Basstämma

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Se även: bas och basinstrument
Bas
Yvan Rebroff01.jpg

Den ryske bassångaren Ivan Rebroff. Rysk körmusik innehåller ofta lägre toner än till exempel italiensk opera.


  • Betydelse – det lägsta av de röstlägen som används inom sång, lägre än tenorstämman, och jämförbart med altstämmor för kvinnor.
  • Typiska drag – ett röstomfång från ettstrukna E ner till stora E, sjungs oftast av män, förknippas med komik (inom opera) eller makt (populärkultur).

En bas är en typ av manlig sångröst inom framför allt klassisk musik med det lägsta röstomfånget av alla rösttyper. Enligt The New Grove Dictionary of Opera klassificeras normalt en bas som en person med ett röstomfång som sträcker sig ungefär från stora E till ettstrukna E (E–e1).[1] Dess tessitura, eller bekväma omfång, definieras normalt av de yttersta linjerna i basklaven. Basstämmor används också inom andra sorters musik, framför allt körsång, inklusive a capella-grupper, men även som bakgrundssång. Särskilt framträdande blev bassång inom musikgenren doo wop.

Indelningen av basröster varierar efter nationell stil och olika klassificeringssystem. Italienarna föredrar att dela in basar i basso cantante (sångbas), basso buffo ("roliga" basar), eller den dramatiska basso profondo (låg bas). Det amerikanska systemet[2] delar in basar i basbaryton, komisk bas, lyrisk bas, och dramatisk bas. Den tyska fach-systemet[3] erbjuder ytterligare distinktioner: Spielbaß (Baßbuffo), Schwerer Spielbaß (Schwerer Baßbuffo), Charakterbaß (Baßbariton), och Seriöser Baß. Dessa system för klassificering kan överlappa varandra. De flesta artister förkroppsligar inte enbart en fach utan begagnar sig också av repertoar från andra kategorier.

Produktion[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Rösten

Tal- och sångproduktion[redigera | redigera wikitext]

Struphuvudets uppbyggnad - stämläpparna markeras med 'vocal fold'.

I struphuvudet finns två slemhinneveck som kallas stämband eller stämläppar. Dessa kan sättas samman så att de rör vid varandra och stänger förbindelsen mellan munhåla och lungor. Stämbandens primära funktion är just detta luftvägsskydd som är viktigt när man sväljer, hostar, harklar sig eller krystar.

Hos människan har dessa slemhinneveck även den viktiga funktionen att bilda en ljudkälla som används i talet. De sätts då samman så lagom hårt att de kan "sprängas isär" med hjälp av luften från lungorna. Strax efter att röstspringan öppnats slår stämbanden ihop igen, och ungefär som när man klappar händerna bildas då ett ljud. Detta upprepas så länge som stämbanden är ställda mot varandra och det kommer luft underifrån från lungorna. (Denna mekanism förklaras med hjälp av Bernoulli-principen och myoelasticitet). Resultatet är ett ljud som består av regelbundna svängningar. Grundtonen för dessa svängningar är cirka 100–350 svängningar per sekund (Hz) beroende på om det är en mans-, kvinno- eller barnröst, och dessutom bildas övertoner på multiplar av grundtonsfrekvensen.

Hur rösten låter påverkas av talarens anatomi och andra inbyggda faktorer, av vilka de viktigaste är:

  • Stämbandens längd och massa. Påverkar den normala tonhöjden. Ju längre stämband, desto djupare bastoner kan personen producera.[4] Röstspringan (rima glottidis) är det mellanrum mellan stämläpparna som spelar en mycket stor roll vid fonation. Hos män är röstspringan typiskt 2 cm och hos kvinnor 1,5 cm.
  • Stämbandsslemhinnans egenskaper. Hur tjocka slemhinnelagren är, vilken konsistens de har och hur rörliga de är mot varandra (förskjuvbarhet) påverkar röstklangen. Till exempel har barn inte likadan stämbandsslemhinna som vuxna.
  • Ansatsrörets längd och form. I ansatsröret finns fyra eller fem resonansrum (kallade formanter). Detta påverkar hur resonansen fördelar sig över det akustiska spektrumet samt över olika deltoner vid artikulationen. Ju större dessa resonansrum är, desto lägre blir de resulterande ljud som bildas av luftströmmen som passerar.[5] Det påverkar också klangfärgen.
  • Organiska förändringar på stämbanden, se röstrubbningar.
Animation av stämbandens rörelse vid tal.

Det som händer under målbrottet är först att struphuvudet växer till och efter hand börjar man hitta ett annat röstläge som passar bättre ihop med struphuvudets nya egenskaper. Denna period är påtagligast hos pojkar, då tillskottet av testosteron gör att deras tonhöjd förändras avsevärt och rösten börjar få ett mer manligt/vuxet röstläge.[6]

Att förändra sitt naturliga röstläge efter puberteten är svårt, och bygger ofta på att man projicerar rösten från en lägre del av talapparaten, något som kan medföra skador på stämbanden.[6]

Alternativa produktionsmetoder[redigera | redigera wikitext]

Det mest vanliga sätt att producera röst och sång kallas ibland modalröst. Här är kombinationen av den luft som passerar stämläpparna och den stämning som finns i glottis optimal för att skapa maximal vibration.

Knarr[redigera | redigera wikitext]

Ett annat sätt att producera röst och sång som ligger nära basomfånget är att knarra (på tyska och vissa andra språk används ibland begreppet Strohbass),[7] se röstkvalitet.[8] Knarr används ibland som en ersättning för modalsång inom de lägre registren, inklusive av körer när verkliga basar inte finns tillgängliga, men knarr kan orsaka skador på stämbanden, inklusive förlust av modalröst inom de högre registren. Knarr använder sig av en låg grundton (under 70 Hertz), lågt subglottalt tryck och minimalt luftflöde.[9] Sångare som Tim Storms och Mike Holcomb och andra basar inom gospelgenren använder ibland knarr för att sjunga mycket låga toner, se nedan.[10]

Strupsång[redigera | redigera wikitext]

Exempel på strupsång.

Strupsången (som framför allt framförs i Centralasien) grundar sig på en mycket låg och utdragen ton från långt nere i luftstrupen på vilken det läggs högre toner genom att sångaren placerar tungan i olika positioner i munnen. Bland annat används fickbanden, som även kallas de falska stämbanden, Till skillnad från stämbanden kan fickbanden inte frambringa någon klar stämton. Det går dock att producera ljud med dem, ett ljud som låter knastrigt och kan utgöra inslag i vissa personers röster, där de ibland kommer i svängning tillsammans med stämbanden. Strupsången består av mycket dova, "bullriga" toner. Fickbanden vibrerar med halva stämbandens frekvens och producerar alltså en ton en oktav lägre.

Ett exempel på Kargyraa.

En variant av strupsång kallas kargyraa (eller undertonssång). I kargyraa används en teknik där man med extremt avslappnad strupe får strupens fickband att vibrera på halva frekvensen av vad stämbanden gör. Alltså uppstår simultant en ton en oktav under den ton som produceras av stämbanden. I och med att den naturliga tonserien består av övertoner, vilka är multiplar av grundfrekvensen (bordunan) så skapar en ton med fickbanden ett tätare intervall av övertoner.

Elektronisk förändring[redigera | redigera wikitext]

Det går att förändra röster elektroniskt, antingen med hjälp av en vocoder (simultant) eller ett redigeringsprogram (i efterhand). Ett exempel på en musikgrupp som använder sig av en elektroniskt framkallad basröst är den schweiziska gruppen Yello (bildad 1979).[11][12][13]

Omfång[redigera | redigera wikitext]

Basröstens omfång (E–e1) markerat med grönt på ett pianos tangenter med en prick på ettstrukna C (c1).

