Psyché (opera)

Psyché är en opera (tragédie en musique) i en prolog och fem akter med musik av Jean-Baptiste Lully och libretto av Thomas Corneille^[1] (efter from Molières pjäs med samma namn för vilken Lully hade komponerat intermèdemusiken). Operan bygger på den mytologiska kärlekshistorien om Amor och Psyche. Psyché hade premiär den 19 april 1678 och framfördes av Académie Royale de Musique på Théâtre du Palais-Royal i Paris.

Historia

Enligt musiktidskriften Mercure galant skrevs Psyché på tre veckor; libretto och musik. Trots att det är omöjligt att verifiera sanningshalten i det påståendet finns det skäl att tro att Lullu hade bråttom när han skrev sin opera. Operan återanvänder intermèdes från Molières pjäs. Då dessa intermèdes hade gjort en sådan succé sju år tidigare måste Lully ansett att trots tidsbristen kunde han i alla fall behaga publiken med ett återupplivande av plainte italienne och den sista divertissement. Allt som behövdes var en syntes av Molières pjäs som kunde passa in i de redan existerande intermèdes. En dylik text hade behövt vara en tredjedel av Molières, snarare 600 än 1800 rader lång, och vara komponerad med varierande rim och rytmer snarare än med alexandriner och talad dialog. Dessvärre befann sig Lullys sedvanlige librettist Philippe Quinault i onåd hos hovet efter sin senare opera Isis och uppgiften föll på Thomas Corneille. Corneilles text är inte en syntes av Molières utan snarare en helt annan historia för en helt annorlunda genre.

Det anses att Fontenelle, Thomas Corneilles systerson, också arbetade med texten. Det är omöjligt att veta om det är sant eller inte, och om det är sant i vilken utsträckning Fontenelle var delaktig. Alla källor angående Psyché konstaterar att Thomas Corneille är författaren utan att nämna Fontenelle. Den senare tog emellertid med librettot bland sina kompletta verk, utan den minsta notering om ett samarbete med sin morbror. Inget av Thomas Corneilles tre operalibretton återfinns i någon av hans verkutgåvor. Det är sålunda omöjligt att få veta om eller hur Fontenelle deltog i skrivandet av Psyché, men det verkar otroligt att han skulle vara den enda författaren till verket.

Personer

Prolog ^[2]

Venus (sopran)
L'Amour (stum roll)
Flora (sopran)
Vertumne (haute-contre)
Palemon (taille)
Floras nymfer (sopraner)
Land- och vattengudar (kör)

Tragedi^[3]

Jupiter (bas)
Venus (sopran)
L'Amour (gossopran/haute-contre)^[4]
Mercure (haute-contre)
Vulcain (haute-contre)
Zéphir (haute-contre)
Kungen, Psychés fader (bas)
Psyché (sopran)
Aglaure, Psychés syster (sopran)
Cidippe, Psychés syster (sopran)
Licas (bas)
En flodgud (bas)
Nymfer, Zephyruses & Amours (gossopraner)
Två nymfer till Acheron (sopraner)
De tre furierna (haute-contre, taille och bas)

Final divertissement^[3]

Apollon (haute-contre)
Bacchus (sopran)^[5]
Mome (bas)
Mars (haute-contre)
Två musor (sopraner)
Silène (sopran)
Två satyrer (taille och bas)

Externa länkar

Psyché. Le magazine de l'opéra baroque by Jean-Claude Brenac (franska)
Photo Journal: Lully's Psyché at the Boston Early Music Festival.
Partitur i både handskriven kopia av Atelier Philidor (1702), skannad av Bibliothèques de Versailles, och i en version Nicolas Sceaux..

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

^ Buford Norman Touched by the Graces: The Libretti of Philippe Quinault in the Context of French Classicism (Summa, 2001), s. 213
^ Enligt Arnason, s. 55.
^ [a b] Enligt Arnason, s. 59.
^ Rollen som Amor är noterad i c-klav och var ursprungligen sjungen av en gossopran. Den är noterad i alt-klav (dvs. för en haute-contre) endast i den sjätte scenen i akt II, den enda där Amor uppträder i mänsklig gestalt och utövar älskog med Psyché (Arnason, s. 59, not 84). Arnason nämner inte vem som var den förste sångare, men vid nypremiärerna 1703 och 1713 sjöngs rollen av den ledande tenoren vid Académie, Jacques Cocherau (ca 1680-1734) (Magazine de l'opéra baroque).
^ Rollen är noterad i sopranklav, men var ursprungligen sjungen av baritenoren Gaye, som också sjöng rollen som Palemon i prologen (Arnason, s. 59, not 86).

Källor

Arnason, Luke, Psyché. De Thomas Corneille, critical edition of the 1678 libretto, master's thesis at the Sorbonne (pdf copy at the University of Manitoba)
Gaines, James F. (2002). The Molière Encyclopedia. Greenwood Publishing Group. ISBN 0-313-31255-9
Midgette, Anne (June 16, 2007). "Singing! Dancing! Tragedy! Comedy! Resurrecting a 1600s Operatic Spectacle". New York Times
Powell, John S. (2000). Music and Theatre in France, 1600-1680. Oxford University Press. ISBN 0-19-816599-4
Sadie, Julie Anne (1998). Companion to Baroque Music. University of California Press. ISBN 0-520-21414-5

[1] Buford Norman Touched by the Graces: The Libretti of Philippe Quinault in the Context of French Classicism (Summa, 2001), s. 213

[2] Enligt Arnason, s. 55.

[arna-3] [a b] Enligt Arnason, s. 59.

[4] Rollen som Amor är noterad i c-klav och var ursprungligen sjungen av en gossopran. Den är noterad i alt-klav (dvs. för en haute-contre) endast i den sjätte scenen i akt II, den enda där Amor uppträder i mänsklig gestalt och utövar älskog med Psyché (Arnason, s. 59, not 84). Arnason nämner inte vem som var den förste sångare, men vid nypremiärerna 1703 och 1713 sjöngs rollen av den ledande tenoren vid Académie, Jacques Cocherau (ca 1680-1734) (Magazine de l'opéra baroque).

[5] Rollen är noterad i sopranklav, men var ursprungligen sjungen av baritenoren Gaye, som också sjöng rollen som Palemon i prologen (Arnason, s. 59, not 86).

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]