San Simeone Profeta, Rom
| San Simeone Profeta | |
| Kyrka | |
 Kyrkans fasad vid Piazza Lancellotti.
| |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Län | Lazio |
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Plats | Piazza Lancellotti / Via dell'Arco di Parma |
| Stil | Barock |
| Invigd | före 1017 |
| Dekonsekrerad/ Riven |
|
| - Dekonsekrerad | 1800-talets slut |
| - Riven | 1929 |
 Gravyr av Giuseppe Vasi. San Simeone Profeta (till höger).
Gravyr av Giuseppe Vasi. | |
San Simeone Profeta, även benämnd San Simeone in Posterula[1] och San Simeone de Ponte,[2] är en dekonsekrerad och delvis riven kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige Symeon. Kyrkan är belägen vid Piazza Lancellotti i Rione Ponte.
Tillnamnet ”Posterula” åsyftar Posterula Domizia, en av de mindre portar i Aurelianusmuren, vilka gav tillträde till Tibern.[3]
Kyrkans historia[redigera | redigera wikitext]
Kyrkans första dokumenterade omnämnande förekommer i Regestum Farfense den 23 januari 1017.[2] Därefter nämns kyrkan som filial till San Lorenzo in Damaso i en bulla, promulgerad år 1186 av påve Urban III.[2][4]
På uppdrag av monsignore (sedermera kardinal) Orazio Lancellotti genomgick kyrkan en genomgripande restaurering år 1610. Inskriptionen ovanför kyrkans ingångsportal hugfäster minnet av denna tilldragelse: S ⋅ SIMEONI ⋅ PROPHETAE / H ⋅ LANCELOTTVS.[5] I början av 1740-talet gavs Francesco Giuseppe Rosa i uppdrag att bygga om fasadens övervåning.[6] Han utformade bland annat oxögat och det rektangulära fönstret med dess balkong i smidesjärn.[4]
I mitten av 1800-talet övertogs kyrkan av Arciconfraternita di Santa Margherita da Cortona, ett brödraskap med den heliga Margareta av Cortona som skyddspatron.[5]
Interiören hade tre skepp. Högaltarmålningen utgjordes av Jesu omskärelse av Ventura Salimbeni. Interiören hyste även målningen Madonnan och Barnet med den heliga Anna av Carlo Saraceni; denna målning återfinns i dag i Galleria Nazionale di Arte Antica i Palazzo Barberini.[7]
År 1498 mördades en viss Lorenzo Gerusino och begravdes i kyrkan; gravmonumentet som tillskrivs Andrea Bregno,[8] är numera uppställt i klostergården vid Santa Maria della Pace.[5] Gravinskriptionen lyder:[9][10]
NON VRBANA QVIES NEC PROFVIT OPTIMA MATER TOTA NEC EXCVLTIS
MORIBVS ANCTA DIES UT NO IMANI PROSTRATVS VVLNERE LAVENS
DESINERET MEDIVM CVRRERE LVCIS ITER QVOD SI NEC PIETAS NEC
SE BENEFACTA TVENTVR QVIS NAM ERIT INFIDO TVTVS AB HOSTE LOCVS
LAVRENTIO GERVSINO IVENI CHARISSIMO QVI CVM ANNOS AGERET
XXXVII SINE SVA CAVSA INTERFECVTVS EST XXIII NVEBRIS MCCCCXCVIII
SANCTA MATER INFOELICISSIMA VNICO FILIO DVLCISSIMO POSVIT
QVI SCVLTIFERVS ET OSTIARIVS S D A VI AC APTER HOSTN FVIT
Kyrkan stängdes i slutet av 1800-talet och övergavs år 1929, då taket rasade in.[11] Fasaden är det enda som återstår av kyrkan.[12]
Titelkyrka[redigera | redigera wikitext]
San Simeone Profeta stiftades som titelkyrka av påve Julius III den 4 december 1551. Titelvärdigheten upphävdes av påve Sixtus V år 1587.[13]
- Kardinalpräster
- Giacomo Puteo: 1551–1555
- Virgilio Rosario: 1557–1559
- Bernardo Salviati: 1561–1566
- Vakant: 1566–1570
- Charles d'Angennes de Rambouillet: 9 juni – 20 november 1570
- Giovanni Aldobrandini: 1570–1573
- Vakant: 1573–1584
- Scipione Lancellotti: 1584–1587
- Titelvärdigheten upphävd: 1587
Omnämningar i kyrkoförteckningar[redigera | redigera wikitext]
| Katalog | År | Benämning |
|---|---|---|
| Catalogo di Cencio Camerario | 1192 | sco. Symeoni de Pusterula[14] |
| Il catalogo Parigino | cirka 1230 | s. Symon[15] |
| Il catalogo di Torino | cirka 1320 | Ecclesia sancti Symeonis[16] |
| Il catalogo del Signorili | cirka 1425 | sci. Simeonis[17] |
| L'indice delle reliquie del Signorili | cirka 1425 | s. Simeonis de Ponte[18] |
| Liber Anniversariorum Sancti Salvatoris ad Sancta Sanctorum | 1461 | Ecclesia S. Simeonis[19] |
Bilder[redigera | redigera wikitext]
|
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Armellini 1891, s. 350.