Basen har det lägsta röstomfånget av alla röst-typer, med den lägsta tessituran. Den lägre gränsen för basar är vanligen stora C (två oktaver under nyckelhåls-C). Det finns flera definitioner. Harvard Dictionary of Music definierar intervallet som stora E till ettstrukna C (dvs E–c1).[14]

Jämförelse med andra stämmor och musikinstrument[redigera | redigera wikitext]

Nedan redovisas en jämförelse mellan den mänskliga rösten och olika musikinstrument.

klockspel xylofon vibrafon celesta rörklockor marimba idiofon timpani membranofon SLAGVERK kornett trumpet horn (musikinstrument) trombon tuba BRASS-/BLECKBLÅSINSTRUMENT orgel flöjt- och rörbladskombinationer blockflöjt blockflöjt blockflöjt blockflöjt blockflöjt blockflöjt piccoloflöjt flöjt flöjt flöjt tvärflöjt munspel munspel dragspel harmonium bälginstrument xafon klarinett saxofon klarinett saxofon saxofon saxophone basklarinett saxofon enkla rörbladsinstrument oboe engelskt horn fagott kontrafagott dubbla rörbladsinstrument TRÄBLÅSINSTRUMENT hammarklaver cembalo piano klaverinstrument banjo mandolin gitarr harpa knäppinstrument, dvs strängarna knäpps vanligtvis fiol altfiol cello kontrabas stråkinstrument STRÄNGINSTRUMENT sopran mezzosopran alt tenor baryton basstämma röst


Utökade röstomfång[redigera | redigera wikitext]

Den person i världen som nått den lägsta tonen är Tim Storms, som nått ner till G9 (0,189 Hertz),[10] vilket är ett infraljud som människor inte kan höra.[4] Storms innehar också världsrekordet för den person med störst röstomfång: 10 oktaver.[15] Elefanter och valar använder också mycket låga toner som kan färdas mycket långa sträckor.[16] Nedan behandlas dock enbart hörbara ljud producerade av människor och framför allt stämmor som kan bära över andra harmoniserande stämmor.

Basso profondo och oktavister[redigera | redigera wikitext]

Röstomfånget hos basso profondo ligger omkring C - c1, här utmärkt med grönt på ett piano. Punkten indikerar nyckelhåls-C.

Flera extrema bassångare, kallade basso profondos och oktavister, och ibland kontrabas, kan nå mycket lägre än standardomfånget. Medan New Grove Dictionary of Opera definierar en typisk bas som en person vars röstomfång sträcker sig ner till stora E, kan basso profondos inom opera förväntas sjunga stora C. Enligt den italienska definition är alla sångare som kan sjunga stora E♭ i fortissimo en basso profondo. Italienska kompositörer ansåg basso profondos vara basar med "stora" röster med ett omfång från stora E till ettstrukna E, lägre än typiska basar. Även om en basso profondo naturligtvis kräver en förmåga att sjunga toner i ett lägre register, läggs mer vikt på röstens kvalitet, eller resonans och klang.

En historisk hänvisning till basso profondos röstomfång publicerades i Jean-Jacques Rousseaus Dictionnaire de musique (1775), där det står: "Basse-contres ~ den mest djupgående av alla röster, sjunger lägre än basen, och bör inte förväxlas med kontrabasen, som är ett instrument."[17]

Den ryske kompositören Pavel Tjesnokoff delar in basrösterna i dessa grupper:

  • baryton
  • basbaryton
  • starka basar
  • starka basar med ett bra lägre register
  • oktavister med ett medelomfång, kraft och ett mjukt ljud
  • starka och djupa oktavister

Grupperna 5 och 6 anses vara basso profondos.

En oktavist är en basso profondo med exceptionellt djup, särskilt typisk för den rysk-ortodoxa körmusiken. Denna rösttyp har ett röstomfång som sträcker sig ner till A i kontraoktaven (A1) och ibland ner till kontra-F (F1)[18] med extrema oktavister, såsom Mikhail Zlatopolsky eller Alexander Ort, som når kontra-C och överröstar körer.[19][20]

Eftersom den mänskliga rösten oftast tar lång tid att utvecklas och växa, låter lägre toner ofta mer resonanta och fulla när sångaren har åldrats betydligt. Därför är oktavister ofta äldre män.[18]

Musik och roller för låga basar[redigera | redigera wikitext]

Kulturell påverkan och individuell variation skapar en stor variation i utbud och kvalitet på bassångare. Roller för basar har innehållit noter så låga som kontra-B (B1), till exempel i Gustav Mahlers Symfoni Nr. 2 och Sergej Rachmaninovs Vespermässa op 37 för kör, A under det i Frederik Magles symfoniska svit Cantabile, G under det i Pavel Tjesnokoffs Ne otverzhi mene, F under det i Krzysztof Pendereckis Kheruvimskaya pesn. Inom opera är den lägsta tonen i standardrepertoaren för basar stora D, som sjungs av rollfiguren Osmin i Mozarts Enleveringen ur Seraljen, men få roller har toner under stora F. Även om Osmins ton är den lägsta som 'krävs' i operarepertoaren, hörs lägre toner, både skrivet och oskrivet: till exempel, är det brukligt för basar att interpolera stora C i duetten "Ich gehe doch rathe ich dir" i samma opera, i Richard Strauss Rosenkavaljeren har Baron Ochs ett valfritt stort C ("Mein lieber Hippolyte"). Leonard Bernstein placerade ett valfritt kontra-B (B1) i operetten Candide. I ett sång- och körstycke har Pavel Chesnokov skrivit ett kontra-G eller ett kontra-B♭ (beroende på arrangemanget) för bassolisten i arian "Do not deny me in my old age". Inom symfonirepertoaren förväntas bassolisten i Mahlers Åttonde symfoni nå kontra-C♯. I Paul Mealors körverk De Profundis sjunger bassolisten ett kontra-E. Många brittiska kompositörer som Benjamin Britten har skrivit delar för basröster (såsom den första satsen av hans körverk Rejoice in the Lamb) vars basstämma centreras långt högre än den tessitura som antyds av klaven.

Sergei Kochetov, Vladimir Miller och Mikhail Kruglov har spelat in ett antal klassiska ryska folkvisor och liknande musik, i en låg tonart enligt den oktavisttradition som går tillbaka till tsarrysslands dagar.[21]

Många basso profondo har svårt att nå dessa toner, och att så många slaviska kompositörer använder dem har lett till att vissa benämner särskilt djupa basso profondo "ryska basar". Viss traditionell rysk religiös musik innehåller hummade toner ner till stora A (110 Hz), som dubbleras av kontra-A (55 Hz), om kören råkar ha en särskilt låg bas.[22] Ryska kompositörer gör ofta ingen åtskillnad mellan en basso profondo, en oktavist eller en kontrabassångare.

Vad gäller gränsen uppåt har några basroller i den vanliga klassiska repertoaren ett ettstruket F# eller G (f#1 eller g1) men få roller går över ettsrukna F. Inom den operatiska basrepertoaren är de högsta tonerna ettstrukna G (Barberaren i Näsan av Dmitrij Sjostakovitj) och, i arian "Fra l'ombre e gl'orrori" i Händels serenata Aci, Galatea e Polifemo når Polifemo ett ettstruket A.

