Römer (rådhus)

För astronomen, se Ole Rømer. För biologen, se Uwe Römer.

Römer är Frankfurts rådhus och är beläget vid torget Römerberg. Det har en 600 år lång historia och hade stor betydelse i samband med valet av tysk-romersk kung och kejsare. Det rekonstruerades efter att ha förstörts under andra världskriget.

Namnet Römer[redigera | redigera wikitext]

Med Römer avsågs från början huset Zum Römer, men kom sedan även att omfatta det till rådhuset hörande huset Goldener Schwan (Gyllene svanen). I takt med att rådet köpte fler och fler hus kom dessa också att omfattas av namnet. I nedanstående avsnitt kommer Römer alltså att stå för hela rådhuskomplexet, medan Haus zum Römer avser mittenhuset i den karakteristiska tregavelfasaden mot Römerberg.

Funktion[redigera | redigera wikitext]

Förutom att vara säte för den fria riksstaden Frankfurts råd från 1407, var Römer även en viktig plats i det tysk-romerska riket. I Karl IV:s gyllene bulla från 1356 bestämdes nämligen att valet av tysk kung skulle ske i Frankfurt am Main. När Römer byggts kom förhandlingarna mellan kurfurstarna att äga rum där (själva valceremonin genomfördes dock i valkapellet i domkyrkan). Under 1500-talet kom bestämmelsen från den gyllene bullan, att valet och kröningen inte skulle ske i samma stad, att ignoreras. Dessutom kom kröningen till tysk kung automatiskt att innebära att den valde blev tysk kejsare. Från 1562 till det tysk-romerska rikets upplösning 1806 kom sammanlagt tio kejsarkröningar att äga rum i Frankfurt. Kröningen skedde i domkyrkan sedan den ovan nämnda valceremonin hållits i valkapellet, men efter detta begav sig följet till Haus zum Römer där en stor kröningsmåltid hölls i kejsarsalen (därav namnet på Zum Römers ovanvåning). Några dagar efter kröningen tog dessutom den nya kejsaren emot folkets ärebetygelser från en trätribun som placerades på Römerberg precis framför Haus zum Römer.

Vid Frankfurtmässorna användes Haus zum Römers bottenvåning som saluhall där köpmannen kunde hyra en plats att erbjuda sina varor ifrån.

Bygghistoria[redigera | redigera wikitext]

Frankfurts stadsråd köpte 1405 Haus zum Römer och Goldener Schwan, och dessa kom att bilda grunden till det med tiden stora Römerkomplexet. Efter flytten till Römer sålde rådet det gamla rådhuset, vilket snart revs för att lämna plats åt domkyrkans nya torn, som började byggas 1415. 1405-1408 byggdes de nyinförskaffade husen om kraftigt för att passa sin nya funktion som stadens rådhus. Haus zum Römers båda ovanvåningar förenades till en och kom med tiden att kallas kejsarsalen (Kaisersaal). Dessutom försågs bottenvåningarna i både Haus zum Römer och Goldener Schwan med ribbvalv och kom att kallas Römerhalle respektive Schwanenhalle. 1407 kunde rådet flytta in i de nya lokalerna.

1424 utökades Römer med huset Frauenrode, som var så nedgånget att det revs för att ge plats för nybyggen på platsen. På östra delen av tomten byggdes ett torn i sten (Archivturm) som skulle rymma stadens arkiv. På västra delen byggdes Ratsstube, där stadsrådet sedermera kom att hålla sina möten i och med att Haus zum Römer mer och mer kom att användas av kurfurstarna. 1510 köptes även huset Viole och 1542 det till detta angränsande huset Schwarzenfels, och båda dessa byggdes om kraftigt. 1596 tillkom också husen Wanebach och Löwenstein.

Haus Silberberg, efter 1900.
Römerhöfchen. Innergård med Haus Silberberg till vänster.
Goldener Schwan med barockexteriör från 1731. Till höger syns Archivturm. Fotografi från omkring 1900.
Salzhaus och Wanebach efter 1900. I bakgrunden syns den nybyggda Seufzerbrücke.

Inte förrän på 1800-talet införlivades de sista husen i kvarteret i Römer. 1843 köptes korsvirkeshusen Frauenstein och Salzhaus (Salthuset), och 1878 tillkom slutligen husen Alt-Limpurg och Silberberg. 1898-1908 kom Römer att förändras kraftigt. Husen 'Frauenrode, Viole och Schwarzenfels revs för att lämna plats för ett rådhusnybygge som var kraftigt förlängt åt väster. Norr om detta nybygge byggdes även ett till rådhusbygge som förenades med det södra genom bron Seufzerbrücke (Suckarnas bro).

Under bombanfallen som drabbade Frankfurt am Main 1944 förstördes stora delar av rådhuskomplexet. Korsvirkeshusen Frauenstein, Salzhaus, Wanebach och Schwarzenfels brann ned till grunden medan innandömet till de tre vid Römerberg liggande stenhusen Alt-Limpurg, Haus zum Römer och Löwenstein förstördes. Valven i den medeltida Römerhalle höll dock och fasaderna ut mot Römerberg stod kvar. Kejsarsalen ovanför var dock totalt demolerad. Vid rekonstruktionen som varade in på 1950-talet fick Haus zum Römer, Alt-Limpurg, Löwenstein och Goldener Schwan tillbaka sina ursprungliga exteriör medan Salzhaus, Frauenstein och Silberberg fick modernt utseende. Haus zum Römers kejsarsal rekonstruerades i förenklat skick.