Sjöslaget vid Coronel

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sjöslaget vid Coronel
Del av Första världskriget
Battle of Coronel map (relief).jpg
Skiss över slaget (engelska).
Ägde rum 1 november 1914
Plats södra Stilla havet, nära Coronel
Resultat Tysk seger
Stridande
Förenade kungariket Storbritannien och Irland Storbritannien Kejsardömet Tyskland Tyskland
Befälhavare och ledare
Storbritannien Christopher Cradock  Kejsardömet Tyskland Maximilian von Spee
Styrka
2 pansarkryssare
1 lätt kryssare och
1 hjälpkryssare
2 pansarkryssare
3 lätta kryssare
Förluster
1 570 till 1 700 döda
2 pansarkryssare
3 sårade

Sjöslaget vid Coronel ägde rum 1 november 1914 under Första världskriget i Stilla havet nära den chilenska staden Coronel. Under slaget vann en tysk flotta mot en brittisk flotta.[1]

Förutsättningar[redigera | redigera wikitext]

Den tyska flottan av pansarkryssare under ledning av amiral Maximilian von Spee befann sig vid Första världskrigets utbrott i sydliga farvatten. Flottan tog kurs till sydvästra Sydamerika där den enligt förmodan skulle träffa på minsta möjliga motstånd. Den brittiska eskadern under ledning av Christopher Cradock var på väg från Falklandsöarna åt samma håll.[1]

Den brittiska lätta kryssaren Glasgow fångade upp radiosignaler av den tyska kryssaren Leipzig. Leipzig var av strategiska skäll det enda tyska fartyget som sände radiosignaler och Cradock antog att han skulle träffa på ett enda skepp. Glasgow var modernare och snabbare än de andra brittiska fartygen och nådde Coronels hamn först. Denna information kom fram till von Spee som likaså antog att fienden var närvarande med endast ett fartyg och han tog kurs mot Coronel.[1]

Slaget[redigera | redigera wikitext]

Den 1 november 1914 ungefär klockan 16 fick flottorna syn på varandra. Den tyska flottan hade sin motståndare motsols och väntade på solnedgången. På den brittiska sidan saknades kryssaren Canopus som inte kom fram i tid. Efter solnedgången började den tyska sidan skjuta som direkt besvarades av britterna. Det tyska artilleriet var av större styrka så att kryssarna Monmouth och Good Hope fick allvarliga träffar. Explosionen av ammunitionsdepån på Cradocks flaggskepp Good Hope medförde att den sjönk med befälhavaren ombord. Den brinnande Monmouth hade fortfarande flaggan i topp och därför blev den sänkt av kryssaren Nürnberg. Den brittiska lätta kryssaren Glasgow och hjälpkryssaren Otranto slog till reträtt för att den 6 november sammanstråla med kryssaren Canopus som befann sig längre söderut.[1]

Efter slaget[redigera | redigera wikitext]

Efter ett uppehåll i Chile tänkte von Spee vända hem till Tyskland. Under tiden hade Storbritannien samlat en ny flotta med slagkryssarna HMS Invincible och HMS Inflexible. Armadorna träffade på varandra igen i december 1914 i sjöslaget vid Falklandsöarna som blev en avgörande brittisk seger.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Daniel Schneider. ”Die Seeschlacht von Coronel 1914” (på tyska). Bundesarchiv. https://www.bundesarchiv.de/DE/Content/Virtuelle-Ausstellungen/Die-Seeschlacht-Von-Coronel-1914/die-seeschlacht-von-coronel-1914.html. Läst 15 januari 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]