Kvinnliga basar[redigera | redigera wikitext]

De vanliga stämmorna för kvinnor inom klassisk musik och körmusik är sopran, mezzosopran, alt och kontraalt. Det finns dock förslag på utökningar neråt eftersom det finns kvinnor som kan sjunga mycket låga toner, vissa även toner i stora oktaven med full kontroll, något som motsvarar den manliga barytonrösten. Detta skulle kunna kallas contralto profondo[23] för vilket Bally Prell[24] och Ruby Helder[25] kan sägas vara exempel. En ytterligare variant skulle kunna vara kvinnor som kan sjunga toner ner till stora A-E, såsom Margaret Jackson-Roberts,[26] något som i konsekvens till oktavist skulle kallas oktavistka.[23]

Historiskt sett finns det flera exempel på musik skrivna för kvinnliga basar, exempelvis Vivaldis "Gloria Patri" från Dixit Dominus.[27] Det har gjorts försök att förklara förekomsten med att rollerna egentligen sjöngs av män, att delarna spelades eller förstärktes av instrument eller att rollerna sjöngs i en annan tonart, men en liten undersökning har visat att ungefär 2% av kvinnorna kunde sjunga ner till stora F eller lägre.[27] Det finns också flera historiska dokument som nämner kvinnliga basar.[28][29]

Varianter och roller inom klassisk musik[redigera | redigera wikitext]

Inom klassisk musik finns såväl bassolon som köravsnitt med basar. Bassolon ligger dock närmare tenorstämmor i tonhöjd, fast med en annan klangfärg. Detta används bland annat för att skapa kontraster, vilket förstärker och delvis förvandlar klangfärgen på de musikfraser där detta sker.[30]

Det finns sju allmänt erkända underkategorier av basar: basso cantante (sångbas), hoher bas (hög bas), jugendlicher bas (ung bas), basso buffo ("rolig" bas), Schwerer Spielbass (dramatisk bas), lyrisk bas, och den dramatiska basso profondo (låg bas).[1]

Basso cantante/lyrisk hög bas/lyrisk basbaryton[redigera | redigera wikitext]

Basso cantante betyder "sjungande bas".[31] Basso cantante är en ljusare, mer textfokuserad stämma. Den framställs med hjälp av en mer italiensk sångproduktion och har ett snabbare vibrato än den närmaste germanska/anglosaxiska motsvarighet, basbaryton.

Hoher Bas/dramatisk hög bas/dramatisk basbaryton[redigera | redigera wikitext]

Hoher Bas eller "hög bas" är ofta en dramatisk basbaryton.

Jugendlicher Bass[redigera | redigera wikitext]

Jugendlicher Bas (ung bas) betecknar en ung mans roll som sjungs av en bas, oberoende av ålder på sångaren.

Basso buffo/bel canto/lyrisk buffo[redigera | redigera wikitext]

Buffo, direktöversatt "roliga", basar är textfokuserade roller som förutom tonläget kräver kontroll över koloratur och förmåga till pratsång. De spelar ofta den förargade antagonisten eller den roll som framkallar skratt i bel canto-operor.

Schwerer Spielbass/dramatisk buffo[redigera | redigera wikitext]

Engelsk motsvarighet: dramatisk bas.

Lyrisk basso profondo[redigera | redigera wikitext]

Basso profondo (lyrisk låg bas) är den lägsta basrösttypen. Enligt J. B. Steane i Voices, Singers & Critics kommer basso profondo rösten "från en metod av ton-produktion som eliminerar det mer italienska snabba vibratot. I dess plats finns en sorts tonal soliditet, som en vägg, som ändå kan visa sig mottaglig för den andra typen av vibrato, en långsam takt eller det fruktade vacklandet."

Dramatisk basso profondo[redigera | redigera wikitext]

Engelsk motsvarighet: dramatisk låg bas. Dramatisk basso profondo är en kraftfull basso profondo röst. Bland noterbara basso profondo finns Cesare Siepi och Giorgio Tadeo.

Gilbert and Sullivan och operetter[redigera | redigera wikitext]

Basstämmor i Gilbert och Sullivans operetter:

Varianter och roller i kör- och populärmusik[redigera | redigera wikitext]

Royal Melbourne Philharmonic och Melbourne University Choral Society. Basarna står traditionellt till höger, med tenorerna till vänster och damstämmorna längre fram.

Körmusik[redigera | redigera wikitext]

I fyrstämmig (SATB) blandad kör är basen det lägsta röstomfånget, under tenor, alt och sopran.[32] Rösterna är indelade i första bas och andra bas, ingen åtskillnad görs mellan bas och baryton, i motsats till den tredelade kategoriseringen (tenor–baryton–bas) av soloröster. Undantag är i arrangemang för manskör (TTBB: tenor 1, tenor 2, bas 1 och bas 2) och barbershopkvartett (TLBB: tenor, lead, baryton och bas). I den vanligaste köruppställningen för manskör står t1 och b2 i mitten, samt t2 och b1 på flankerna. Från dirigenten sett, från vänster till höger: t2–t1–b2–b1.

Eftersom det är svårt att framställa lägre toner som bär lika långt som ljusare stämmor har basstämmorna sällan framträdande roller,[33] och är ofta inom de högre registren av basomfånget, såsom e1.[30]

Sedan millennieskiftet har flera a capellagrupper rönt stora framgångar i USA, såsom Home Free (med Tim Foust[34]) och Pentatonix (med Avi Kaplan,[35] fram till 2017). I Sverige har vokalgrupper som The Real Group[36] och Viba Femba[37][38] haft stora framgångar, och även delvis internationellt.

Musikal[redigera | redigera wikitext]

Paul Robeson, som framförde Ol' Man River i filmversionen av Teaterbåten.

Inom musikalformen finns ett antal roller för bassångare. Några av dem inkluderar:[1]

Bland de mest kända bassångerna inom musikalgenren finns Ol' Man River (sjungen i filmversionen av Teaterbåten av Paul Robeson).[39]

Inom Disneys filmer finns flera musiknummer baserade på basröster, såsom Shere Khans insats (Bill Lee som bland annat sjöng "That's What Friends are For" och går ner till ett stort C i Djungelboken, 1967,[40][41] och Idris Elba, Djungelboken, 2016[42]) och Frollos sång "Hellfire" i Ringaren i Notre Dame 1996.[43]

Gospel[redigera | redigera wikitext]

Gospelbassångaren Richard Sterban, 2013.

Den tidiga, framför allt vita, gospeln bestod av psalmsånger utan särskilda arrangemang.[44] Senare började sångboksförlagen att fokusera på att ge ut arrangemang av kvartetter, framför allt för manskör.[45] Inom gospelmusik används ofta en standardsättning för manskör (TTBB) eller för barbershop (TLBB). En av de första sångarna som började göra något särskilt av just bassången var James Parks Waits, ofta kallad Big Jim eller Pappy, men även The Dean of the Bass Singers (Den äldste/förste bassångaren).[46][47] Waits framträdde under 1930-talet och framåt med flera av de mest namnkunniga grupperna, inklusive The Stamps och fick stort inflytande på andra grupper, som började att fokusera på just bassångare.[45] Andra tidiga bassångare var Arnold Hyles (Rangers Quartet), Bill Lyles (The Blackwood Brothers) och Jim Wetherington (The Melody Masters). I mitten av 1940-talet gjorde J.D. Sumner sina första framträdanden och fick snart mycket uppmärksamhet, inte minst för att han var den första bassångaren som ofta sjöng i kontraoktaven, något som gjorde att han under drygt 40 år marknadsfördes som världens djupaste bassångare.[45] Sumners omfång, som sträckte sig från ettstrukna C♯ ner till subkontra-G,[48][49] inspirerade många andra gospel- och gospelrelaterade sånggrupper att ta in sångare med större hänsyn till deras omfång än deras kvalitet.[45] Sumner blev så småningom rekryterad som bakgrundssångare till Elvis Presley, en roll han hade mellan 1971 och 1977.[50]

