Sant'Andrea de Fractis
| Sant'Andrea de Fractis | |
| Kyrka | |
 Sant'Andrea de Fractis, här benämnd S. Andreae in Massa Iuliana (de Fractis), på Christian Hülsens karta över det medeltida Rom från år 1927.
| |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Plats | Via di San Vito |
| Invigd | cirka 1270 |
| Dekonsekrerad/ Riven |
|
| - Riven | 1600-talet |
Sant'Andrea de Fractis, även benämnd Sant'Andrea in Massa Iuliana, var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige aposteln Andreas. Den var belägen vid dagens Via di San Vito i dåvarande Rione Monti (nuvarande Rione Esquilino).
Kyrkans historia[redigera | redigera wikitext]
Omkring år 1270 grundades på denna plats ett kloster med kyrka av ärkeprästen vid basilikan Santa Maria Maggiore, kardinal Ottobono Fieschi, sedermera påve Hadrianus V; klostret var till för nunnor vilka följde den helige Dominicus regel.[1] Det råder emellertid inte samstämmighet om de historiska omständigheterna, men enligt den tyske arkeologen Christian Hülsen ersatte Sant'Andrea de Fractis den under påve Leo III:s pontifikat omnämnda kyrkan Sant'Andrea in Massa Iuliana. Hülsen hävdar därutöver, att den nya kyrkan övertog Sant'Andrea in Massa Iuliana som alternativnamn.[2][3] Enligt Louis Duchesne hade Sant'Andrea de Fractis det italienska namnet Sant'Andrea delle Fratte (icke att förväxla med Sant'Andrea delle Fratte i Rione Colonna); fratte betyder ”snår” eller ”buskar”.[4] Påve Nicolaus IV gav kyrkan Sant'Andrea de Fractis flera avlatsprivilegier.[5]
År 1433 lämnade dominikanernunnorna detta kloster och avlöstes av benediktinermunkar.[1] Klostret och kyrkan Sant'Andrea de Fractis revs efter mitten av 1600-talet för att ge plats åt ett nytt kloster med kyrka, grundat av adelsdamen Livia Vipereschi (1606–1675) – Santa Maria della Concezione delle Viperesche.[1]
Omnämningar i kyrkoförteckningar[redigera | redigera wikitext]
| Katalog | År | Benämning |
|---|---|---|
| Il Catalogo di Torino | cirka 1320 | Monasterium sancti Andree de Fractis[6] |
| Il Catalogo del Signorili | cirka 1425 | sci. Andree de Fractis[7] |
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Lombardi 1998, s. 41.
- ^ Hülsen 1927, s. 184.
- ^ Armellini, Cecchelli & Tacchi Venturi 1942, s. 1241.
- ^ Duchesne 1907, s. 490.
- ^ Hülsen 1927, s. 184–185.
- ^ ”Il Catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#313. Läst 14 december 2019.
- ^ ”Il Catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#217. Läst 14 december 2019.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 812. OCLC 9269651
- Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1239–1240, 1241. OCLC 2997278
- Duchesne, Louis (1907), ”Les monastères desservants de Sainte-Marie-Majeure”, Rome: Académie de France; École Française, s. 479–494
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 184–185. OCLC 3696954
- Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 41. ISBN 88-7621-069-5