- ^ [a b c] Hülsen 1927, s. 469.
- ^ Segarra Lagunes 2004, s. 40–41.
- ^ [a b] Lombardi 1993, s. 146.
- ^ [a b c] Pietrangeli 1971, s. 50.
- ^ Ciofetta 1997, s. 12.
- ^ ”Madonna col Bambino e sant'Anna – Carlo Saraceni” (på italienska). Arte.it. Arkiverad från originalet den 30 november 2018. https://archive.today/20181130141307/http://www.arte.it/opera/madonna-col-bambino-e-sant-anna-5659. Läst 30 november 2018.
- ^ ”Bregno Andrea, Ritratto funebre di Lorenzo Gerusino”. Fondazione Federico Zeri – Università di Bologna. http://catalogo.fondazionezeri.unibo.it/scheda.v2.jsp?locale=en&decorator=layout_resp&apply=true&tipo_scheda=OA&id=73180&titolo=Bregno+Andrea%2C+%28%3F%29%2C+Ritratto+funebre+di+Lorenzo+Gerusino. Läst 29 november 2018.
- ^ Forcella 1873, s. 196.
- ^ ”Strade della Roma Papale: Via dell'Arco della Pace: Chiostro di Santa Maria della Pace – Lapide di Lorenzo Gerusino – 1498”. Il Libro del passato. Arkiverad från originalet den 29 november 2018. https://www.webcitation.org/74In4ze12?url=http://www.borgato.be/MISCELLANEA/ROMA_PONTE-A-L/html/1498.html. Läst 29 november 2018.
- ^ Rendina 2000, s. 345.
- ^ Carpaneto et al. 2001, s. 347.
- ^ ”S. Simeone Profeta” (på engelska). The Cardinals of the Holy Roman Church. Salvador Miranda. Arkiverad från originalet den 29 november 2018. https://www.webcitation.org/74IcXgjE7?url=http://webdept.fiu.edu/~mirandas/titles-6.htm#Simeone. Läst 29 november 2018.
- ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#174. Läst 29 november 2018.
- ^ ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#326. Läst 29 november 2018.
- ^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#89. Läst 29 november 2018.
- ^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#81. Läst 29 november 2018.
- ^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#r60. Läst 29 november 2018.
- ^ ”Il Liber Anniversariorum Sancti Salvatoris ad Sancta Sanctorum (1461)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/8.html#S63. Läst 29 november 2018.
Webbkällor[redigera | redigera wikitext]
- ”San Simeone Profeta”. info.roma.it. https://www.info.roma.it/monumenti_dettaglio.asp?ID_schede=793. Läst 29 november 2018.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651
- Blasi, Benedetto (1999) (på italienska). Rione V Ponte. I Rioni di Roma. Città di Castello: Grafiche Pima
- Carpaneto, Giorgio; Sanfilippo, Mario (2001) (på italienska). La grande guida dei rioni di Roma: storia, segreti, monumenti, tradizioni, leggende, curiosità. Guide insolite, 17 (2). Roma: Newton & Compton Editori. sid. 347. ISBN 88-8289-388-X. OCLC 888652805
- Cecchelli, Carlo (1940). ”Necrologio della chiesa di S. Simeone Profeta” (på italienska). L'Urbe: rivista romana di storia, arte, lettere, costumanze (Roma: Palombi) V (9): sid. 5–10. ISSN 0042-1030.
- Ciofetta, Simona (Dicembre 1997). ”San Simeone Profeta e Santi Simone e Giuda” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (11): sid. 12–13. ISSN 1126-6546.
- Forcella, Vincenzo (1873) (på italienska) (
PDF). Iscrizioni delle chiese e d'altri edificii di Roma dal secolo XI fino ai giorni nostri. "2". Roma: Cecchini. OCLC 888776950. https://warburg.sas.ac.uk/pdf/hnh5600b2797976v2.pdf - Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954
- Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. sid. 146. OCLC 30727273
- Pietrangeli, Carlo (1971) (på italienska). Rione V Ponte. Guide rionali di Roma. "1" (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. OCLC 964005485
- Pratesi, Ludovico (1995) (på italienska). Il rione Ponte. Roma: Newton Compton editori. sid. 42–43. ISBN 88-7983-509-2
- Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 345. ISBN 88-8289-419-3
- Segarra Lagunes, María Margarita (på italienska). Il Tevere e Roma: storia di una simbiosi. Roma: Gangemi. ISBN 8849206216. OCLC 469348972. https://books.google.se/books?id=IiDhCwAAQBAJ&pg=PA41&lpg=PA41&dq=posterula+domizia&source=bl&ots=9TWruQCdhg&sig=v7F6mtbXQNyvDlM_wD7FZaFAE04&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwius7D4oPzeAhUuiKYKHYETDQIQ6AEwAHoECAUQAQ#v=onepage&q=posterulae&f=false. Läst 30 november 2018