Senare bassångare inom genren omfattar Richard Sterban (The Oak Ridge Boys), Ken Turner (The Dixie Echoes/The Blackwood Brothers), Mike Holcomb (The Inspirations) och George Younce. Younce har sjungit med flera grupper, men är kanske mest förknippad med The Cathedral Quartet, och har fått många uppdrag just på grund av sin djupa bas.[51] Han valdes in i Gospel Music Hall of Fame 1999.[52]

I slutet på 1980-talet började gospelsoundet förändras, och en av föregångarna var vokalgruppen Take 6 (vars bassångare heter Alvin Chea).[53][54] Take 6 är den sånggrupp som fått flest Grammy-nomineringar.[55]

Barbershop och doo wop[redigera | redigera wikitext]

Huvudartiklar: Barbershop och Doo wop

Inom barbershop och doo wop sjunger de olika stämmorna ofta med en viss överdrift i harmonierna, snarare än att följa varandra. Det kan exempelvis betyda kontrapunkt (där stämmorna kompletterar varandra) eller sång i skilda oktaver. Basstämman används här ofta för att poängtera grundtonen i de olika ackord som sjungs, vilket gör att basstämmorna ibland kan verka "mekaniska och robotaktiga – de hoppar bara från grundton till grundton",[30] eller att ge en walking bass-slinga.

Barbershopmusikens historia är delvis dunkel och dess ursprung kan möjligen spåras till brittiska frisersalonger under 1800-talet, trots att det numera mestadels förknippas med amerikansk kultur.[56] Den första organisationen för barbershopsångare bildades under 1920-talet. En av de mest namnkunniga barbershop-grupperna är The Golden Gate Quartet (bildad 1934, innan Golden Gate-bron).[57] Kvartetten inspirerade bland annat Povel Ramels låt "Var är tvålen?",[58] med bland annat Martin Ljung och Oscar Rundqvist som The Tvålen Gate Quartet.[59][60][61]

The Ink Spots, 1944, som inspirerade fler doo wop-grupper.

Doo wop (vars namn kommer från de ljud som sjungs i bakgrunden medan ledsångaren sjunger)[62] förknippas också med USA. Ett tidigt exempel är The Ink Spots, som med början på 1930-talet blev en av de första svarta vokalgrupperna att slå även bland vita. Orville "Hoppy" Jones basstämma blev en av gruppens kännetecken, och inspirerade bland annat The Temptations och The Marcels.[63] Några av The Marcels verk inkluderar inledningar av gruppens bassångare Fred Johnson, varav särskilt berömd blev sången "Blue Moon"[33] (en cover av en 1930-talsballad, släppt 1961), som sålde guldskiva och sedermera valts in i Rock and Roll Hall of Fames 500 Songs that Shaped Rock and Roll. Andra framgångsrika grupper med fokus på basrösterna var The Drifters ("Under the Boardwalk") och The Coasters ("Yakety Yak").[39] Flera av de tidiga grupperna kom från de fattiga innerstäderna och hade inte råd med musikinstrument, och övade på platser med god akustik, vilket gav dem god känsla för harmonier och i stort sett onödiggjorde det instrumentala ackompanjemanget på skivinspelningar. De enkla arrangemangen gjorde det dock enkelt för skivbolag att göra nya inspelningar med egna artister, framför allt genom att ersätta afroamerikanska artister/grupper med italienskamerikanska för att göra det lättare att sälja musiken till den vita publiken.[62] Bland dessa helvita grupper (The Marcels var blandad[64]) finns Dion and the Belmonts (vars första topplistelåt var "I Wonder Why" (1958), med bassångaren Carlo Mastrangelo i en framträdande roll).[62] Ett annat exempel från samma era är Barry Manns "Who Put The Bomp" (1961). 1963 kom en av doo wop-genrens mest berömda låtar. Kompositören var 18-årige Johnny Cymbal, som också framförde texten:

Mr. Bass Man, you’ve got that certain somethin’/Mr. Bass Man, you set that music thumpin.’
Johnny Cymbal, "Mr Bass Man"

Texten handlar om hur sångaren inte vill lyssna på tenorer som Frankie Valli, utan vill lära sig att sjunga som en bassångare. I ett ödets ironi anges dock inte att det är Ronnie Bright, bassångare i The Valentines, The Cadillacs och The Coasters, som står för titelrollen.[65][39][66] En annan framgångsrik låt i sammanhanget är The Spaniels "Goodnite, Sweetheart, Goodnite",[67] som fick en renässans i samband med filmen Sista natten med gänget (1973).[68]

I slutet av 1960-talet återkom doo wop-genren, delvis i ett försök att återfå en mer "oskyldig tid",[69] i form av ett antal tributartister. Mest framgångsrika var gruppen Sha Na Na, som fick sitt genombrott på Woodstock 1969 och andra liveframträdanden, eftersom de var fokuserade på underhållningsvärdet snarare än på skivinspelningarna. Gruppens bassångare, John "Bowzer" Bauman, fick särskilt stor följarskara.[70] Gruppens mest bestående insats är kanske i musikalfilmen Grease, där de framför en rad doo wop-låtar. Soundtracket till filmen blev en storsäljare.[71]

Andra doo wop-grupper som startat långt efter genrens första storhetstid är Showaddywaddy,[72][73] Rocky Sharpe and the Replays[74] och svenska The Boppers.[75][76]

Populärmusik[redigera | redigera wikitext]

Det är ovanligt med bassångare som når topplistor för populärmusik på egen hand.[77] Några undantag är Isaac Hayes (debut 1967), vars sammetslena röst ofta användes för romantiska syften[78][79], Barry White (som började sin karriär som soloartist 1972), vars soul-kärleksballader ofta innehåller en talad eller halvsjungen del för att betona hans basröst,[80][81] och Leonard Cohen, vars romantiska musik blev allt mörkare, både tematiskt och ljudmässigt, ju äldre Cohen blev.[82][83]

Inom countrymusiken finns Tennessee Ernie Ford, som hade stora framgångar med låten "Sixteen Tons" (1955).[84]

Ett svenskt exempel är Pierre Isacsson, som 1974 fick en hit med "Då går jag ner i min källare", där han går ner till ett kontra-B.[30]

Varianter och roller i litteratur, tal och skådespeleri[redigera | redigera wikitext]

Skådespelaren James Earl Jones framträdde som rösten till Darth Vader i Stjärnornas krig-serien, och blev därmed en föregångare för många mäktiga filmantagonister med mörk röst.[85]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Den figur som oftast nämns som förebild vad gäller basröster är Gud. I flera bibelverser jämförs Guds röst med åska (till exempel Job 37:4, Andra Samuelsboken 22:14, Psaltaren 77:18)[86][87][88], något som antyder en stark basröst.

