San Leonardo de Albis
| San Leonardo de Albis | |
| Kyrka | |
 San Leonardo de Albis (vid den röda pilen; här benämnd DIVI LEONAR) på Leonardo Bufalinis karta över Rom från år 1551.
| |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Plats | Vid dagens Piazza Costaguti |
| Dekonsekrerad/ Riven |
|
| - Riven | 1600-talets början |
San Leonardo de Albis, även benämnd Sancti Leonardi apud plateam Iudeorum,[1] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige Leonard av Noblac. Kyrkan var belägen vid dagens Piazza Costaguti i Rione Sant'Angelo.
Kyrkans historia
[redigera | redigera wikitext]Tillnamnet ”de Albis” syftar på den romerska familjen de Blancis.[2] ”Plateam Iudeorum” avser Piazza Giudea vid Roms getto.[3] Denna piazza (torg) är delvis demolerad, delvis införlivad med Via di Santa Maria del Pianto.
Kyrkan uppfördes under medeltiden och var belägen ungefär mittemot Santa Maria in Publicolis.[4][5][6] San Leonardo nämns för första gången i Il catalogo Parigino (cirka 1230) som s. Leonardus.[7] Därutöver omnämns den i Il catalogo di Torino (cirka 1320) som Ecclesia sancti Leonardi de Albis.[8]
I slutet av 1500-talet övertogs kyrkan av Compagnia degli Scultori e Marmorari, skulptörernas och marmorhantverkarnas skrå. I början av 1600-talet ämnade den påvlige skattmästaren Costanzo Patrizi bygga ut sitt palats – dagens Palazzo Costaguti – och införskaffade den intilliggande kyrkan San Leonardo. Kort därefter, under påve Paulus V:s pontifikat, revs kyrkan.[5]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Hülsen 1927, s. 298.
- ^ Hülsen 1927, s. 299.
- ^ Lanciani 1912, s. 16.
- ^ Armellini 1891, s. 566.
- ^ [a b] Lombardi 1998, s. 286.
- ^ Pautrier 2013, s. 155.
- ^ ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#313. Läst 28 augusti 2016.
- ^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#374. Läst 28 augusti 2016.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954
- Lanciani, Rodolfo (1912) (på italienska) (
PDF). Storia degli Scavi di Roma e le Notizie intorno alle Collezioni Romane di Antichità. "IV". Roma: E. Loeschler & Co. http://cdigital.dgb.uanl.mx/la/1080016996_C/1080016997_T3/1080016997_55.pdf. Läst 28 augusti 2016 - Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
- Pautrier, Massimo (2013) (på italienska). I Santi delle Chiese medievali di Roma (IV–XIV secolo). Roma. ISBN 978-1-291-37077-5
