 är avgiften 30 000 kronor för tidningar med upplaga över 10 000 exemplar; i annat fall är avgiften 12 000 kronor.

Mellan november 1969 och juli 2009 fällde PON 2 514 publiceringar. Den mest fällda tidningen var Aftonbladet, som fälldes 253 gånger. Den näst mest fällda tidningen var Expressen med 183 fällningar. Bland morgontidningarna var Dagens Nyheter den mest fällda, 64 gånger. Under nämnda tidsperiod fälldes totalt 354 tidningar.[2] Med webbtidningarns framväxt har gränserna mellan vad PON ska granska och inte granska blivit mindre klara. PON har uttryckt önskemål om att reglerna kring vilka medier som ska omfattas av PON:s verksamhet ska utredas.[3]

Om anmälaren vill överklaga ett av PO avskrivet fall kan denne göra detta direkt till PON. Ett skriftligt överklagande måste då skickas till PON inom en månad efter PO:s beslut.[4]

Under 2016 beslutade Pressens Opinionsnämnd om 28 fällningar. Det är den lägsta siffran i modern tid. Även annan statistik över PO:s och PON:s arbete visar på ett ovanligt år. I ett historiskt perspektiv var 2016 ett jubileumsår. PON, världens äldsta pressnämnd fyllde 100 år.

Pressens Opinionsnämnd bildades 1916 av Publicistklubben, Svenska Tidningsutgivareföreningen (idag TU – Medier i Sverige) och Svenska Journalistförbundet. I dag ingår även Sveriges Tidskrifter i det pressetiska systemets huvudmannakrets, Pressens samarbetsnämnd.

Från början hade PON inte bara hand om klagomål från enskilda personer som ansåg sig illa behandlade av en tidning. Nämnden skulle till exempel även slita ekonomiska tvister mellan tidningar och oenigheter mellan ledning och anställda inom redaktioner.

De första åren var det en tynande verksamhet. Det första ärendet gällde en tvist om lönerna på Ystadstidningen Aurora. Den första fällningen för vad som publicerats kom 1924. En fil dr Kjellström fick rätt i att Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet borde ha tagit kontakt med honom innan tidningarna publicerade artiklar om en planerad sammankomst.

En begränsande faktor kan ha varit att det kostade 20 kronor för en privatperson att göra en anmälan, vilket då motsvarade lön för cirka tio dagsverken inom jordbruket.

Även om antalet anmälningar successivt ökade, särskilt under 1960-talet, var det först i början av 1970-talet som verksamheten verkligen fick fart. Det berodde på att systemet gjordes om 1969, bland annat fick PON ledamöter som representerade allmänheten (utöver branschrepresentanterna) och PO-ämbetet inrättades för att säkerställa ett effektivare utredningsarbete.

Sedan 1980 har antalet anmälningar till PO i allmänhet pendlat mellan 300 och 400 per år. Under andra halvan av 00-talet sjönk antalet något, med 288 som lägst 2011. Sedan dess har utvecklingen vänt och nivån ligger i dag på det dubbla, mellan 500 och 600 anmälningar om året. För 2016 blev noteringen 526 anmälningar.

Den snabba ökningen av anmälningar har emellertid inte lett till fler fällningar. Tvärtom har de successivt minskat på senare år. Under åren 2001 till och med 2016 beslutade PON sammantaget om 683 fällningar. Det ger ett genomsnitt på 43 fällningar om året under dessa 16 år. Toppåret var 2002 med 57 fällningar.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Expeditionsavgifterna från fällda tidningar täcker omkring 25 procent av PO:s och PON:s verksamhetskostnader. Återstoden svarar främst Svenska Tidningsutgivareföreningen för (80 procent), men även Svenska Journalistförbundet, Publicistklubben och Sveriges Tidskrifter. Genomsnittet för verksamhetskostnaderna är omkring fyra miljoner kronor per år.[5]

Organisation, ordförande och ledamöter[redigera | redigera wikitext]

Nämnden består av en ordförande och tre viceordförande, åtta ordinarie ledamöter och suppleanter från pressen (Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Svenska Tidningsutgivareföreningen och Sveriges Tidskrifter), samt sex ordinarie ledamöter och suppleanter från allmänheten. Ordförandena är erfarna jurister och utses av Pressens Samarbetsnämnd. Varje organisation i Pressens Samarbetsnämnd utser också två ledamöter och suppleanter var. Ledamöterna för allmänheten utses av chefsjustitieombudsmannen och ordföranden för Sveriges Advokatsamfund.

Opinionsnämnden har under året haft följande sammansättning:

Presidium:

t .o.m. 30 juni 2016: Ordförande:hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, Vice ordförande:justitierådet Karin Almgren, Andre vice ordförande:justitierådet Agneta Bäcklund, Tredje vice ordförande: justitierådet Anders Eka. Fr.o.m. 1 juli 2016: Ordförande:hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, Vice ordförande: justitierådet Agneta Bäcklund, Andre vice ordförande: justitierådet Anders Eka,Tredje vice ordförande:justitierådet Stefan L Johansson.

