Scheibe Bergfalke
| Scheibe Bergfalke | |
 Bergfalke IV D-3700, 28 juli 2009 | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Typ | Segelflygplan |
| Besättning | 1 |
| Första flygning | 19 augusti 1951 |
| Versioner | I, II, II/55, III och IV |
| Ursprung |  Västtyskland |
| Tillverkare | Scheibe-Flugzeugbau |
| Data | |
| Längd | 8,0 meter |
| Spännvidd | 17,2 meter (I & IV) 16,6 meter (II & III) |
| Höjd | 1,4 meter |
| Vingyta | 17,2 – 17,7 m² |
| Tomvikt | 235 kg (II) 275 kg (III) 310 kg (IV) |
| Max. startvikt | 420 kg (II) 465 kg (III) 520 kg (IV) |
| Prestanda | |
| Max. hastighet | 160 km/h (II) 180 km/h (III) 200 km/h (IV) |
| Lastförmåga | |
| Kapacitet | 1 passagerare |
Bergfalke var det vanligaste segelflygplanet i Sverige från slutet av 1950-talet till slutet av 1970-talet.
Flygplanet är tvåsitsigt med dubbelkommando i tandemutförande, där eventuell instruktör eller lärare sitter i den bakre sitsen. Vid ensamflygning sitter piloten i den främre sitsen.
Grundmodellen Mü 13E Bergfalke konstruerades av Egon Scheibe 1950. Prototypen provflögs i Innsbruck 1951, samma år som Scheibe grundade sitt företag Scheibe Flugzeugbau i Dachau och inledde en serieproduktion av Mü 13E. Mellan 1952 och 1953 byggdes 170 stycken. Flygplanskroppen är tillverkad i en svetsad stålrörskonstruktion klädd med duk, förutom nospartiet som är tillverkat av glasfiber, medan vingarna är duk-klädda och uppbyggda runt en träbalk med spryglar.
År 1955 ökades flygplanets längd och spännvidden minskades, varvid modellbeteckningen ändrades till Bergfalke II/55. Cirka 300 exemplar byggdes. Av dessa köpte KSAK 3 stycken 1955 och ytterligare 10 stycken under 1956 för placering på Ålleberg, där de användes i segelflygutbildning. I slutet av 1950-talet konstruerades flygplanet om på nytt med ny form på huven och 12 cm kortare kropp. Denna version fick benämningen Bergfalke III. I mitten på 1960-talet ändrades konstruktionen totalt och den nya varianten Bergfalke IV är mer att betrakta som ett nytt flygplan trots likheterna med de tidigare Bergfalkarna.
-
En svenskregistrerad Bergfalke III från 1965, med Lions logo på nosen.
Flygplanet har huvudsakligen använts vid flygskolning och passagerarflygning. Under 1950- och 1960-talen var det standardflygplan i de svenska segelflygklubbarna, till stor del genom att klubbarna fick ekonomiskt stöd av staten via ÖB och genom att delar av flygplanet kunde tillverkas på licens vid KSAK:s verkstad på Ålleberg. Flygplanstypen är inte godkänd för avancerad flygning. Trots detta har några piloter utfört en looping utan att det resulterat i något haveri. Flygplanet är konstruerat för att tåla en G-belastning på +5,3G till -2,65G. Dess prestanda, med ett bästa glidtal på 28:1 vid 70 km/h och minsta sjunktal 0,65 m/s vid 65 km/h, får räknas som mycket bra för ett tvåsitsigt flygplan från 1950-talet. När flygplanstypen under 1980-talet började bytas ut mot modernare typer i flygklubbarna, byggdes några exemplar om till motorsegelflygplan.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Scheibe Bergfalke.