Tal[redigera | redigera wikitext]

Inom teater, film och TV används basröster ibland som ett sätt att särskilja en rollfigurs personliga egenskaper. Några egenskaper som förknippas med basröster (och i viss mån barytonröster) är ondska,[85] maskulinitet[89] och makt.[90] Undersökningar tyder på att "människor konsekvent anser att män som har djupare röster vara starkare och mer fysiskt attraktiva än manliga röster med högre tonläge."[91] Detta påverkar bland annat allmänhetens syn på politiker.[92][91] I kontrast används tenorstämmor för att signalera ungdom och naivitet,[93] eller hjältemod, medan altar är kvinnliga skurkar eller äldre kvinnor[94][95] och kontraaltröster används för att markera att personen menar allvar.[96] Sopraner å sin sida används för att signalera oskuldsfullhet, och mezzosopraner som bifigurer.[95]

Film och TV[redigera | redigera wikitext]

Inom film och TV har några av de mest populära manliga skådespelarna basröster. Ett exempel är James Earl Jones i rollen som Darth Vader i Stjärnornas krig-trilogin och som Mufasa i Lejonkungen.[97] Senare har Jones arbetat med sin röst för att ge TV-kanalen CNN och presidentkandidaten Barack Obama mer trovärdighet.[98] Samma sak gäller Morgan Freeman, som efter att ha etablerats som en tillförlitlig berättare[91] använde sin röst för Barack Obamas räkning.[99][100] Andra skådespelare som delvis har sin basröst att tacka för sin karriär är Christopher Lee,[101] Ving Rhames, Sylvester Stallone, Michael Clarke Duncan och Jean Reno.[102][103][104]

Berättarröster[redigera | redigera wikitext]

Ett användningsområde där basröster är speciellt vanliga är som berättarröster. Början av ett vidare bruk associeras ibland till kortfilmsserien The March of Time (1935-1951, där varje avsnitt var 20-30 minuter långt och sändes före biofilmer).[105] Filmerna hade dokumentärt innehåll med en stentorisk berättarröst tillhörande Westbrook Van Voorhis, som ibland jämfördes med "undergångens röst".[106][107] Samma funktion med en berättarröst har tidigare använts inom teatern, där en icke-förkroppsligad anonym röst skildrar vad som händer eller framför tankar om det som visas. Efter The March of Time började greppet användas både i film och på TV. Inom film noir användes det inte minst för att skildra en särskild stämning.[108] En av de andra mest berömda berättarrösterna från den tiden är Orson Welles.[109][110]

Men det var 1964, när studioproducenten Don LaFontaine fick hoppa in för en röstskådespelare som skulle spela in en trailer till filmen Gunfighters of Casa Grande, som basrösten började blev en standarddel i varje films marknadsföringskampanj. LaFontaine blev starkt förknippad med frasen "In a world...", som förekom i ett antal filmtrailrar, fram till sin död 2008. Hans framgångar förlänade honom epitetet "The voice of God" (Guds röst) eller "Thunder throat" (Åskstrupen).[111] Andra som arbetat framför allt som berättarröster är Hal Douglas och Nick Tate,[112][113] men även skådespelare som Tony Jay[114] och Miguel Ferrer har arbetat som berättarröster, speciellt på grund av sina basröster. Industrin med filmtrailerröster fungerar som fokus i filmen In a World…, där en kvinna försöker ta sig i den manliga branschen.[115]

