Sedilia
En sedilia är sittplatser, ofta i sten, placerade på den södra sidan av ett altare. Sedilian finns vanligen i koret och används av celebranten (prästen) och dennes assistenter, till exempel diakonen, under mässan.
De första exemplen på sedilior fanns i katakomber och utgjorde då enskilda sittplatser för den officierande prästen. Med tiden blev tre platser allt vanligare, även om det finns exempel på upp till fem sittplatser.[1]
Seden att fälla in dem i nischer i kyrkväggen uppstod i slutet av 1100-talet, några tidiga exempel utgörs av enkla stenbänkar. I Lenham i Kent finns ett exempel på en enstaka sittplats med armstöd i sten.
De nischer där man byggt sediliorna är ofta rikt utsmyckade med en baldakin och delade med pelare med utsmyckade skaft, fialer och sniderier. Ibland är sittplatserna olika höga, med den östra platsen högst belägen. Ibland kompletteras sedilian med en extra nisch där man placerat piscinan.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Uppslagsrodet "Sedilia" i Catholic Encyclopedia, Robert Appleton Company, New York 1913
Översättning[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Sedilia.