Ledamöter utsedda av pressen:

Ledamöter och suppleanter: av Publicistklubben utsedda: t .o.m. 30 juni 2016: redaktörerna Martin Ahlquist och Clas Barkman, ordinarie ledamöter, med redaktörerna Christina Jutterström och Karin Sjöberg, som suppleanter; fr.o.m. 1 juli 2016: redaktörerna Martin Ahlquist och Clas Barkman, ordinarie ledamöter, med redaktörerna Christina Jutterström och Karin Sjöberg, som suppleanter; av Svenska Journalistförbundet utsedda: t .o.m. 30 juni 2016: redaktörerna Ann Norrby och Rino Rotevatn, ordinarie ledamöter, med Hedvig Juhasz Toth och Ola Gäverth, som suppleanter; fr.o.m. 1 juli 2016: redaktörerna Ann Norrby och Rino Rotevatn, ordinarie ledamöter, med Hedvig Juhasz Toth och Ola Gäverth, som suppleanter; av Svenska Tidningsutgivareföreningen utsedda: t .o.m. 30 juni 2016: chefredaktörerna Sofia Olsson Olsén och Kerstin Årmann, ordinarie ledamöter, med chefredaktörerna Anders Nilsson och Magnus Alselind, som suppleanter; fr.o.m. 1 juli 2016: chefredaktörerna Sofia Olsson Olsén, Kerstin Årmann (t.o.m. 30 september 2016) och Magnus Alselind (ord. fr.o.m. 1 oktober 2016), ordinarie ledamöter, med chefredaktörerna Peter Franke och Anders Nilsson (fr.om. 1 oktober 2016), som suppleanter; av Sveriges Tidskrifter utsedda: t .o.m. 30 juni 2016: chefredaktörerna Lena Hörngren och Hans Larsson, ordinarie ledamöter, med chefredaktörerna Ann Marie Bergström och Per Melander, som suppleanter; fr.o.m. 1 juli 2016: chefredaktörerna Lena Hörngren och Hans Larsson, ordinarie ledamöter, med chefredaktörerna Ann Marie Bergström och Per Melander, som suppleanter;

Ledamöter representerande allmänheten:

Av riksdagens chefsjustitieombudsman och ordföranden i styrelsen för Sveriges advokatsamfund gemensamt utsedda: t .o.m. 30 juni 2016generalsekreteraren Elisabeth Dahlin, ordföranden Sture Nordh, verkställande direktören Kerstin Hessius, advokaten Leif Ljungholm, tidigare verkställande direktören Anitra Steen, och ordföranden Göran Gräslund ordinarie ledamöter samt chefen Lars Hedström, advokaten Christer Danielsson, regissören Suzanne Osten, egenföretagaren Christina de Geer, professorn Tomas Brytting och professorn Boel Westin som suppleanter. fr.o.m. 1 juli 2016: generalsekreteraren Elisabeth Dahlin, ordföranden Sture Nordh, verkställande direktören Kerstin Hessius, advokaten Leif Ljungholm, tidigare verkställande direktören Anitra Steen, och ordföranden Göran Gräslund ordinarie ledamöter samt chefen Lars Hedström, advokaten Christer Danielsson, regissören Suzanne Osten, egenföretagaren Christina de Geer, professorn Brytting och professorn Boel Westin som suppleanter.

Som nämndsekreterare har Synnöve Magnusson tjänstgjort. Ola Sigvardsson är Allmänhetens Pressombudsman. Kersti Söderberg är Allmänhetens biträdande Pressombudsman. Erika Alinge är PO:s kanslist.

Liknande verksamhet i andra länder[redigera | redigera wikitext]

I Danmark granskas tidningar av Pressenævnet. År 2012 uppmärksammades att Pressenævnet ålade tidningen Ekstra Bladet att meddela en rättelse på förstasidan. Tidningen informerade om rättelsen på förstasidan och publicerade själva rättelsen på sidan 2. Tidningens chefredaktör Poul Madsen sade att det var förfärligt att använda tidningens bästa sida, sidan 2, men ansåg att det var rimligt att det fanns ett samband mellan det sätt som historier publicerades och det sättet man rättade eventuella fel.[6][7]

Den norska motsvarigheten till Pressens opinionsnämnd heter Pressens Faglige Utvalg.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Torbjörn von Krogh. "Ska PO och PON gå i takt? Vilken takt? (uppdaterad)", mediestudier, 12 april 2010. Läst den 25 mars 2013.
  2. ^ Bergling & von Krogh & Nejman (2009), s. 46.
  3. ^ PON vill veta vilka medier som ska prövas Arkiverad 28 september 2013 hämtat från the Wayback Machine., Medievärlden, 14 maj 2009. Läst 11 september 2010.
  4. ^ Hur PON arbetar Arkiverad 18 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.. Läst 11 september 2010.
  5. ^ Bergling & von Krogh & Nejman (2009), s. 76.
  6. ^ "Historisk selvjustits: Ekstra Bladet retter fejl på forsiden Arkiverad 14 juni 2012 hämtat från the Wayback Machine.", Politiken, 11 maj 2012. Läst den 20 juni 2012.
  7. ^ Christer Källström. "Danska politiker vill straffa medier med böter", Medievärlden, 24 maj 2012. Läst den 5 juli 2012.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]