Mohammad Siyad Barre

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Siyaad Barre)
Hoppa till: navigering, sök
Mohamed Siad Barre


Ämbetsperiod
1 juli 197626 januari 1991
Företrädare Mukhtar Mohamed Hussein (Som interrimspresident)
Efterträdare Ali Mahdi Muhammad

Högsta revolutionsrådets ordförande
Ämbetsperiod
21 oktober 19691 juli 1976
Företrädare Position skapad
Efterträdare Position avskaffad

Född Mohamed Siad Barre
6 oktober 1919
Shilavo, Ogaden, Abyssinien
Död 2 januari 1995 (75 år)
Lagos, Nigeria
Politiskt parti Somaliska revolutionära socialistiska partiet (1976-1991)
Maka Khadija Maalin
Dalyad Haji Hashi
Yrke Officer
Religion Sunniislam

Mohammad Siyad Barre, alternativt Siad Barre (somaliska: Maxamed Siyaad Barre; arabiska: محمد سياد بري), född 6 oktober 1919 i Shilavo, Ogaden (i nuvarande Etiopien), död 2 januari 1995 i Lagos, Nigeria, var en somalisk militär och politiker. Han var Somalias president från det han tog makten genom en militärkupp år 1969 fram till att han störtades 1991.

Uppväxt och tidig karriär[redigera | redigera wikitext]

Mohammed Siad Barre föddes år 1919 nära byn Shilavo i Ogadenregionen.[1] Hans föräldrar var medlemmar i Marehanklanen och dog när Barre var tio år gammal.[2] Han fick grundläggande utbildning i staden Luuq nära den etiopisk-somaliska gränsen och flyttade därefter till Mogadishu, dåvarande huvudstad i Italienska Somaliland.[2]

Barre började sin karriär inom den italienska kolonialpolisen år 1940.[3] Några år senare fortsatte han stiga i graderna inom kolonialpolisen under den brittiska ockupationen av kolonin under andra världskriget. I början av 50-talet reste han till Italien för att gå i karabinjärernas polisskola varefter han inledde sin karriär inom den nybildade somaliska armén som vid den här tidpunkten var en väpnad styrka under FN.

Militär karriär[redigera | redigera wikitext]

Barre gjorde sig snart känd som en karismatisk och kompetent militär ledare och gjorde en lysande karriär inom armén, när Somalia blev självständigt 1960 hade han avancerat till vice stabschef och blivit en övertygad marxist, han motsatte sig snart därför den västvänliga politik som landets första president Aden Abdullah Osman Daar förde och började allt eftersom 60-talet fortskred allt mer ha siktet inställt på att själv inta presidentposten i landet och alliera landet med Sovjetunionen. När Somalias dåvarande president Abdirashid Sharmarke mördades av en av sina egna livvakter den 15 oktober 1969 såg Barre sin chans att själv ta makten och genomförde den 21 oktober, dagen efter den mördade presidentens begravning, en militärkupp och utropade sig själv till ordförande för en militärjunta, Högsta revolutionsrådet.[4]

Presidentskap[redigera | redigera wikitext]

Man arresterade medlemmar i den gamla regeringen som gjorde motstånd genom att ta tillbaka den makten deras klan, Majerteen, hade , stängde Högsta domstolen, löste upp parlamentet och upphävde författningen.[5][6][7] Den omorganiserade statsbildningen, Somaliska demokratiska republiken, organiserades efter revolutionärt socialistiskt mönster.

Det blev kritiskt under en period då flera oppositioner bildades som ville bli av med honom. Hans regim krossade all opposition. Till en början var Barres politik mycket effektiv och hans socialistiska ideal vann honom stort stöd bland landets mycket fattiga befolkning och han gjorde betydande närmanden till Sovjetunionen.Det blev oroligt i landet och flera grupper från olika klaner började stå emot honom genom att bilda radikala oppositionsgrupper som ville störta Barre och hans regim då de ville att deras klan skulle ha makten. Det blev oroligt och detta syntes mer för befolkningen 1980 efter kriget om regionen Ogaden i Etiopien, då Sovjetunionen övergav Barres regim och ströp all tillförsel bistånd till landet. Som resultat av detta stagnerade Somalias ekonomi totalt under 1980-talet, missnöjet mot hans regim pyrde under ytan från flera olika håll. Majerteen var ett av de som ville ha makten ifrån Barre, då de ville ha Somalia för sig självt, som den tiden innan Barre gjorde stadskupp. Under denna tid så styrde Majerteen Somalia självt. Isaaq ville också störta honom genom att skapa oppositionsgrupper.

Flera motståndsorganisationer mot regimen bildades under 1980-talet, även inom armén växte sig motståndet större och olika motståndsfraktioner bildades även där. Motståndet mot Barre tilltog allt mer i styrka under andra halvan av 80-talet och kom så småningom att utvecklas till ett regelrätt inbördeskrig. Barre hade kontroll över landet fram till 1988, men hans motståndare samarbetade och lyckades störta hans regim år 1991. Efter Siyad Barres fall misslyckades hans motståndare med att behålla sin enighet p.g.a att alla dessa olika klaner ville ha makten Deras fiende var nu borta och nu slogs alla för att få makten. och det långvariga inbördeskriget i Somalia utbröt som fortfarande 2012 pågår.

Efter att Barre tvingats bort från makten flydde han till Nigeria där han levde med den nigerianska regeringens goda minne under återstoden av sitt liv.

Än idag krigar olika klaner för att få makten i Somalia. Många ångrar dock detta och drömmer än idag tillbaka till den tiden Siyaad Barre regerade. Hoppet kommer långsamt tillbaka och blev till verklighet efter att Mohamed Abdullahi Mohamed, som är släkt med Barre, blev president 2017.

Företrädare:
Abdirashid Ali Shermarke
Somalias presidenter
1969 – 1991
Efterträdare:
Mohammed Farah Aidid

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ David D. Laitin and Said S. Samatar, Somalia: Nation in Search of a State (Boulder: Westview Press 1987), s. 79
  2. ^ [a b] Benjamin Frankel, The Cold War, 1945-1991: Leaders and other important figures in the Soviet Union, Eastern Europe, China, and the Third World, (Gale Research: 1992), s.306.
  3. ^ President Siad Barre life Arkiverad 27 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine. (tyska)
  4. ^ Adam, Hussein Mohamed; Richard Ford (1997). Mending rips in the sky: options for Somali communities in the 21st century. Red Sea Press. sid. 226. ISBN 1-56902-073-6. http://books.google.ca/books?id=0m9yAAAAMAAJ 
  5. ^ J. D. Fage, Roland Anthony Oliver, The Cambridge history of Africa, Volume 8, (Cambridge University Press: 1985), s.478.
  6. ^ Metz, Helen C. (ed.) (1992), ”Coup d'Etat”, Somalia: A Country Study, Washington, D.C.: Library of Congress .
  7. ^ Peter John de la Fosse Wiles, The New Communist Third World: an essay in political economy, (Taylor & Francis: 1982), s.279.