Ronald Fangen

Ronald Fangen, född 29 april 1895 på Kragerø, död 22 maj 1946 (i en flygolycka på Snarøya), var en norsk författare, journalist och kritiker. Fangen var med och grundade tidningen Vårt Land.

Han gick med i Oxfordrörelsen 1934 och hans produktion präglas av en konservativt kristen livsåskådning. ^[1]

Bibliografi (urval)

(Svensk översättning av Sven Stolpe, förlag Bonnier, om ej annat anges)

De svake (roman, 1915)
Slægt føder slægt (roman, 1916)
En roman (roman, 1918)
Krise (roman, 1919)
Streiftog i digtning og tænkning (essäer, 1919)
Syndefald (pjäs, 1920)
Fienden (pjäs, 1922)
Den forjætede dag (pjäs, 1926)
Tegn og gjerninger (essäer, 1927)
Nogen unge mennesker (roman, 1929)
- Några unga människor (1930)
Erik (roman, 1931)
- Erik (1932)
Duel (roman, 1932)
- Duell (1933)
En kvinnes vei (roman, 1933)
- En kvinnas väg (1934)
Mannen som elsket rettferdigheten (roman, 1934)
- Mannen som älskade rättfärdigheten (1935)
En kristen verdensrevolusjon (1935)
- En kristen världsrevolution: mitt möte med Oxfordgrupprörelsen (1935)
På bar bunn (roman, 1936)
- På död mark (1936)
[Okänd originaltitel]
- Det nya livet (1936)
Paulus og vår egen tid (1936)
- Paulus (1937)
Allerede nu (roman, 1937)
- Redan här (1937)
[Okänd originaltitel]
- Kristen enhet: grupprörelsens ekumeniska budskap (okänd översättare) (Diakonistyrelsens förlag, 1938)
Kristendommen og vår tid (1938)
- Kristendomen och vår tid (okänd översättare) (1938)
Kvernen som maler langsomt (roman, 1939)
- Kvarnen som mal långsamt (1939)
Krig og kristen tro
- Krig och kristen tro (1940)
En lysets engel (roman, 1945)
- En ljusets ängel: historien om två norska pojkar, som stupade i kriget (1945)
Presten (roman, postumt utg. 1946)
- Prästen (översättning Staffan Andræ (1947)