Ronneby blodbad
Ronneby blodbad var en massaker som ägde rum söndagen den 4 september 1564 under det nordiska sjuårskriget.
På väg in i Blekinge, blev de svenska soldaterna, som höll sig bakerst i fälttåget, fångade av blekingeborna och upphängda i träden till skräck och avsky. Vred över dessa avrättningar befallde kung Erik XIV, att mellan Lyckeby och Ronneby skulle allt slås ihjäl och brännas.
Svenska trupper anlände den 3 september till Ronneby och gav två gånger Ronnebyborna tillfälle att kapitulera. Ronnebyborna vägrade dock, även om deras position var svag – staden saknade fasta försvarsanläggningar. Troligen väntade staden på undsättning av danska trupper som fanns några mils avstånd västerut, samtidigt som man överskattade sin egen styrka. När de svenska trupperna anföll den 4 september så forcerade de snabbt den palissad som var det enda hindret och började sedan plundra staden och massakrera dess invånare enligt kungens order.
Så här skriver svenske kungen Erik XIV om händelserna i Ronneby 1564:
"Vattnet i älven var rött av blod av de döde kroppar. Och vore fienderna så försagde, att man föge omak hade för dem, utan man stack uti dem såsom enhop vildsvin, och skonade ingen utan slog ihjäl alle varaktige, så att i staden blevo mer än tutusen man om halsen förutan någre kvinnor och barn, vilke de amäktige finnar sloge ihjäl"
Värt att notera är att man inte sparade livet på kvinnor och barn vilket var brukligt.
Efterspel
Ronnebys intagande kom att framställas som ovanligt blodigt i både svensk och dansk propaganda, dock av helt olika skäl. Svenskarna ville framställa den som en stor seger under ledning av Erik XIV, som framställdes som den store götakonungen vars härskaror vunnit en välförtjänt seger. Detta för att stärka kampviljan hos krigsfolket. Danskarna var å andra sidan intresserade av att framhäva den svenska grymheten för att på så sätt stärka motståndsviljan bland det egna folket. Båda sidor förstorade alltså upp vad som egentligen bara var att följa av gammal praxis: en intagen stad var på denna tid utlämnad åt angriparna.
Flera ledande invånare i staden överlevde stormningen, till exempel borgmästaren Birger Jonsson.
Erik XIV:s inblandning
Även om Erik XIV i den svenska propagandan beskrivs som inblandad i stormningen finns det egentligen ingenting som tyder på att han faktiskt var det. Dagen efter stormningen har han daterat brev i Lyckå, tre mil från Ronneby, och dagen efter det var han uppenbarligen på väg tillbaka till Kalmar, där han kunde utarbeta skildringen av segern.
Källor
- Larsson, Lars-Olof (2005). Arvet efter Gustav Vasa. Stockholm: Prisma. ISBN 91-518-4773-6