Seigniorage

Seigniorage, myntvinst eller slagskatt, är en del av en centralbanks vinst som kommer från rätten att ge ut sedlar och mynt, genom att dessa egentligen är en form av skuldsedel som staten är skyldig att lösa in. Men räntan på lånet är nära noll. Cirkulerande sedlar och mynt är därmed egentligen ett stort, i princip räntefritt, lån till banken. Centralbanken använder sedan dessa pengar och låter förränta dem på marknaden, genom att köpa tillgångar som aktier, obligationer och annat.

Överpriset som centralbanken tar för att sälja pengar räknas även in i posten. Exempel: En bank vill köpa 100 000 ovikta 100-kronors sedlar. Banken får betala 10 003 000 kr för att få dem levererade och förpackade. 1000 kr kostade förpackningen, produktionen och leveransen. Seignioraget blir då 2000 kr plus den ränta som centralbanken tjänar på att placera de 10 000 000 kr på marknaden.

Seigniorage kan ses som en form av skatt som staten, som äger centralbanken uppbär på de, som använder sedlar och mynt. De ymnighetshorn som ses i Sveriges riksbanks vapen kan ses som föreställning av dessa inkomster.

Den intäkt som staten får genom att trycka sedlar kallas för seigniorage.

Hos banker idag

För moderna centralbankers finansiella ställning har utmönstringen av guldmyntfoten fått fundamentala följder för siegnioraget. Eftersom sedlar bara är utbytbara mot andra sedlar, behöver centralbanken inte hålla guld i reserv som står i någon slags relation till sedelmängden. I stället kan den placera motvärdet av sedelmängden i tillgångar som ger banken högre avkastning. Centralbanken befinner sig därmed i det gynnsamma läget att den kan finansiera en räntebärande tillgångsportfölj utan att behöva ta på sig andra kostnader än de som är förknippade med att trycka och distribuera sedlar.

ECB har de senaste åren i genomsnitt dragit in 50 miljarder euro per år på seigniorage. Motsvarande siffra för Sveriges Riksbank var 2009 5,8 miljarder kronor.

Seigniorage härstammar i huvudsak från det positiva räntenetto som uppstår till följd av att centralbanken har avkastande tillgångar och räntefri finansiering. Med en sedelmängd på mer än 100 miljarder kronor är seignioraget under nuvarande omständigheter en fullgod finansieringskälla för den svenska Riksbanken. Även med försiktiga antaganden om avkastningen på Riksbankens tillgångar täcker intäkterna från seignioraget många gånger om Riksbankens årliga driftskostnader. Seignioraget ger således Riksbanken ett grundläggande finansiellt oberoende, även om banken inte skulle ha ett eget kapital därutöver.