Röstläge
Högt, oftast kvinnligt
Sopran
Mezzosopran
Alt

Lågt, oftast manligt

Tenor
Baryton
Bas


Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Basso profondo

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Sfetcu, Nicolae (2014-05-07) (på en). The Music Sound. Nicolae Sfetcu. https://books.google.ca/books?id=kXyFAwAAQBAJ&pg=PT2354&lpg=PT2354&dq=E2%E2%80%93E4+bass&source=bl&ots=QWk6txLek9&sig=57ayZmyGjMiJO93I_uQitbdsjys&hl=en&sa=X&ved=0ahUKEwiJxPex4M_VAhUkxYMKHbEWDnsQ6AEIfDAR#v=onepage&q=E2%E2%80%93E4%20bass&f=false. Läst 11 augusti 2017 
  2. ^ Boldrey, Richard (1994) Guide to Operatic Roles & Arias, Redmond: PST.
  3. ^ Kloiber, Rudolf et al., (2007) Handbuch der Oper, 12th edition, Munich: Bärenreiter
  4. ^ [a b] Man With World's Deepest Voice Hits Notes That Only Elephants Can Hear” (på en). Medical Daily. 24 augusti 2012. http://www.medicaldaily.com/man-worlds-deepest-voice-hits-notes-only-elephants-can-hear-242157. Läst 14 juni 2017. 
  5. ^ ”The Acoustics of the Singing voice”. www.zainea.com. http://www.zainea.com/voices.htm. Läst 10 augusti 2017. 
  6. ^ [a b] McKay, Brett, Art of Manliness (13 november 2011). ”A Manly Voice: How to Develop an Attractive Masculine Voice”. The Art of Manliness. http://www.artofmanliness.com/2011/11/13/masculine-voice/. Läst 10 augusti 2017. 
  7. ^ Stark, James (2003) (på en). Bel Canto: A History of Vocal Pedagogy. University of Toronto Press. ISBN 9780802086143. https://books.google.ca/books?id=rVFQdViY7jAC&pg=PA89&lpg=PA89&dq=Strohbass&source=bl&ots=MPk2rxwJB0&sig=dlbhfw-8UdeGUKX7HHdznU03RnU&hl=en&sa=X&ved=0ahUKEwjAjKj0w83VAhXl5oMKHZM8Ba4Q6AEIVjAI#v=onepage&q=Strohbass&f=false. Läst 10 augusti 2017 
  8. ^ ”Strohbass vs. Kargyraa Undertone (Subharmonic) Singing” (på en). www.overtone.cc. http://www.overtone.cc/video/strohbass-vs-kargyraa-undertone-subharmonic-singing?xg_source=activity. Läst 10 augusti 2017. 
  9. ^ Strohbass, Vocapedia, läst 15 juni 2017
  10. ^ [a b] Lowest vocal note by a male” (på en-GB). Guinness World Records. http://www.guinnessworldrecords.com/world-records/lowest-vocal-note-by-a-male. Läst 14 juni 2017. 
  11. ^ YELLO” (på en-US). DIY-Audio-Heaven. 18 januari 2014. https://diyaudioheaven.wordpress.com/music/rock-pop/rock-pop-reviews/yello/. Läst 10 augusti 2017. 
  12. ^ Yello - Oh Yeah - Processed Vocals?” (på en-US). Steve Hoffman Music Forums. http://forums.stevehoffman.tv/threads/yello-oh-yeah-processed-vocals.490525/. Läst 10 augusti 2017. 
  13. ^ YELLO” (på en-US). DIY-Audio-Heaven. 18 januari 2014. https://diyaudioheaven.wordpress.com/music/rock-pop/rock-pop-reviews/yello/. Läst 10 augusti 2017. 
  14. ^ Ranges Guide, Yale University Music Library, från Harvard Dictionary of Music
  15. ^ Greatest vocal range, male” (på en-GB). Guinness World Records. http://www.guinnessworldrecords.com/world-records/greatest-vocal-range-male/. Läst 14 juni 2017. 
  16. ^ Shaw, Bernard Graham (2016-09-16) (på en). Voice-Overs: A Practical Guide with CD. Routledge. ISBN 9781135865412. https://books.google.ca/books?id=5IEYDQAAQBAJ&pg=PT167&lpg=PT167&dq=voice+over+bass&source=bl&ots=9Fy92wr5_Q&sig=IcTnJG7fZ3xJP0-aT7AOpD74D3k&hl=en&sa=X&ved=0ahUKEwiEsKur1s3VAhUs64MKHXkPD6k4ChDoAQhFMAU#v=onepage&q=voice%20over%20bass&f=false. Läst 10 augusti 2017 
  17. ^ Rousseau, Jean-Jacques (1775) (på French). Dictionnaire de musique. PDF-version: https://archive.org/download/dictionmusic177501rousuoft/dictionmusic177501rousuoft.pdf. Paris : Chez la veuve Duchesne. sid. 88. http://archive.org/details/dictionmusic177501rousuoft. Läst 9 augusti 2017 
  18. ^ [a b] Gutenberg, Project. ”Oktavist | Project Gutenberg Self-Publishing - eBooks | Read eBooks online”. www.self.gutenberg.org. http://www.self.gutenberg.org/Article.aspx?Title=oktavist. Läst 9 augusti 2017. 
  19. ^ ”For Musicians: The Oktavist Voice”. lifegainzblog.blogspot.ca. http://lifegainzblog.blogspot.ca/2015/05/for-musicians-oktavist-voice.html. Läst 9 augusti 2017. 
  20. ^ ”Oktavism.com”. Oktavism.com. https://www.oktavism.com/single-post/2014/11/16/What-is-an-Oktavist. Läst 9 augusti 2017. 
  21. ^ Ritzarev, Marina (2006) (på en). Eighteenth-century Russian Music. Ashgate Publishing, Ltd. ISBN 9780754634669. https://books.google.ca/books?id=FNxosVOlSRoC&pg=PA255&dq=Octavist&lr=&redir_esc=y#v=onepage&q=Octavist&f=false. Läst 9 augusti 2017 
  22. ^ Camp, Philip Reuel: A Historical and Contextual Examination of Alexandre Gretchaninoff's Second Liturgy of St. John Chrysotom, Opus 29, Texas Tech University, 2002
  23. ^ [a b] ”Female Tenor and Female Bass, or Contralto Profondo and Oktavistka?”. Contralto Corner. http://www.contraltocorner.com/blog/female-tenor-and-female-bass-or-contralto-profondo-and-oktavistka. Läst 9 augusti 2017. 
  24. ^ pelagohippos01 (22 juni 2010). ”Bally Prell - Una furtiva Lagrima (Donizetti) - L'Elisir d'Amore”. https://www.youtube.com/watch?v=GoCo7VWDUwc. Läst 9 augusti 2017. 
  25. ^ Silvio Andretti (9 februari 2013). ”Ruby Helder(Female Tenor) sings "Songs of Araby"(Less Noise Ver.)”. https://www.youtube.com/watch?v=sdBRklI8WXc. Läst 9 augusti 2017. 
  26. ^ Vivaldi's Women (11 augusti 2009). ”Vivaldi's Women - men not required!”. https://www.youtube.com/watch?v=2JPkCfvhuyM. Läst 9 augusti 2017. 
  27. ^ [a b] Vendome, Richard. ”Vivaldi's Women - tenors and basses”. www.spav.co.uk. http://www.spav.co.uk/SPAVwomentb.html. Läst 9 augusti 2017. 
  28. ^ Barbier, Patrick (2002-11-06) (på fr). La Venise de Vivaldi. Grasset. ISBN 9782246588795. https://books.google.ca/books?id=LCeCmIy8sEkC&pg=PT44&dq=Maria+Anna+Ziani&hl=en&sa=X&ved=0ahUKEwiKk46uhcvVAhVRrRQKHfKiAe0Q6AEIMTAC#v=onepage&q=Maria%20Anna%20Ziani&f=false. Läst 9 augusti 2017 
  29. ^ ”Lowering the tone”. Financial Times. https://www.ft.com/content/53e34266-f3f5-11e4-99de-00144feab7de. Läst 9 augusti 2017. 
  30. ^ [a b c d] ”Bas - den lägsta stämman inom körsång och solosång” (på sv). musik-instrument.se. http://musik-instrument.se/basstamma/. Läst 15 juni 2017. 
  31. ^ ”BBC Wales - Cardiff Singer of the World - Guides - Baritone and bass”. BBC. http://www.bbc.co.uk/wales/cardiffsinger/sites/guides/pages/bass.shtml. 
  32. ^ Catherine Schmidt-Jones. ”Range” (på en-US). cnx.org. http://cnx.org/contents/xBUwcR7C@11/Range. Läst 11 augusti 2017. 
  33. ^ [a b] Jim Ramlet. ”A bass's-eye view of choral music”. Classic MPR. http://www.classicalmpr.org/story/2014/03/11/bass-eye-view-choral-music. Läst 9 augusti 2017. 
  34. ^ ”Tim Foust | The Range Place”. therangeplace.boards.net. http://therangeplace.boards.net/thread/1533/tim-foust. Läst 10 augusti 2017. 
  35. ^ ”Avi Kaplan | The Range Place”. therangeplace.boards.net. http://therangeplace.boards.net/thread/45/avi-kaplan. Läst 10 augusti 2017. 
  36. ^ ”Modern A Cappella with Peder Karlsson of The Real Group” (på en). www.songfacts.com. http://www.songfacts.com/blog/writing/modern_a_cappella_with_peder_karlsson_of_the_real_group/. Läst 10 augusti 2017. 
