Raiseborrning
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Raiseborrning är en bergborrningsteknik som mest används i gruvindustrin, men även för att borra kanaler i berg för t ex avloppsledningar. Inom gruvindustrin kan det handla om 800 meter långa borrhål med en diameter uppemot 7,1 meter[1]. Vid ledningsbyggnad är dimensionerna ofta betydligt blygsammare.
Raiseborrning i gruvindustrin används för att borra kanaler för t ex ventilation mellan två nivåer i gruvan. Första steget är att ett pilothål borras från den högre till den lägre nivån. Därefter byts borrhuvudet ut mot ett upprymningshuvud (rymmare) som har samma diameter som det färdiga hålet ska ha. Rymmaren dras upp genom berget och lämnar efter sig ett runt, slätt borrhål. Det berg som borras loss faller ned till den lägre nivån.