Räden mot Choiseul
| Räden mot Choiseul | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av stillahavskriget under andra världskriget | |||||||
 Karta över Choeiseul. | |||||||
| |||||||
| Stridande | |||||||
 USA Australien
|
 Kejsardömet Japan
| ||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||
| Victor H. Krulak | Minoru Sasaki[1] | ||||||
| Styrka | |||||||
| 750[2] | 3 000-7 000[3] | ||||||
| Förluster | |||||||
| 13 döda[4] | 143 döda, 2 pråmar sänkta[4] | ||||||
Räden mot Choiseul var en mindre strid som utspelade sig mellan den 28 oktober och den 3 november 1943 under slaget om Salomonöarna. Amerikanska marinkårssoldater ur 2:a fallskärmsbataljonen, ledda av överstelöjtnant Victor "Brute" Krulak, landsteg på japanskockuperade ön Choiseul i norra Salomonöarna och genomförde räder mot japanska armén och flottans styrkor på över ett 40 kilometers stort område under loppet av sju dagar. Räden var tänkt att avleda japansk uppmärksamhet från de planerade allierade landstigningarna på Bougainvilles västkust vid Empress Augusta Bay. Istället hoppades de allierade att räden skulle få japanerna att tro att landstigningarna skulle ske på östra sidan av Bougainville.
Under operationen dödade Krulaks 650 man stora bataljon, med hjälp av en australisk coastwatcher och Choiseul-öborna, 143 japanska soldater och förlorade 14 marinsoldater (12 stupade, två saknade), i strider som senare beskrevs av generalmajor Roy Geiger som "en serie korta högerjabbar för att få fienden ur balans och för att dölja den verkliga styrkan i vänsterkroken i hans mellangärde på Empress Augusta Bay."[5] Den 2 november var räden tillfälligt avstannad när mellan 40 och 50 marinsoldater tillfångatogs i ett japanskt bakhåll. Tre marinsoldater skadades allvarligt och en dödades. Marinsoldaterna räddades av motortorpedbåten PT-59, under befäl av löjtnant John F. Kennedy.[6] Den slutliga effekten av räden på det japanska svaret på de allierades landstigningar på Bougainville är oklart. Vissa historiker[vem?] påstår att räden var framgångsrik i syftet att avleda japansk uppmärksamhet medan andra historiker[vem?] har en motsatt ståndpunkt.
Referenser
Noter
- ^ Fuller, Shokan, s. 190. Sasaki var närvarande och hade befälet över den japanska arméns styrkor på Choiseul från 6 oktober 1943 till någon gång under november 1943 när han flyttade till Rabaul.
- ^ Gailey, Bougainville, s. 59
- ^ Gailey, Bougainville, s. 47 & Fuller, Shokan, s. 190. De flesta av de japanska trupperna på Choiseul var evakuering från öarna New Georgia, Arundel och Kolombangara och använde Choiseul som ett transitplats för att gå till Bougainville och New Britain. Det exakta antalet japanska trupper på Choiseul vid tidpunkten för räden är okänd.
- ^ [a b] Gailey, Bougainville, s. 58.
- ^ Sherrod, Robert (1952) (på engelska). History of Marine Corps Aviation in World War II. Combat Forces Press. sid. 181
- ^ Donovan, Robert J. (på engelska). PT-109: John F. Kennedy in WW II. sid. 176-184
Tryckta källor
- Christ, James F. (2006) (på engelska). Mission Raise Hell: The U.S. Marines on Choiseul, October-November 1943. Annapolis, MD, USA: Naval Institute Press. ISBN 1-59114-113-3
- Donovan, Robert J. (2001) (på engelska). PT 109: John F. Kennedy in WWII (40th Anniversary Edition, McGraw Hill (omtryck)). ISBN 0-07-137643-7
- Feldt, Eric Augustus (1946 (originaltext), 1991 (denna utgåva)) (på engelska). The Coastwatchers. Victoria, Australien: Penguin Books. ISBN 0140149260
- Fuller, Richard (1992) (på engelska). Shokan: Hirohito's Samurai. London: Arms and Armour Press. ISBN 1854091514
- Gailey, Harry A. (1991). ”The Treasuries and Choiseul” (på engelska). Bougainville, 1943-1945: The Forgotten Campaign. Lexington, Kentucky, USA: University Press of Kentucky. ISBN 0-8131-9047-9- neutral recension av denna bok här:[1]
- Lord, Walter (1977 (nyutgåva 2006)) (på engelska). Lonely Vigil; Coastwatchers of the Solomons. New York: Naval Institute Press. ISBN 1-59114-466-3
- McGee, William L. (2002). ”Bougainville Campaign” (på engelska). The Solomons Campaigns, 1942-1943: From Guadalcanal to Bougainville--Pacific War Turning Point, Volume 2 (Amphibious Operations in the South Pacific in WWII). BMC Publications. ISBN 0-9701678-7-3
- Morison, Samuel Eliot (1958) (på engelska). Breaking the Bismarcks Barrier, vol. 6 av History of United States Naval Operations in World War II. Castle Books. ISBN 0785813071
Externa länkar
- Chapin, John C. (1997). ”TOP OF THE LADDER: Marine Operations in the Northern Solomons” (på engelska). World War II Commemorative series. Marine Corps History and Museums Division. sid. 1. http://www.nps.gov/archive/wapa/indepth/extContent/usmc/pcn-190-003141-00/index.htm. Läst 30 augusti 2006. Finns även på: [2]
- Hoffman, Jon T.. ”SILK CHUTES AND HARD FIGHTING: US. Marine Corps Parachute Units in World War II: Choiseul” (på engelska). Commemorative series. Marine Corps History and Museums Division. sid. 1. http://www.nps.gov/wapa/indepth/extContent/usmc/pcn-190-003147-00/sec8.htm. Läst 30 maj 2006.
- Fuquea, David C. (1997). ”Bougainville: The Amphibious Assault Enters Maturity” (på engelska). Naval War College Review, Vol. L, No. 1. http://www.nwc.navy.mil/press/Review/1997/winter/art6wi97.htm. Läst 30 maj 2006.
- Miller, John, Jr. (1959). ”CARTWHEEL: The Reduction of Rabaul” (på engelska). United States Army in World War II: The War in the Pacific. Office of the Chief of Military History, U.S. Department of the Army. sid. 418. http://www.ibiblio.org/hyperwar/USA/USA-P-Rabaul/index.html. Läst 20 oktober 2006.
- Rentz, John M. (1946). ”Bougainville and the Northern Solomons” (på engelska). USMC Historical Monograph. Historical Branch, Headquarters, U.S. Marine Corps. http://www.ibiblio.org/hyperwar/USMC/USMC-M-NSols/index.html. Läst 18 oktober 2006.
- Shaw, Henry I.; Kane, Douglas T. (1963). ”Volume II: Isolation of Rabaul” (på engelska). History of U.S. Marine Corps Operations in World War II. http://www.ibiblio.org/hyperwar/USMC/II/index.html. Läst 18 oktober 2006.
- Hove, Duane T. (2003). ”American Warriors: Five Presidents in the Pacific Theater of World War II” (på engelska). Burd Street Press. http://www.Americanwarriorsfivepresidents.com. Läst 1 augusti 2007.