Segerlök

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Segerlök
Allium victorialis 240708.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
OrdningSparrisordningen
Asparagales
FamiljAmaryllisväxter
Amaryllidaceae
SläkteLöksläktet
Allium
ArtSegerlök
A. victorialis
Vetenskapligt namn
§ Allium victorialis
AuktorLinné, 1753
Synonymer

Homotypiska synonymer

Heterotypiska synonymer

Allium victorialis 090705a.jpg
Hitta fler artiklar om växter med
Allium victorialis

Segerlök (Allium victorialis) är en art i släktet lökar och familjen amaryllisväxter. Den beskrevs av Carl von Linné i Species plantarum 1753.[1]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Segerlök är en flerårig ört med lök. Lökarna är cylindriska, 4–6 centimeter långa med ett yttre lökskal av korslagda fibrer. De sitter flera tillsammans på en kort jordstam. Bladen är 3–6, skaftade, brett lansettlika till ovala, 10–20 centimeter långa, 4–6 centimeter breda, kortare än blomstängeln. Bladskaften är 1–2 centimeter långa. Blomstängeln blir 30–60 centimeter hög och är tvåkantig nertill. Hölsterbladen är 1–2, kortare än blommorna. Blommorna är stjärnlika och sitter samlade i en mer eller mindre klotrund flock, som blir 3–5 centimeter i diameter. Hyllebladen är vita till gulvita, ca 5 millimeter långa, avlånga, spetsiga till rundade. Ståndarna är längre än hyllet. Fröna är nästan runda.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Segerlöken har ett stort utbredningsområde, från sydvästra Europa till Kaukasus, Ural, Altaj och Himalaya.[1] Segerlöken har även en population i Nordnorge; en hypotes till detta är att vikingar tagit med sig växten och introducerat den där.[2] Arten förekommer som trädgårdsväxt i Sverige.[3]

I Asien förekommer flera liknande arter som tidigare ansetts vara synonymer till segerlöken. Allium microdictyon och Allium ochotense har på senare år fått status av självständiga arter igen.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Hela växten är ätlig, men framför allt bladen kan användas som mat. De har en kraftig men behaglig löksmak och kan till exempel användas till pesto eller mjölksyras.[2]

Sorter[redigera | redigera wikitext]

  • 'Canabria' (Odyssey Bulbs) - har breda vackra blad. Blomstängeln blir upp till 50 cm, med grönvita blommor.
  • 'Kemerovo' (Odyssey Bulbs) - är mindre i alla delar än 'Cantaria'.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Walters, S.M. (1986). The European Garden Flora, Vol. 1. Pteridophyta; Gymnospermae; Angiospermae — Alismataceae to Iridaceae. ISBN 0-521-24859-0
  • Weiss, Philipp; Sjöberg, Annevi (2018). Skogsträdgården: odla ätbart överallt (1:a upplagan). Stjärnsund: Hälsingbo Skogsträdgård HB. Libris 22597804. ISBN 9789163932502 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Allium victorialis”. Plants of the World Online. https://powo.science.kew.org/taxon/urn:lsid:ipni.org:names:529108-1. Läst 24 november 2022. 
  2. ^ [a b] Weiss/Sjöberg, s. 342.
  3. ^ ”Allium victorialis”. Svensk kulturväxtdatabas. https://skud.slu.se/nav/taxa/6220881. Läst 24 november 2022.