Samuel Johansson
 |
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den saknar källhänvisningar och kan inte verifieras. (2016-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Johan Samuel Johansson (Samuel på Stortorpet), född 6 december 1898 på Övre Stortorpet i Långvak, Arvika, död 10 mars 1992 på Övre Stortorpet i Långvak, Arvika, var en svensk keramiker och medlem i Rackengruppen.
Han var son till keramikern Johan Johansson (1848-1925) och bror till keramikern Karl Johansson (1881-1943).
Samuel Johansson fick sin utbildning som drejare hos Riborg Böving där han även fick lära sig att dekorera keramiken.
Samuel Johanssons pappa startade runt 1870 en krukmakarverkstad på Övre Stortorpet i Långvak utanför Arvika och när han avlider 1925 övertar Karl och Samuel verkstaden. Där fick han praktisera sin kunskap i att dekorera och formge keramik. Eftersom verksamheten växer anställer de keramikern Carl Johansson. På verkstaden var det Samuel stod för nytänkandet i formgivning och det var också han som skapade alla mönster och dekorationer till keramikföremålen. När brodern Karl avlider 1943 fortsätter Samuel ensam i keramikverkstaden, men för att inte arbetet skall bli för påfrestande slutade han nästan helt med bruksföremål och övergick istället till enbart prydnads och konstkeramik. 1950 byttes de vedeldade ugnarna ut mot elektriska. Samuel fortsatte att driva verkstaden fram till 1972 då han överlät verkstaden till systersonen Torbjörn Eliasson.
Varje sommar visas en keramikutställning i Samuel Johanssons gamla krukmakeri med olika inbjudna keramiker.
2013 visades föreställningen I Samuels verkstad på Rackstadmuseet, den beskrev krukmakaren Samuel Johanssons liv på gården Stortorpet i Långvak och integrerade teaterberättandet med film och musik.