  37. ^ ”Viba Femba | Caprice Records” (på sv-SE). musikverket.se. http://musikverket.se/capricerecords/artikel/viba-femba/. Läst 10 augusti 2017. 
  38. ^ ”Viba Femba” (på en). Discogs. https://www.discogs.com/artist/3283670-Viba-Femba. Läst 10 augusti 2017. 
  39. ^ [a b c] Niyogy, Kingshuk (7 januari 2016). ”All about that Bass”. http://www.livemint.com/. http://www.livemint.com/Leisure/Uo36ZiA6bYHuXIEmQ3el8K/All-about-that-Bass.html. Läst 9 augusti 2017. 
  40. ^ ”Bill Lee”. Behind The Voice Actors. http://www.behindthevoiceactors.com/Bill-Lee/. Läst 11 augusti 2017. 
  41. ^ Bass Singing Challenge: Become TRP's Basso Magnifico” (på en). therangeplace.forummotions.com. http://therangeplace.forummotions.com/t4845-bass-singing-challenge-become-trp-s-basso-magnifico. Läst 11 augusti 2017. 
  42. ^ Film Review: The Jungle Book” (på en-US). Consequence of Sound. 13 april 2016. https://consequenceofsound.net/2016/04/film-review-the-jungle-book/. Läst 11 augusti 2017. 
  43. ^ The Hunchback of Notre Dame | Patrick Page | The Official Website” (på en-US). Patrick Page. http://patrickpageonline.com/career/regional/the-hunchback-of-notre-dame/. Läst 11 augusti 2017. 
  44. ^ gospel music | Definition, Artists, & Facts” (på en). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/topic/gospel-music. Läst 9 augusti 2017. 
  45. ^ [a b c d] ”Absolutely Gospel Music”. absolutelygospel.com. http://absolutelygospel.com/index.php?/content/articles/11414. Läst 9 augusti 2017. 
  46. ^ ”Big Jim Waits ... Dean of the Bass Singers”. www.grandolegospelreunion.com. http://www.grandolegospelreunion.com/gogr_history/big_jim_waits.htm. Läst 9 augusti 2017. 
  47. ^ Jim “Pappy” Waits” (på en-US). GMA Hall of Fame. 16 februari 2014. http://hof.doveawards.com/speaker-lineup/jim-pappy-waits/. Läst 9 augusti 2017. 
  48. ^ ”J.D. Sumner | The Range Place”. therangeplace.boards.net. http://therangeplace.boards.net/thread/74/sumner. Läst 9 augusti 2017. 
  49. ^ LongLivetheKing0871 (6 augusti 2013). ”Elvis Presley - I got a Woman/Amen - Live in Tuscalosa, Alabama, August 30,1976”. https://www.youtube.com/watch?v=Ruunt2zu8tE. Läst 9 augusti 2017. 
  50. ^ Elvis inspiration Sumner dies at 73”. LasVegasSun.com. 18 november 1998. https://lasvegassun.com/news/1998/nov/18/elvis-inspiration-sumner-dies-at-73/. Läst 9 augusti 2017. 
  51. ^ ”Remembering George Younce”. www.thegospelgreats.com. http://www.thegospelgreats.com/remgy.htm. Läst 9 augusti 2017. 
  52. ^ George Younce” (på en-US). GMA Hall of Fame. 3 mars 2014. http://hof.doveawards.com/speaker-lineup/george-younce/. Läst 9 augusti 2017. 
  53. ^ ”Alvin Chea of Take 6 Interviews with Joe Montague”. www.rivetingriffs.com. http://www.rivetingriffs.com/Alvin%20Chea%20of%20Take%206%20Interviews%20with%20Joe%20Montague.html. Läst 9 augusti 2017. 
  54. ^ ”Singers.com - Take 6 Contemporary Christian A Cappella Group” (på en). www.singers.com. http://www.singers.com/group/Take-6/. Läst 9 augusti 2017. 
  55. ^ Take 6” (på en-US). GMA Hall of Fame. 7 mars 2014. http://hof.doveawards.com/speaker-lineup/take-6/. Läst 9 augusti 2017. 
  56. ^ barbershop quartet singing | music” (på en). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/art/barbershop-quartet-singing. Läst 9 augusti 2017. 
  57. ^ ”Singers.com - Golden Gate Quartet Gospel Vocal Harmony A Cappella Group” (på en). www.singers.com. http://www.singers.com/group/Golden-Gate-Quartet/. Läst 10 augusti 2017. 
  58. ^ Sveriges Radio. ”Världens minsta orkestrar - Rendezvous med Kristjan Saag” (på sv). sverigesradio.se. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/246623?programid=2488. Läst 10 augusti 2017. 
  59. ^ ”Ratataa eller The Staffan Stolle Story (1956)”. http://www.imdb.com/title/tt0049659/soundtrack. Läst 10 augusti 2017. 
  60. ^ Povel Ramel har tappat bort någonting. Men när han börjar sjunga skrattar jag så tårarna rinner.” (på sv-SE). Ett gott skratt. 6 mars 2016. http://www.ettgottskratt.se/povel-ramel-har-tappat-bort-nagonting-men-nar-han-borjar-sjunga-skrattar-jag-sa-tararna-rinner/. Läst 10 augusti 2017. 
  61. ^ ”Povel Ramel-sällskapet” (på sv). www.povelramelsallskapet.se. http://www.povelramelsallskapet.se/index.php?action=m2&id=1&tema1=Radio%20TV%20Film&tema2=Radio. Läst 10 augusti 2017. 
  62. ^ [a b c] doo-wop | music” (på en). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/art/doo-wop-music. Läst 9 augusti 2017. 
  63. ^ the Ink Spots | American music group” (på en). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/topic/the-Ink-Spots. Läst 10 augusti 2017. 
  64. ^ ”Marv Goldberg's R&B Notebooks - MARCELS” (på en). www.uncamarvy.com. http://www.uncamarvy.com/Marcels/marcels.html. Läst 10 augusti 2017. 
  65. ^ ”Mr. Bass Man by Johnny Cymbal Songfacts” (på en). www.songfacts.com. http://www.songfacts.com/detail.php?id=23659. Läst 10 augusti 2017. 
  66. ^ Passings: Ronnie Bright of the Valentines, Coasters and Johnny Cymbal's "Mr. Bass Man" (1938 - 2015)”. VVN Music. http://www.vintagevinylnews.com/2015/11/passings-ronnie-bright-of-cadillacs.html. Läst 10 augusti 2017. 
  67. ^ ”Goodnite, Sweetheart, Goodnite - The Spaniels | Songs, Reviews, Credits | AllMusic”. AllMusic. http://www.allmusic.com/album/goodnite-sweetheart-goodnite-mw0000618058. Läst 10 augusti 2017. 
  68. ^ ”American Graffiti (1973)”. http://www.imdb.com/title/tt0069704/soundtrack. Läst 10 augusti 2017. 
  69. ^ ”Sha Na Na and the Invention of the Fifties | Columbia College Today” (på en). www.college.columbia.edu. https://www.college.columbia.edu/cct/archive/sep_oct08/features1. Läst 10 augusti 2017. 
  70. ^ ”Jon “Bowzer” Bauman | rockysrockincruises” (på en). rockysrockincruises.com. http://rockysrockincruises.com/entertainer/jon-bowzer-bauman/. Läst 10 augusti 2017. 
  71. ^ ”9 greased-back facts about Sha Na Na”. Me-TV Network. http://www.metv.com/lists/9-greased-back-facts-about-sha-na-na. Läst 10 augusti 2017. 
  72. ^ ”Showaddywaddy | Biography, Albums, Streaming Links | AllMusic”. AllMusic. http://www.allmusic.com/artist/showaddywaddy-mn0000037919. Läst 10 augusti 2017. 
  73. ^ Power, Vicki (15 februari 2016). ”Where are they now... ? Showaddywaddy star Dave Bartram” (på en). Express.co.uk. http://www.express.co.uk/life-style/life/642157/Showaddywaddy-star-Dave-Bartram-where-is-he-now. Läst 10 augusti 2017. 
  74. ^ ”Rocky Sharpe & the Replays | Album Discography | AllMusic”. AllMusic. http://www.allmusic.com/artist/rocky-sharpe-the-replays-mn0000246228. Läst 10 augusti 2017. 
  75. ^ ”The Boppers | Biography & History | AllMusic”. AllMusic. http://www.allmusic.com/artist/the-boppers-mn0001614430. Läst 10 augusti 2017. 
  76. ^ ”The Boppers” (på en). Discogs. https://www.discogs.com/artist/324612-The-Boppers. Läst 10 augusti 2017. 
  77. ^ Rauter, Dolores. ”Discover The Depths Of The Bass Voice” (på en-US). Culture Trip. https://theculturetrip.com/europe/germany/articles/discover-the-depths-of-the-bass-voice/. Läst 10 augusti 2017. 
