Publicistklubben
Publicistklubben (PK) är en organisation grundad 1874 i Stockholm vars främsta uppgift är att slå vakt om tryckfriheten och yttrandefriheten. Föreningen har cirka 5 200 medlemmar och drivs enbart av dessa medlemmars medlemsavgifter. Publicistklubben företräder press, radio och tv i den offentliga debatten.
Publicistklubben anordnar debattaftnar en gång i månaden. Underavdelningen PK.bar håller debatter ungefär lika ofta. Enligt traditionen är det ordföranden som leder debatterna i Publicistklubben.
Många kända svenskar har varit medlemmar i Publicistklubben under årens lopp. Hjalmar Branting var ordförande 1904 och Per Albin Hansson blev medlem 1917. Senare satt han i styrelsen och 1935 blev Tage Erlander medlem, också han en av Sveriges statsministrar.
Bland PK:s ordförande kan nämnas Ivar Österström, Gustaf von Platen, Örjan Wallqvist, Ingemar Odlander och Olle Stenholm.2000 blev Jan Guillou ordförande då han efterträdde tidigare ordföranden Arvid Lagercrantz. 2005 var Stig Fredrikson från Sveriges Television ordförande. Nuvarande ordförande är Ulrika Knutson,kulturjournalist och författare.
I dag finns det sju kretsar med egen verksamhet: PK Stockholm, PK Södra, PK Västra, PK Östra, PK Mellersta och PK Norra och PK Västerbotten.
Publicistklubben utdelar också priset Guldpennan.
Historik
Publicistklubben bildades i Stockholm 1874 och avsåg till en början att huvudsakligen för stockholmspressens litterära, ekonomiska och artistiska medarbetare utgöra ett forum för rådgörande om gemensamma pressangelägenheter och till sällskapligt umgänge. Det ursprungliga verksamhetsfältet utvidgades emellertid relativt tidigt till ett offentligt ingripande från klubbens sida i frågor av intresse och betydelse för svenska pressen i allmänhet, såsom höjande av pressens och pressmännens allmänna anseende, tillbakavisande av myndigheters övergrepp och oginhet, bevakande av tryckfriheten och av pressens självständighet, betryggande av medarbetarnas ställning samt underlättande av pressens arbetsförhållanden.
Klubben blev under årens lopp en hela svenska tidningspressens representation, vars yttranden inhämtas av regering och myndigheter. Särskilt genom 1897 års stadgeändringar blev klubben en hela landets pressmän omfattande organisation. Genom dessa åvägabragtes en närmare sammanslutning med en del förutvarande lokala föreningar utanför huvudstaden och med landsortspressen över huvud, i det att klubbens medlemmar utanför Stockholm lämnades tillfälle att inom ett eller flera närliggande län bildar kretsföreningar med särskilda stadgar för sin lokala verksamhet.
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Publicistklubben, 1904–1926.
