Republiken Kinas nationella militär
| Republiken Kinas nationella militär | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | 中華民國國軍 |
| Land |  Taiwan |
| Lojalitet | Taiwan |
| Försvarsgren |  Republiken Kinas armé
 Republiken Kinas försvarsreserv |
| Webbplats | https://www.mnd.gov.tw/english/ |
| Befälhavare | |
| Överbefälhavare |  Tsai Ing-wen |
| Försvarsminister | Yen Teh-fa |
| Chef för generalstaben | Huang Shu-kuang |
Republiken Kinas nationella militär etablerades 1947 ur Nationella revolutionära armén och är sedan 1949 Taiwans nationella försvar.
Militären består av fem olika organisationer:[1]
- Armé
- Flotta (inkluderar marinkår)
- Flygvapen
- Militärpolis
- Försvarsreserv
Historia
[redigera | redigera wikitext]Republiken Kina tog största delen av flottan och flygvapen med sig då den evakuerade till ön Taiwan. Detta i sin tur försvårade Mao Zedongs plan att erövra ön och kväva Chiang Kai-sheks motstånd slutgiltigt.[2]
Traditionellt har militärens roll varit endast militaristisk men sedan 2009 har soldaterna används också i röjning efter naturkatastrofer. Detta började efter armén fick kritik efter taifunon Morakot år 2009.[3]
Värnplikt
[redigera | redigera wikitext]Värnplikten tillträddes år 1951. De sista beväringar blev färdiga med sin tjänstgöring år 2018.[4]. I oktober 2020 sade 66 % av befolkningen att Taiwan borde återinföra värnplikten och 52 % tyckte att militären borde öppna uppbåd också för kvinnor.[5].
Värnplikten rörde män mellan 18 och 30. Det fanns en möjlighet för civiltjänst i polis- eller brandstation, inom offentliga hälsovård eller glesbygdsskolor.[3]
Idag
[redigera | redigera wikitext]Taiwans nuvarande grundlag förbjuder explicit att använda landets nationella militär för privata eller partipolitiska ändamål. Det är också förbjudet för dem i aktiv tjänstgöring att fungera i offentliga förtroendeuppdrag.[6]
Antal stående styrkor är 165 000 (0,7 % av hela befolkningen). Ytterligare finns det 1 657 000 reservister.[7].
År 2023 är militärens budget 416 miljarderNT$ (ca 13 miljarder USD).[8]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ↑ ”Taiwan - Army Navy Air Force | budget, equipment, personnel” (på engelska). ArmedForces. https://armedforces.eu/Taiwan. Läst 22 november 2020.
- ↑ ”Why didn't Mao Conquer Taiwan? (Short Animated Documentary)” (på engelska). History Matters. https://www.youtube.com/watch?v=uYiEXwti1_U. Läst 10 juli 2022.
- 1 2 ”Overview - Taiwan Military Agencies” (på engelska). globalsecurity.org. https://www.globalsecurity.org/military/world/taiwan/intro.htm. Läst 10 juli 2022.
- ↑ ”Last batch of compulsory recruits near discharge - Taipei Times”. www.taipeitimes.com. 17 december 2018. https://www.taipeitimes.com/News/front/archives/2018/12/17/2003706257. Läst 23 november 2020.
- ↑ ”More than half of Taiwanese support adding women in military draft: Poll” (på engelska). Taiwan News. 5 oktober 2020. https://www.taiwannews.com.tw/en/news/4023474. Läst 23 november 2020.
- ↑ ”Constitution of the Republic of China (Taiwan)” (på engelska). Ministry of Justice. 1 januari 1947. https://law.moj.gov.tw/ENG/LawClass/LawAll.aspx?pcode=A0000001. Läst 11 juli 2022.
- ↑ ”2020 Taiwan Military Strength”. www.globalfirepower.com. https://www.globalfirepower.com/country-military-strength-detail.asp?country_id=taiwan. Läst 23 november 2020.
- ↑ Bell, Corey Lee. ”Is Taiwan Really Buying the ‘Wrong’ Weapons?” (på engelska). thediplomat.com. https://thediplomat.com/2020/03/is-taiwan-really-buying-the-wrong-weapons/. Läst 23 november 2020.