  78. ^ ”Isaac Hayes | Biography & History | AllMusic”. AllMusic. http://www.allmusic.com/artist/isaac-hayes-mn0000101946/biography. Läst 10 augusti 2017. 
  79. ^ ”Isaac Hayes | The Range Place”. therangeplace.boards.net. http://therangeplace.boards.net/thread/116/isaac-hayes. Läst 10 augusti 2017. 
  80. ^ ”Barry White | Biography & History | AllMusic”. AllMusic. http://www.allmusic.com/artist/barry-white-mn0000149044/biography. Läst 10 augusti 2017. 
  81. ^ ”Barry White | The Range Place”. therangeplace.boards.net. http://therangeplace.boards.net/thread/1447/barry-white. Läst 10 augusti 2017. 
  82. ^ ”Leonard Cohen | Biography & History | AllMusic”. AllMusic. http://www.allmusic.com/artist/leonard-cohen-mn0000071209/biography. Läst 10 augusti 2017. 
  83. ^ ”Leonard Cohen | The Range Place”. therangeplace.boards.net. http://therangeplace.boards.net/thread/141/leonard-cohen. Läst 10 augusti 2017. 
  84. ^ ”Tennessee Ernie Ford | Biography, Albums, Streaming Links | AllMusic”. AllMusic. http://www.allmusic.com/artist/tennessee-ernie-ford-mn0000020403. Läst 10 augusti 2017. 
  85. ^ [a b] ”Evil Sounds Deep - TV Tropes”. tvtropes.org. http://tvtropes.org/pmwiki/pmwiki.php/Main/EvilSoundsDeep. Läst 11 augusti 2017. 
  86. ^ "The Lord Thundered From Heaven:" Thunder and the Authority of God - Bible Gateway Blog” (på en-US). Bible Gateway Blog. 30 mars 2012. https://www.biblegateway.com/blog/2012/03/the-lord-thundered-from-heaven-thunder-and-the-authority-of-god/. Läst 12 augusti 2017. 
  87. ^ "Hearing" The "Voice" of God - DT Yitro”. Reconstructionist Judaism. https://www.jewishrecon.org/dvar-torah/hearing-voice-god. Läst 12 augusti 2017. 
  88. ^ ”The voice of God vs the voice of Satan”. christianity.stackexchange.com. https://christianity.stackexchange.com/questions/644/the-voice-of-god-vs-the-voice-of-satan. Läst 12 augusti 2017. 
  89. ^ ”Badass Baritone - TV Tropes”. tvtropes.org. http://tvtropes.org/pmwiki/pmwiki.php/Main/BadassBaritone. Läst 11 augusti 2017. 
  90. ^ ”Power Makes Your Voice Deep - TV Tropes”. tvtropes.org. http://tvtropes.org/pmwiki/pmwiki.php/Main/PowerMakesYourVoiceDeep. Läst 11 augusti 2017. 
  91. ^ [a b c] Oaklander, Mandy. ”Science Explains Why You Love Morgan Freeman's Voice”. Time. http://time.com/4233926/morgan-freeman-voice-waze-science/. Läst 12 augusti 2017. 
  92. ^ Browning, Frank. ”Does Obama’s baritone give him an edge?”. http://www.salon.com/2008/02/28/obama_clinton_voices/. Läst 12 augusti 2017. 
  93. ^ ”Tenor Boy - TV Tropes”. tvtropes.org. http://tvtropes.org/pmwiki/pmwiki.php/Main/TenorBoy. Läst 12 augusti 2017. 
  94. ^ ”Alto Villainess - TV Tropes”. tvtropes.org. http://tvtropes.org/pmwiki/pmwiki.php/Main/AltoVillainess. Läst 12 augusti 2017. 
  95. ^ [a b] ”Voice Types - TV Tropes”. tvtropes.org. http://tvtropes.org/pmwiki/pmwiki.php/Main/VoiceTypes. Läst 12 augusti 2017. 
  96. ^ ”Contralto of Danger - TV Tropes”. tvtropes.org. http://tvtropes.org/pmwiki/pmwiki.php/Main/ContraltoOfDanger. Läst 12 augusti 2017. 
  97. ^ Schmidt, Mackenzie (17 januari 2011). ”James Earl Jones' Voice” (på en-US). Time. ISSN 0040-781X. http://content.time.com/time/arts/article/0,8599,2042825,00.html. Läst 12 augusti 2017. 
  98. ^ James Earl Jones Hopes His ‘God’ Voice Helped Obama Win” (på en). CNS News. 20 februari 2009. http://www.cnsnews.com/news/article/james-earl-jones-hopes-his-god-voice-helped-obama-win. Läst 12 augusti 2017. 
  99. ^ Kinsley, Michael (15 januari 2009). ”Barack Obama and the Voice of God” (på en-US). Time. ISSN 0040-781X. http://content.time.com/time/magazine/article/0,9171,1871919,00.html. Läst 12 augusti 2017. 
  100. ^ New Clinton ad from 'Voice of God' Morgan Freeman urges voters to protect Obama's legacy”. Daily Kos. https://www.dailykos.com/stories/2016/10/14/1582574/-New-Clinton-ad-from-Voice-of-God-Morgan-Freeman-urges-voters-to-protect-Obama-s-legacy. Läst 12 augusti 2017. 
  101. ^ ”Basso Profundo - TV Tropes”. tvtropes.org. http://tvtropes.org/pmwiki/pmwiki.php/Main/BassoProfundo. Läst 12 augusti 2017. 
  102. ^ ”Top 10 Deep Voiced Voice Actors”. Behind The Voice Actors. http://www.behindthevoiceactors.com/top-10/top-10-deep-voiced-voice-actors/. Läst 12 augusti 2017. 
  103. ^ 15 Actors With Incredible Speaking Voices” (på en-US). TVOvermind. 12 februari 2016. http://www.tvovermind.com/entertainment-news/15-actors-with-incredible-speaking-voices. Läst 13 augusti 2017. 
  104. ^ ”Jean Reno (Creator) - TV Tropes”. tvtropes.org. http://tvtropes.org/pmwiki/pmwiki.php/Creator/JeanReno. Läst 13 augusti 2017. 
  105. ^ Fallows, James. ”That Weirdo Announcer-Voice Accent: Where It Came From and Why It Went Away” (på en-US). The Atlantic. https://www.theatlantic.com/national/archive/2015/06/that-weirdo-announcer-voice-accent-where-it-came-from-and-why-it-went-away/395141/. Läst 11 augusti 2017. 
  106. ^ Clarke, Nick (1999) (på en). Alistair Cooke: A Biography. Arcade Publishing. ISBN 9781559705486. https://books.google.ca/books?id=Hqef3CDT93gC&pg=PA172&lpg=PA172&dq=westbrook+van+voorhis+biography&source=bl&ots=71wHlsJgWg&sig=MGteynEutbgm-1qBTVQU0GAOimI&hl=en&sa=X&ved=0ahUKEwilmZa1jdDVAhVn7IMKHcfzDWk4ChDoAQg7MAU#v=onepage&q=westbrook%20van%20voorhis%20biography&f=false. Läst 11 augusti 2017 
  107. ^ ”The March Of Time (Through The Years)”. www.classicthemes.com. http://www.classicthemes.com/50sTVThemes/themePages/marchOfTime.html. Läst 11 augusti 2017. 
  108. ^ Film Noir’s Role in Voiceover” (på en-US). The Voice Realm. 21 oktober 2016. https://www.thevoicerealm.com/blog/film-noirs-role-in-voiceover/. Läst 11 augusti 2017. 
  109. ^ ”Orson Welles”. Behind The Voice Actors. http://www.behindthevoiceactors.com/Orson-Welles/. Läst 12 augusti 2017. 
  110. ^ Orson Welles: 6 Facts About the Man Who Changed Film” (på en-us). Biography.com. https://www.biography.com/news/orson-welles-facts-100th-anniversary. Läst 12 augusti 2017. 
  111. ^ ”Golden Voice”. 2 februari 2003. Arkiverad från originalet den 2 februari 2003. https://web.archive.org/web/20030202022609/http://www.fadeinmag.com/kaye/feature.htm. Läst 26 juni 2017. 
  112. ^ Constantin Ion (28 augusti 2012). ”5 Guys in a Limo better audio YouTube”. https://www.youtube.com/watch?v=unEvNOTVso8. Läst 12 augusti 2017. 
  113. ^ ”Five Men and a Limo (1997)”. http://www.imdb.com/title/tt0379787/. Läst 12 augusti 2017. 
  114. ^ Communications, Emmis (December 1996) (på en). Los Angeles Magazine. Emmis Communications. https://books.google.ca/books?id=wl0EAAAAMBAJ&pg=PA142&dq=shakespeare+basso+actor+voice&hl=en&sa=X&ved=0ahUKEwiv3YLc5c_VAhXDKyYKHXvnBywQ6AEIWTAJ#v=onepage&q=shakespeare%20basso%20actor%20voice&f=false. Läst 12 augusti 2017 
  115. ^ ”In a World... (2013)”. Imdb. http://www.imdb.com/title/tt2294677/?ref_=nv_sr_4. Läst 12 augusti 2017. 

Källförteckning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]